Little blubber in my igloo

Även om himlen är blå så lurar den inte mig. Solen är disig och luften kall. Redan klockan åtta skymmer det och blir omänskligt mörkt. Jag trivs inte på något sätt i denna årstiden. Det är så sorgligt att se löven kämpa för att sedan bli röda, gula och dö. Då föredrar jag vintern, den låtsas inte vara något annat än bitter.

Trots detta kämpar vi på med sensommaren/hösten och sätter oss huttrande på uteserveringar i täckjackor med våra iskalla Hof och ber personalen om fler filtar. Vi fick ju inte nån sommar i år så vad ska vi annars leva på hela den långa mörka årstiden.

När jag väl gett med mig och accepterat faktum, att mörkret är här för att stanna, då kan jag hänge mig åt mörka kvällar med gott rödvin i källaren på Björns Bar eller i 7ans ölhalls varma murrighet. Eller bara i min egen soffa. Men jag är inte där än. Jag är fortfarande i förnekande.

postat av bikt.com @ 10:12