This one goes out to the one I love

Idag för tio år sedan låg jag hemma sjuk i min säng. Precis som nu. Och solen sken på samma höstliga sätt. Jag minns hur jag ringde hem till dig men du svarade naturligvis inte och jag minns hur jag vaggade mig själv och sjöng Mamma kom hem, för jag längtar efter dig. Så som jag gjort så många gånger förr när jag varit orolig för dig. Fast denna gången kom du inte hem. Du skulle aldrig mer komma hem.

Och nu, på dagen tio år senare, försöker jag minnas dig. Men det är så svårt. Det var detta jag en gång var rädd för, att du skulle blekna. Men jag minns hur du älskade Vikingarna. Hur du sjöng med till deras låtar med din spruckna sångröst. Och jag minns ditt skratt. Dina mjuka händer. Hur du luktade tvålparfym och hur du gjorde när du målade dina ögonfransar. Jag minns hur du trippade fram längs gatan och att du älskade bingo. Jag minns hur du spred värme och glädje med ditt oförfalskade sätt. Och hur mycket jag älskade dig. Jag älskar dig fortfarande. Och jag saknar dig, hela tiden.

postat av bikt.com @ 09:55