Down in New Orleans

Ett genomsnittligt telefonsamtal med min morfar varade i ungefär 14 sekunder. Oftast ringde jag nämligen och störde mitt i Cops eller V75 och då är det inte så intressant med kallprat för en man som passerat åttio och vars stora intressen just handlar om biljakter och trav. Men ibland, vid några unika tillfällen, då kunde vi prata hur länge som helst. Speciellt om vi kom in på ämnet resor och båtar. Han var till sjöss i sin ungdom, liksom alla män i min släkt har varit. Och han åkte till New Orleans och Sydamerika på fyrtiotalet, innan han träffade min mormor och skaffade barn. Just den saken fascinerade mig alldeles särskilt, att han faktiskt var i New Orleans och levde rövare för så längesedan. Han var sjövild, min morfar, och hade alltid en fräckis på lager. En räv bakom örat. Glimten i ögat. Idag gjorde han sin sista resa. På väg till sin norska väninna Gunhild för att fira lite påsk, segnade han ner på gatan och gick inte att väcka igen.
Sov gott Morfar. Och hälsa Mamma så är du snäll.

postat av bikt.com @ 19:41