En svag doft av tvål och rök

Jag har sällan varit så rädd som den dagen då jag använde min nyckel för att gå in i din lägenhet. Eller rädd är kanske inte rätt ord, förtvivlad.
Kaffekoppen stod ensam i diskhon, kaffekoppen med blåklint målad på det vita porslinet. Och på ditt köksbord låg tobak och skvallrade om hemrullade cigaretter i ditt etui av plast. Jag tror jag minns köket allra bäst, kan inte svara på hur de andra rummen såg ut den dagen. Inte förrän jag kom in i ditt sovrum och såg din kudde i din obäddade säng. Då brast allt. Kudden hade konturen efter ditt rufsiga huvud och jag ville bevara den för evigt i en ask av glas. Jag ångrar fortfarande att jag inte begravde mitt ansikte i din kudde och andades in dig en sista gång. Men det spelar ingen roll, jag kommer ändå aldrig glömma hur du luktade.

postat av bikt.com @ 12:01