Back in black

Om jag skulle försöka förklara hur det känns att sluta med nikotin tror jag de flesta av er som aldrig varit riktigt beroende bara skulle skaka på huvudet och himla med ögonen. Men jag har ett allvarligt problem just nu och jag kan inte hantera det. Dopaminbristen gör mig deprimerad. Det känns, på riktigt, som om jag inte har något att se fram emot. Ever. Ingenting är roligt, ingenting kommer någonsin att bli roligt igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla denna känsla av meningslöshet, jag är så ovan vid den. Kommer det någonsin att gå över, eller ska hela livet vara grått och utan förväntan. Är det så det är att vara ickerökare? Då är frågan om det är värt det. Eller rättare sagt, det är inte värt det. Jag dör hellre lycklig vid 50 än olycklig vid 95.

postat av bikt.com @ 10:41