It's a hard knock life

Segelskolan i Ljungskile började hårt, redan under förberedelserna på bryggan regnade det katter och hundar och vi fick en hel del skurar över oss på förmiddagspasset men inte värre än att vi kunde skaka av oss dem. När vi hade lunchpaus spände vi upp bomkapellet, tack och lov, och sen öppnade sig himlen och visade vad den kunde. En timme senare hade det lugnat sig och vårt eftermiddagspass var lugnt. I tio minuter. Först hörde vi bara åskan på avstånd, sen var den en del av oss. Och innan åska kommer vind. Mycket vind. Vår båt låg nästan lodrät mot vattentytan och vi tackar vår lyckliga stjärna att vi hade Lars med oss. Vår lugna, trygga instruktör som jobbat med detta sen sjuttiotalet. Han revade focken och ropade åt mig att släppa efter på storseglet, men min hjärna reagerade inte först och i några isande sekunder trodde jag vi skulle kapsejsa. Men det gjorde vi inte, Lars var ju med. Vi kryssade bort till en skyddad plats bakom en ö där de andra fem båtarna cirkulerade i väntan på nästa attack från åskgudarna. Då öppnade sig himlen igen. Jag visste inte att det kunde regna så mycket. Det kunde det, och värre. För det kan nämligen hagla. Och det rejält. Men vi seglade ut den stormen också och sen seglade vi rakt mot solen som vi fick njuta av i säkert en trekvart. Efter det äventyret tog vi bilen till Torp i Uddevalla och shoppade loss. Ulle och Pernilla fick gummistövlar och jag fick äcklig spagetti bolognese. Nu sitter vi i brygghuset, vår nya fritidsgård. Där finns el, internet och duschar. Där kan vi dricka tuborg och se våra kläder torka. Håll tummarna för bättre väder resten av veckan. Tack.

postat av bikt.com @ 22:23