As time goes by

söndag, mars 23, 2008

Jag hittade en text jag skrivit sommaren 2002 i min speciella bok som bara handlar om mamma. Det är förvånansvärt vad lite jag gjort för att ändra mitt liv sen dess.

Jag valde det enkla livet. I brist på fantasi, i brist på mod. I brist på annat. Jag kanske inte ens valde. Inte medvetet. Men nu sitter jag här och undrar om jag inte valde fel. Om jag inte borde valt en väg som var krokig och mörk istället för den raka, ljusa. Den enkla. Den som förtär mig.
I brist på nya intryck ökar rädslan för det okända och när det kända blir mindre blir det okända större och spiralen växer och växer. Så nu är rädslan en del av min ospännande vardag. Kanske något jag skapat för att krydda den. Jag har fått lastbilsskräck, turistskräck, flygplansskräck. Även för plan jag inte åker med. Samtidigt som jag känner hur livet rinner ur mina händer så är jag paralyserad av att inte våga ta några risker, oavsett hur små de är. Så jag röker mina cigaretter och cyklar utan hjälm trots att jag är livrädd för trafiken. Men istället för att vara respektlös mot döden är jag respektlös mot livet och hånar det med att ständigt stå still. Jag unnar mig en resa om året till något land som inte ligger så långt bort och inte är drabbat av terrorism eller okända farsoter. Där man får mycket öl och cig för pengarna och inte riskerar att bli rånmördad i sin hotellsäng. Resten av året går lönen till film och tevespel som tar mig långt från min tresitssoffa några timmar varje kväll. Alla rör sig men jag står ständigt still. Och även om jag kunnat röra mig så vet jag inte vart. Ju närmare man sett döden, desto fulare att förakta livet. Och jag har sett döden på allt för nära håll, allt för tidigt. Kanske är det rädslan att dö så ung som gjort mig rädd att ta risker.
Det är årets vackraste kväll och allt jag vill är att lägga mig på ett tak och lyssna till ljuden som studsar mellan husväggarna. Men det skulle vara både opassande och farligt. Så jag stannar på marken med värkande hjärta och sover snart bort en underbar natt.

2 Kommentarer:

At 24/3/08 13:21, Anonymous Anonym sa...

Hej
Du är sund..helt Ok..
Tänk att få ha det lika bra som du.
MVH Leffen

 
At 27/3/08 01:44, Anonymous Rasmus sa...

Fan va fint du skriver. Nej det är inte lätt att hitta rätt sätt att leva på. Jag vet. Får ta en öl om detta snart!
kram kram Rasmus

 

Skicka en kommentar

<< Hem