Solskam be gone

Igår var en sån där perfekt dag som man har alldeles för sällan i sitt liv. Och då menar jag superperfekt dag, där man inte vill ändra på en enda detalj, där allt är som regisserat av Alan Parker.
Sist jag hade en sådan perfekt dag var när jag och min kära vän Annika var i Skagen för två år sedan. Då solen stekte oss vackert gyllenbruna på den långsamma färjan över där vi satt på akterdäck och käkade medhavda mackor och drack kall hof. Den dagen vi precis hann med tåget till Skagen och solen fortsatte lysa när vi badade benen i Grenen, mellan Skagerak och Kattegatt. Och solen, denna ständiga källa till glädje, följde oss hela dagen för att doppa sig i horisonten med ett fräsande ljud då vi satt på akterdäck till den snabba färjan på väg hem till Göteborg igen.
Men nu var det ju inte den dagen jag skulle prata om, utan gårdagen. Den perfekta söndagen som nästan inte hade en gnutta av den obligatoriska söndagsångesten i sig. För solen fanns där. Och jag var uppe tidigt för att vara en söndag. Och jag åkte spårvagn, ruggigt cool bakom svarta solglasögon. Blev hämtad med snabb båt av Ole på Saltholmen och fick åka denna snabba båt på vågorna från Ylva och de andra Skärgårdsbåtarna. Och jag fick bada på Långholmen, hur många gånger som helst. Och gosa med Linnéa. När vi åkte hem igen somnade Erik i mitt knä. Och vi fick femton nyfångade makrillar av Lars Karlsson Pyssling, makrillar som låg på is i hans fiskebåt. Jag lyckades få in snitsen med att filéa makrill efter fyra stycken och kokade färskpotatisen så perfekt att den smälte i munnen. Och maten med den kalla folkölen var ljuvlig på en ljummen balkong. Trots att dillsåsen blev sådär.

När och om jag begravs vill jag att Brothers in Arms med Dire Straits ska spelas då folk går in i kyrkan, ombord på båten, eller vart nu min eventuella begravning äger rum. Bara så ni vet. Den ingår i mitt livs soundtrack.

postat av bikt.com @ 10:01