23 Månader

Idag, på mors dag, när jag skulle natta dig så bad du mig sjunga “Lilla katt”. Efter tre verser frågade jag om du kanske kunde sjunga den för mamma istället. Det gjorde du. “Lilla mamma, lilla mamma, lilla söta maa-a-ama.” Finaste mors dags presenten ever. Det har gått fem månader sen jag skrev om dig sist och på den tiden har du hunnit lära dig mängder av nya ord, meningar, att klä på dig (Oftast tröjan på benen och byxorna på huvudet. Men hey, du försöker.), vattna blommorna, säga till när du är hungrig, vad du vill äta och dricka (macka och bubblor), vart du har ont, när du är ledsen (“Nola jeshen!”, som att vi inte skulle märka det), hämta en stol för att kunna stå vid diskbänken och titta på när vi lagar mat, hämta en pall för att nå saker vi lagt utom räckhåll. Du försöker räkna och läsa och du kan de flesta färger. Du har lärt dig säga “Dumma mamma” (från dagis, tveklöst) och slå mig på benet, du har lärt dig säga “Mysa” och krypa upp på dina föräldrar för att använda deras mage som madrass och deras huvuden som huvudkudde, samtidigt som vi ska hålla iPaden med våra armar. Vi har blivit dina bekväma fåtöljer. Du gillar att kramas, kramar allt från vattenflaskor till gosedjur. Och uppfordrar gärna människor att kramas också (klaum!) Du är den gladaste unge jag någonsin träffat. Den mest entusiastiska. Den spralligaste och keligaste. Den mest envisa. Du käckar dig och låtsas ramla (lamla) för att vi ska skratta, du skrattar åt dig själv. Du älskar Bamse (Bannis), han blev din idol på vår charterresa till Lanzarote där han var en maskot som gick runt och hälsade på barnen varje dag. En kväll var det en Bamseshow och din reaktion var helt obetalbar. Som en tonåring på en Justin Bieberkonsert. Eller en dam på en Tom Jones föreställning. Gråt och skratt i en halvt hysterisk kombination. Du hämtar dina rosa foppatofflor för att få gå ut på balkongen och vattna blommorna tre gånger per dag. Fyra på helgerna. Du dansar så fort du hör musik. Du vaknar glad och somnar sprallig. Så mycket underbart liv i din lilla kropp. Så mycket bus i ögonen. Min älskade unge.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

18 Månader

På juldagen 2015 fyllde du 18 månader. Det händer så många nya saker hela tiden nu, jag ska försöka skriva ner dem innan man glömmer av och blandar ihop. Vi vill så gärna minnas varje litet framsteg, varje liten egenhet som gör dig till den fantastiska lilla individ du är.
IMG_10
Du har ärvt dina föräldrars envishet, det är en sak som är alldeles uppenbar. Och liksom din mor kommer du säkert få smeknamnet “Emil i kjol”, trots att jag inte hade kjol speciellt ofta som barn. Men buset bara lyser i dina ögon, precis som det gjorde i mina när jag var som du är nu.

Vi var på ett namngivningskalas häromveckan. Du nöjde dig inte med att äta från din tallrik för när jag lyfte ner dig på golvet åt du saker som låg på golvet också. Och i köket fanns minsann en bit paprika i papperskorgen som letade sig in i din mun. När tårtorna ställdes ut på serveringsbordet såg jag att du stod och tuggade på något. Jag antog att du hittat nån bit mat på golvet igen men samtidigt hörde jag någon utbrista att det fattades en bit på en av tårtorna. En bit stor som en barnnäve ungefär. Den mumsade du i dig med god aptit vill jag lova.

Kakmonstret på namngivningskalas

Kakmonstret på namngivningskalas


Din favoritsyssla är att öppna saker och hitta andra saker där i. Så du fick en slags rysk docka som du öppnar och öppnar i all oändlighet samtidigt som du utbrister “Wow!” varje gång du hittar en ny, mindre figur inuti.

Du älskar att måla. Med tusch, inte med kritor. Länge sa du “Mjau” varje gång vi skulle måla och jag vet inte hur många hundra katter jag ritade innan det gick upp för oss att “Mjau” betyder måla.

Måla + bada = himmelriket!

Måla + bada = himmelriket!

Du har också blivit intresserad av att mysa. Du säger i och för sig att du vill hoppa. Så går du till vår säng och vill bli upplyft. Sen lägger du dig till rätta på kuddarna, pekar på täcket som vi snällt lägger över dina ben, säger “Bing!” med uppfordrande röst (ja, du säger så när du vill ha iPaden, eftersom Bing är ditt favoritprogram) och sen ligger du där i godan ro och gosar med iPad och Bä. Bä är förresten ditt stickade får som jag köpte till dig på en julmarknad i Segerstad som jag besökte med din farmor i November. Den var egentligen bara prydnad och inte till salu, men jag fick köpa den ändå. Och det var kärlek vid första ögonkastet.

Höjden av mys

Höjden av mys


Vatten har alltid varit ditt element. Du älskar att bada och du vill gärna bada lääänge. På sistone har du också börjat roa dig med att hälla ut vatten från din mugg på bordet och sedan hämta en handduk för att torka upp efter dig. Och du älskar att “diska”. Du släpar en köksstol fram till diskhon och klättrar upp på den. Sen ska man sätta på vattnet på lagom temperatur (är det en grad för varmt så är det “aaassshhhjjj”) och sen står du där och häller från ett kärl till ett annat och resten hamnar på dig och på golvet. Vi har förstått att det är lika bra att du får leka den leken i bara blöja från och med nu.
IMG_6661

Det var i denna ålder som du blev blyg för första gången. På julafton hemma hos din morfar knep du ihop ögonen och höll armarna framför ansiktet av blyghet inför morfar. Du såg naturligtvis inte vart du gick då, så du gick rakt in i morfar och blev alldeles förskräckt. Men efter ett tag brukade det lossna och innan dagen var över så satt du i morfars knä och tuggade på ett smörgåsrån.

Farmors julgran, nästan lika intressant som ryska dockor

Farmors julgran, nästan lika intressant som ryska dockor


Ja, smörgåsrån och russin är dina favoritsnacks. Jättedåligt för tänderna, men oerhört svårt att säga nej till någon som drar ut en i köket och ställer en framför skafferiet och bestämt pekar och säger “Den! Denna!” Vi tänkte att det nog kommer ordna sig så fort du börjar i förskolan. Det tänkte vi även om iPaden och din kärlek till denna pryl. Vi hade fel.
Ibland fick vi lirka med maten. Toppa den med ärtor och servera den till Pippi på iPaden

Ibland fick vi lirka med maten. Toppa den med ärtor och servera den till Pippi på iPaden


I favoritjulklappen kunde man visst också se på iPad

I favoritjulklappen kunde man visst också se på iPad


Och i sittpuffen gick det alldeles utmärkt att se på Bing, Pippi eller Bolibompa

Och i sittpuffen gick det alldeles utmärkt att se på Bing, Pippi eller Bolibompa


Du började förskolan den 11 Januari 2016. Första dagen följde både jag och din pappa med dig dit och fick träffa dina fröknar. Sanna hette hon som skulle ta hand om dig under inskolningen, hon är snäll och vi hoppas att du snart kommer tycka om henne. Än så länge är du inte helt övertygad om att förskolan är en kul plats att vara på, och ska jag vara ärlig så är inte jag helt övertygad heller. På den avdelningen du är kan man ju varken rita eller leka med vatten.
Rita får man dock göra på den stora avdelningen och första dagen stod du där vid grinden och bara ville över dit. Så den andra dagen, när jag var med hela dagen, fick vi faktiskt vara där. Och där kunde du hoppa på en stor madrass (ännu en favoritsyssla, “hoppa, hoppa!”) och rita vid ett litet bord med små stolar. Det slutade rätt tvärt när du hällde ut alla pennorna på golvet och vägrade plocka upp dem efter dig. Jag tänkte att detta beteende kanske förskolan också kan få bukt med så småningom.
På väg till förskolan för första gången

På väg till förskolan för första gången


IMG_04

Du snackar en hel del, även om det mesta är långa meningar på ett för oss helt obegripligt språk. Det är såklart jättefrustrerande för dig när du står och pekar och säger något jag inte förstår, men nu har jag börjat följa med så att du får visa precis vad du menar. Det blir lättast så. Du kan faktiskt en massa riktiga ord också. Som mamma, pappa, komma, titta, där, tack, kego (varsego), kojv (favoritmat), Nea (favoritmänniska), hoppa, bluöjja (ja, du svänger till ordet lite snyggt sådär), ko (ibland sko, ibland ko), bija (bil) och en massa andra ord. Ett tag sa du koja och bija om sko och bil. Vi lade ingen vikt vid det, men efter några månader insåg jag att det berodde på oss. Vi ville ju bekräfta att du sa rätt ord när du sa bil och sko, så vi började svara “bil, ja” och “sko, ja”. Så du trodde antagligen att vi rättade dig. Du gjorde samma sak med ordet “tack”. Eftersom vi alltid svarade “varsågod” så trodde du att vi rättade dig, så nu blev “kego” ditt nya ord för tack.
Appropå tack så tackar du väldigt ofta. Inte bara när du får saker, utan även när man hjälper dig med något, som att tvätta dina händer eller lyfta ner dig från skötbordet. En himla fin egenhet som jag hoppas du kommer fortsätta med.

Och efter mycket om och men så kom äntligen den första snön. Du gillade att åka pulka, bara du slapp gå själv upp för backen.

Pulkaåkning hos moster

Pulkaåkning hos moster


IMG_03

Sen gillar du att sitta på mycket små ytor. Som i din dockvagn, eller i en docksäng. Eller varför inte i din leksakskorg?

Hemma hos Pilou, favoritkompisen

Hemma hos Pilou, favoritkompisen


En rimlig sittplats

En rimlig sittplats

Posted in Uncategorized | Leave a comment

The Happiest Days of our Lives

För exakt ett år sedan låg jag på Östra Sjukhusets BB-avdelning och vågade inte somna. Trots att jag varit vaken i nära två dygn och utsatt min kropp för den största fysiska utmaningen någonsin och därtill tappat nära en liter blod låg jag helt klarvaken och bara lyssnde till dina andetag. Då och då hostade du till och svart fostervatten kom upp ur din pyttelilla mun. Det var mycket därför jag inte vågade somna. Du kräktes fostervatten och jag hade minsann hört att om man råkar ligga på rygg när man kräks så kan man kvävas. Det hade Jimi Hendrix och en handfull andra rockstjärnor drabbats av, det visste jag bestämt. Så där låg jag. Omtumlad, utmattad och livrädd. En sköterska undrade om jag inte ville ha dig bredvid mig i sängen, jag trodde hon var galen. Man kan ju rulla över bebisarna i sängen och dessa sängar var ju knappt byggda för en person, hur skulle vi bägge få plats? 

Att skaffa barn är att skaffa oro. Hur kan man inte oroa ihjäl sig över det absolut finaste man någonsin sett och som dessutom är din uppgift att beskydda. Som är skör som en nykläckt sparv (fast bebisar är inte så himla sköra försäkrade barnmorskan oss medan hon med van och ganska barsk hand tog av kläderna på- och badade vårt barn) och alldeles beroende av sina föräldrar. Oron dämpas dock med tiden och så småningom springer man inte in till spjälsängen tio gånger per kväll för att se så du fortfarande andas. Jag vet ju nu att du aldrig skulle somna med ansiktet i kudden och om det ändå skulle hända så är du stark nog att byta ställning.

Så det har gått ett år. Ett år av oro och ett år av glädje. Av fascination över att se ett liv bli till och utvecklas i en rasande fart. Tänk att min lilla nykläckta sparv skulle lära sig hålla huvudet själv, rulla runt på mage, åla, krypa och slutligen gå. Klappa händerna, sjunga och gunga i takt med musiken, du som alldeles nyss upptäckte dina fötter och händer. Vart tog tiden vägen? Jag ber för att tiden ska stå stilla nu en stund. Så att vi hinner med att njuta av allt det nya du lärt dig. Dina alldeles underbara stapplande steg som snart ska bytas mot spring, låt oss få stanna kvar här ett tag. Och njuta. 

  

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tresteg

Idag när jag kom hem från jobbet för att byta av min man så att han kunde gå till barberaren så hände det. Mitt barn släppte bordet och tog tre steg rakt in i min famn.
Den känslan.

  

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hets

Jag är van vid att jobba snabbt. Eller, jag var van vid det. Har ju varit mammaledig i elva månader och nyss börjat jobba igen, så vanan har väl brutits något. Hur som helst. Jag gillar att ha fullt upp på jobbet, jag gillar mitt jobb och tiden går dessutom mycket fortare om man inte rullar tummarna (eller målar naglarna) arbetsdagarna i ända. Men nu känner jag vibbarna av bägaren som rinner över. Efter att ha tagit över uppgifter från tre personer som lämnat oss försöker jag sätta mig in i allt på en gång, jobba tre gånger så snabbt. Och idag svajade marken under mig på lunchen.
Problemet är att jag kunde jobba över förr, det var liksom inga problem. Men när jag idag sitter ensam kvar på kontoret och slås av insikten att jag inte kommer få träffa mitt barn idag, då brände tårarna bakom ögonlocken. Så jag skickar ett vädjande meddelande till min man, att snälla vänta med att natta henne bara fem minuter. Slår igen datorn och rusar ner för trapporna och cyklar allt vad jag kan. Och jag hann. Jag fick natta mitt barn.

Inget är viktigare än det.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

11 Månader

I elva månader har jag varit mamma. I elva sömnlösa, partybefriade, hårfällande månader har jag fått äran att umgås med världens finaste lilla tuss och fått se hur hon utvecklats från en liten hjälplös spädgris till en alldeles egen person. En person som sprattlar med benen när hon blir uppspelt, dvs nästan jämt. En person som med ett bestämt “Eh!” kräver uppmärksamhet från såväl sina föräldrar som förbipasserande främlingar på stan. En person som när hon väl fått uppmärksamhet fyrar av sitt mest bländande leende med skrattgropar, tänder å allt. En person som nyfiket pekar på allt och med ett befallande “Titta där” ska bäras runt och peta på alla saker som finns i hemmet utom räckhåll. En persom som älskar mat och äter upp både sin egen och större delen av sina föräldrars mat. En som kvittrande pratar till sina dockor, gosedjur och kattungarna i sina bilderböcker. En som biter på allt. En som drar mig i håret, näsan, munnen, öronen och ögonlocken och undersöker mig grundligare än en Öron-Näsa-Hals-läkare. En som sjunger, sittdansar med armarna i luften och spelar både piano, munspel och gitarr med en häpnadsväckande inlevelse. En som har en surmin som är det sötaste jag vet. En som inte vill sitta still och aldrig vill gosa. Men som delar ut stora kramar och blöta pussar när hon får feeling. En som plockar ut maten från sin mun och erbjuder sin matare som nästan alltid tackar nej. En glad, sprallig, kärleksfull trollunge, det är vad jag fått leva med i elva månader. Och det var värt varenda missat party.

Posted in Nora | Leave a comment

Bunnies!

Noras största intresse verkar vara djur. Om hon får välja bok är det oftast någon med bilder på kattungar och hundvalpar som gäller och mitt WWF-magasin slukar hon (bokstavligen) och kvittrar förtjust så fort en bild på en panda eller en tigerunge dyker upp. Så idag tog vi bilen till moster Tina vars kanin nyss fått ungar. Sex stycken små ulliga praliner i blandade färger. Noras (och min) förtjusning visste inga gränser.

    

Den lilla grå skönheten i mitten ska behållas och därhemma bråkas det om hon ska heta Grey eller Bulldog.

Det gör ont i ögonen av allt det vackra i min systers trädgård just nu. Som denna azalean. Som tagen ur en Japansk sagobok.

En vacker dag ska jag ha min egen trädgård. Med gamla, knotiga äppleträd, ett staket med en grind och en lummig, bångstyrig grönska. Där ska jag sitta på en gunga och sippa på ett glas Vinho Verde medan grannens pianospelande letar sig in i min idyll. En vacker dag.

Posted in Nora | Leave a comment

Dinner for Champions

I fredags var det dags för kråssmörjning på hög nivå. Med barnvakt på plats i hemmet fick jag äntligen utnyttja min 40årspresent från Erik och hans familj; en helkväll på Thörnströms kök. Vi föll pladask för Håkan Thörnström när Tv4 framställde honom så sympatisk i Kockarnas Kamp för några år sedan, så förväntningarna var rätt höga hos oss bägge denna kväll. Vi blev placerade mitt i rummet, på hedersplatsen framför vinnarmedaljen.  

 

Bara en sån sak. 

Efter ett glas prosecco hade jag bestämt mig för vad jag skulle stoppa i mig och sen började en odyssé av smaksensationer i form av sparris med smörsås och entrecote med världens finaste lilla bearnaisesåskastrull.  

 

Erik åt en fisk mör som potatismos, galet fint. Vi testade även olika makalösa viner, bl.a. denna stalliga fransos.  

 

När maten var uppäten och glasen tomma fick vi träffa Håkan själv som faktiskt var minst lika sympatisk i verkligheten. Han avslöjade sin Bearnaisehemlighet (bas på Sabayonne, montera i smörkuber och “rå” vinäger, men använder även bea-bas på vinäger, lök, dragon-avkok) och berättade hemlisar från teveinspelningen. Han avslöjade även att han tackat ja till att medverka i en Best of-kockarnas kamp nästa år. Hejja Håkan! 

Vi tog en omväg via Björns bar innan vi kom hem till en fantastisk farmor och en sovande Nora. Yey! Vi lyckades med barnvakt! Storheten i det finner inga gränser. 

Som ett minne för svampig mammahjärna tog jag kort på kvittot. Bra-att-ha-sak om man glömmer vilket vin man drack. Nu vet jag: vin på glas.  

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

The Green Green Grass of Home

Länge trodde jag att mina fingrar inte begåvats med den gröna färg min mor besatte. När min syster Martina skolade om sig till trädgårdsmästare ( Gräslikt – Ett strå vassare ) så var jag övertygad om att hon fick ärva de gröna fingrarna och att jag var ett hopplöst fall. Mina växter var spretiga och rangliga och tappade sina blad. Mina pelargoner överlevde sällan vintern. De få gånger jag försökte mig på att odla något så bar det sällan frukt.
Men någonstans på vägen har mina tappra försök ändå gett lite utdelning. Det började med att en gurka överlevde den känsliga barndomen och bjöd på grönsaker hela sommaren. Sedan fick jag en persika som bar fantastiska söta frukter men tyvärr inte överlevde vintern. Jag började experimentera med chilifrukter och tomater med ett ganska så gott resultat. Problemet, insåg jag, låg inte i mina fingrar utan i min oförmåga att vattna växterna tillräckligt ofta. Något som endast mina orkidéer tjänade på.
Så råkade jag springa på en plantfabrik på nätet. (www.plantfactory.se) Mini plant factory, hydroponisk odling. Man odlar sina växter i vatten istället för jord och därmed var alla mina problem med vattning över. Nu samsas tomater, chili, basilika, sallad, persilja, ruccola och koriander på en blygsam yta i mitt köksfönster. Delandes på samma vattenbad växer de så att det knakar. Och fort går det också, eftersom de har belysning sjutton timmar per dag i den medföljande LED-ljusbågen.

mini plant factory

Posted in Uncategorized | Leave a comment

It’s My Party

Att fira födelsedag med finaste vännerna är det bästa jag vet. Och det fick jag äran att göra i Lördags. Tog tvåtusen bilder med GoPro:n och här är min absoluta favorit. Det blir en film också, vid tillfälle.

Posted in Uncategorized | Leave a comment