9/11

Natten har bjudit på en massa spänning och nu vet jag ungefär hur det känns att dö i en rasolycka. Jag var nämligen inne i ett av WTC -tornen, närmare bestämt det som träffades först och rasade sist. Vi vimsade runt och struntade i att springa ut till säkerheten av någon anledning. Jag skyller det på Andreas för det var han som sinkade hela tiden. Sedan kom Gary Cole och skulle fixa biffen trodde jag, men det enda han gjorde var att säga att vi inte skulle spinga ut ur byggnaden, "People are dying out there!", så vi kunde bara maktlösa stå i ett hus som vi hörde rasa över oss. Jag höll om Gary hårt och blundade och det var det sista som hände den versionen av mig. Läskigt som fan. I nästa dröm var vi ute och körde med Siri, vår bil. Fast hon hade visst blivit till en trampbil, med förarsäte och passagerarsäte. Hur jag än "gasade" så gick det aldrig fort och efter ett bra tag upptäckte jag att bromsen släpade i marken hela tiden, eftersom ena framhjulet hade pajat och bara körde på en liten plastcylinder. Där fick jag för att jag klagade på min darlings bilkörning igår. Jag menade det inte. Det är nikotinet som gör mig ond. Eller bristen på nikotinet rättare sagt.
Helgen har gått fint, fast söndagen var jobbig och röksuget var enormt. Jag överlevde ändå och jag kan andas nu. Hur bra som helst andas jag när jag vaknar och när jag ska somna. Bara det gör plågan lättare att uthärda.

postat av bikt.com @ 09:33