Kostcirkel

Jag hade förmånen att växa upp i en familj där en eller två ypperliga kockar tillredde dagens alla mål åt mig och min syster. Och eftersom eftermiddagarna i vårt område oftast var relativt tråkiga då traktens alla barn höll sig inomhus i väntan på att bli serverade middag så satt jag ofta vid köksbordet och betraktade min moders, eller faders, ömma hantering av råvarorna som skulle bli min näringsriktiga föda inom kort.
Eller kort och kort, det tog cirka en timme att laga middagsmat på den tiden. Och det, mina vänner, är väldigt lång tid med dagens mått mätt. Jag kan inte påminna mig om en enda vardag efter jobbet som jag ägnat en hel timme åt att laga middag. Eventuellt kan det ta så lång tid som 40 minuter på helgen, men då lägger man åtminstone tjugo minuter på att fylla på sitt rödvinsglas och tömma det igen.
Hur som helst så lärde jag mig matlagningens svåra konst av mina på området duktiga föräldrar. Det var mamma som lärde mig tillreda sjömansbiff och pappa som undervisade mig i lagandet av köttbullar och levergryta.
Till alla dessa rätter krävs potatis. Denna eviga, knöliga och smutsiga rotsak. Och inte helt sällan fick jag, eftersom jag ändå fanns på plats, skala dessa jordiga knölar. Och jag lärde mig att skala potatis riktigt bra. Så ofta skalade jag att min vänstra pekfinger ständigt var full av ömmande vattenblåsor. Jag skyller min nuvarande potatisaversion på detta ständiga skalande. Det är inte så att jag ogillar potatis som födoämne. Men oj vad det är meningslöst att skala och skala och skala. Jag kan med enkelhet göra en trerätters middag eller slänga ihop något fantastiskt av spagetti, en ynka kycklingfilé och vitlök. Jag älskar att laga mat. Men aldrig att jag ställer mig och skalar potatis. Inte ens om någon annan skalar kan jag tänka mig att koka dem. Jag har aldrig någonsin lyckats med ett potatiskok. Ever. Konsekvenserna av att man inte kokar potatis kan ibland bli svåra, och pappa, om du läser detta kan du sluta läsa nu.
Istället för potatismos äter vi enbart pulvermos. Och det spelar ingen roll att jag spetsar den med grädde, smör och kryddor. Pulvermos är alltid pulvermos. Förlåt mig, mina kära föräldrar för detta.
Men på sätt och vis är det erat fel.

postat av bikt.com @ 18:57