Sweet Sangria

I natt gick jag ut på en balkong och såg en gammal kvinna gå rakt in genom väggen och försvinna. Därefter dök mamma upp från ingenstans och var också på väg in genom väggen när jag stoppade henne. Vi gick in i lägenheten och stod i badrummet och pratade. Vi pratade om att jag inte träffat henne på så länge och att jag skulle besöka henne i helgen. Visst är det krångligt att besöka henne, men om man bara vet exakt vart ingången är så blir det lättare. Och trots att det är en massa gångar där, och dunkelt, och mycket folk, så brukar jag alltid hitta henne ganska snart. Fast sedan sa jag att jag kanske inte borde besöka henne något mer, att jag skulle vänja mig av vid att träffa henne. För hon är ju borta, och jag måste acceptera det. Och jag sa att det är bara så svårt att acceptera det, att det är så svårt eftersom hon inte försvann ur mitt liv på ett naturligt sätt. Det är svårt att släppa taget för att jag behöver dig fortfarande, sa jag. Och nu när man kanske kommer skaffa barn inom några år eller så, behöver jag dig mer än någonsin. Och jag saknar dig och vill inte alls släppa taget, eller sluta träffa dig. Och hon var så förstående, så lugn och trots allt så levande. Hon såg bara lite annorlunda ut på näsan, och det påpekade hon själv. Men så kanske det går när man varit borta från livet i snart åtta år, vad vet jag.

Hissen är fortfarande trasig, och det är även jag. Men än är det inte lördag. Och på apoteket sålde de en tom flaska nässpray till mig, det upptäckte jag när jag kom hem. Men ikväll ska vi trots allt dricka Sangria och lyssna på sällskapsresan-soundtracket. Och då är allt bara bra igen.

postat av bikt.com @ 13:08