Den fjärde juli nittonhundrafemtiotvå

Tänk att för femtiofyra år sedan såg du dagens ljus för första gången. På femtiotalet i Göteborg. Jag kan så tydligt föreställa mig hur erat kök såg ut i den där lilla lägenheten på Gråberget där du och din syster växte upp. Pepitarutiga gardiner, ljusblå köksluckor, rackarungar med äppelknyckarbyxor som busade på gårdarna i Majorna och drog dig i ditt kritvita lockiga hår tills du gav dem en rak höger. Du var busigast av dem alla. Ditt guldhjärta på kedjan runt din hals hade fullt med bitmärken och knäna var alldeles fulla av skrapsår. Din ena strumpa hänger på sniskan och rosetten i håret har för länge sen trillat av. Jag är ledsen att jag inte kunde rädda dig då, då du bara var ett vilt barn med lockigt hår och trasiga knän. Jag är ledsen att jag inte fanns vid din sida för att ta hand om dig och skydda dig från den hårda miljön du levde i. Men livet går vidare och idag har en liten pojke, med lockigt vitt hår och skrapsår på knäna ritat en teckning till dig. "Till Morrmor" står det. Teckningen föreställer honom själv för att du ska känna igen honom. Men jag lovar att om du bara sett skymten av honom skulle du veta på direkten vem det var.

Grattis på födelsedagen min älskade mamma. Jag saknar dig så det gör ont.

postat av bikt.com @ 14:03