Cry baby

Jag har aldrig haft långt till tårarna, eller till några känslor över huvud taget. Men på morgonen är jag som allra värst. Då sitter jag vid köksbordet med tårarna droppandes ner i kaffekoppen och lyssnar på en krönika i P4 där kvinnan som lämnades av sin pappa redan som ettåring berättar "Man blev den där flickan igen som flätade håret för att bli fin när pappan skulle komma och som grät under glasbordet när han inte dök upp".
Inte konstigt jag väntat med att skaffa barn. Jag vill aldrig i livet utsätta dem för en sådan smärta.

postat av bikt.com @ 10:12