The Winter of My Discontent
tisdag, april 11, 2006
Jag har sällan känt mig så onödig som nu. Det enda som gör mig levande för en stund är när jag cyklar hem i rasande fart med Tori i mörkret. Kalla kinder och frisk luft är himmelriket efter att ha suttit inlåst och bortglömd i tretton timmar. Neethlingshofen smakar kork och mögel. Men jag tar ett glas ändå, för att känna mig ledig en stund.
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem