The happiest days of our lives

Jag väntar fortfarande på spelkonsolen framför alla andra. Och på något sätt tror jag att jag gillar denna väntan. För även om det är frustrerande och ovisst och hysteriskt jobbigt så har jag inte haft denna starka längtan efter en pryl sen jag började tjäna egna pengar. Att längta efter något ouppnåeligt hörde barndomen till. Det var då man gick in på Skivfynd varje dag och lyssnade på just den där skivan man så himla gärna ville köpa men aldrig skulle ha råd med. Och den känslan är ganska härlig på något sätt. Det ska inte vara enkelt att få allt man vill ha. Man måste få kämpa lite. Jaga, sukta, längta och tråna. Nu när jag vet att jag kommer få Wii inom några dagar med all säkerhet känner jag mig nästan lite vemodig. Tänk om den inte lever upp till förväntningarna. Tänk om jag tröttnar alldeles för fort. Då är ovisshet en skönare känsla. Skönare än att inse att faktiskt jakten är roligare än måltiden.

postat av bikt.com @ 10:16