-Stig eller vad han heter. -Sture. Del 2.

Söndag morgon kl tio ringer vår Penta-reparatör och hälsar att han kommer ner till båten om en kvart vilket får alla sjusovarna att kvickt hoppa ut loppebingen för att göra oss respektabla och resklara inför andra benet på vår mäktiga segelresa.
När mannen som ger "En riktig karl luktar diesel" ett ansikte är klar med båten spinner motorn som en katt. Vi svabbar upp återstoden av bränslet på däck och i motorrummet, säger adjö till våra hjältar och tuffar tappert ut ur vår trygga hamn. Det hinner gå hela tre minuter innan vi hör ett envist pipande. Har någon fått SMS? Är det techno på radion? Nej. Det är motorn som piper. Eller kontrollpanelen för motorn, som till råga på allt blinkar envist med sin röda varningslampa. Vi vänder och lägger åter till på Björkö. Denna gången dock för egen maskin.
På två röda är Eilert nere vid bryggan för att förhöra sig om vår situation. Han dyker huvudstupa ner i motorrummet och konstaterar åtminstonde ett nytt problem. Fläktremmen till kylaren har vridit sig och är inte tillräckligt spänd. En penta-motor-försäljare promenerar förbi och snart är även han på jakt i vårt motorrum efter minsta spår av felaktigheter. Eilert ringer "Dieselmannen" som är en god vän till honom och som till vardags jobbar på en fiskebåt i Östersjön där han har hand om motorerna. Men idag var det Söndag, och han väcktes brutalt där han hade somnat i hammocken med en bok över ansiktet. Dock var han inte sen att rusa till vår undsättning och även han stoppa huvudet i vårt välbesökta motorrum. Under tiden som vi dukar upp ceasarsallad och bärs på kajen lagar Eilert och Dieselmannen felen på motorn, bland annat har två sladdar till kylsystemet gått av vilket gör att motorn blir överhettad. Vi trugar reparatörerna med sallad och öl och snart är vi klara för avfärd ännu en gång. Dock inte lika självsäkra som sist.
Färden till Marstrand går oväntat smärtfritt och helt utan incidenter lägger vi till utanpå en motorbåt med tre raggarbrudar och en raggarkung. Då hamnvakten kommer för att avkräva hamnavgiften får vi lyssna till tre lysande undanflykter från raggarbesättningen.
- Hamnavgiften tack
- Men vi har redan betalat!
- Nej det är blå lapp idag...
- Men vi är från Bengtsfors!
- Det spelar ingen roll...
- Men ägaren ligger o sover!
Sedan blev det high life på raggarbåten och deras Creedence överröstar våran "Segling 05" skiva och vi kapitulerar, lånar en korkskruv och är så trevliga vi bara orkar för att raggarna inte ska bli sura och lossa våra tampar under natten. Vi lånar ut en Pink Floyd skiva som deras soundsystem vräker ut över hamnen och vinet värmer våra hjärtan i sommarnatten. När jag senare ska gå ombord i raggarbåten för att hämta tillbaka pink floyd försöker raggarbrudarna förföra mig, jag är raskt nere på bryggan, utan pink floyd.
På måndagen börjar en lång dags färd mot Lysekil och vi gör hela 34 distans där vi motorseglar över vågorna i ett rasande tempo på 7 knop. Vi får en fin plats med bredsidan mot piren och en egen altan och i tre dagar (på grund av blåst) gör vi Lysekil ruskigt osäkert. Även här gillar raggarna sig, men här har de iallafall vett på att ha en riktig raggarbil. När vi är så illa tvugna att åka hemåt erbjuder sig den oförstörde 23åriga hamnvakten att mönstra på som gast och stöd ifall det blir för blåsigt och oroligt på tillbakavägen till Marstrand. Han hoppar glatt ombord, kl 10.15 trots att han gick av sitt nattpass endast tre timmar tidigare. Han heter Stefan och kan inte segla ett endaste dugg påstår han. Men han innehar ett kustskepparintyg och är åtminstonde en hejare på motorbåt. Plus att han är världens trevligaste och vettigaste 23åriga kille. Och han breder våra smörgåsar och borstar bort våran smuts, öppnar vår öl och lyssnar på våra rövarhistorier. En riktig toppengast. Vi hade seglarskola och kryssade i motvind medans vi njöt av kaviarmackor och öl. Torsdagskvällen tillbringades i ett öde Marstrandslandskap. Trots att hamnen var så överfull att båtarna fick ligga för ankare i bukten så fanns det inte en endaste kotte på uteställena och vår sista kväll på havet var inte vidare party.
Fredagen kom och Stefan lämnade båten för att ta sig tillbaks till Lysekil och till sitt arbetspass kl 14. Vi lättade ankar vid halv tolv och seglade långsamt hemåt i gassande solsken. Bästa vädret på hela veckan får man givetvis sista dagen, men vi har åtminstonde klarat oss från regnet. Väl hemma igen ägnade vi några sköna timmar åt att städa ut båten och sedan sätter vi oss med en Blå Thor på bryggan för att invänta Stig eller vad han nu heter.
-Sture.

postat av bikt.com @ 16:38