Dag sex - Dia seis

Sov som en stock i min nya säng. Det är märkligt tyst här jämfört med den gamla lägenheten. Förutom galningen som skrek och sjöng för full hals nån gång vid tiotiden. Då satt jag vid mitt skrivbord och var glad att jag inte behövde gå ut nåt mer. Men jag antar att fullgubbarna här inte är värre än de där hemma. Och dem är jag inte speciellt rädd för. Nån tidigare hyresgäst i lägenheten har garanterat haft katt, eller hund (Perro, jag kan ett nytt djur!). Dels är jag allergisk, och dels har soffan långa hårstrån på sig. Kanske är det rentav kattpiss det luktar här? Fick tips om att ättika tar bort de flesta lukter, så nu blir utmaningen att hitta ättika i nån av de inte allt för välsorterade butikerna i staden. Tjugo över åtta gick jag ner för trapporna från lägenheten. Tio i nio var jag vid skolans port. Det tar med andra ord exakt en halvtimme med tunnelbanan. Och då har jag räknat med trasiga spärrar som måste forceras genom att åla sig under dem. Plus ett proppfullt tåg som jag lät passera bara för att hamna i nästa proppfulla tåg. Min tyska, artonåriga klasskamrat som inte gillar läxor gick hem ganska omgående på grund av yrsel. Hon sa att hon ville gå till farmacian för att få "drops" mot yrsel, såna droppar skulle man gärna lägga vantarna på. Finns det? Sen kom hon tillbaks utan droppar och gick hem. Vi andra satt snällt kvar och roades av våra lärare. De är verkligen helt fantastiska. Och för första gången är det riktigt roligt att gå i skolan. Tänk vilken skillnad det gör om man har bra lärare, helt otroligt. Idag var jag inte längre klassens ljus, jag hade nämligen inte lärt mig alla siffror utantill. Visst, de första tio är enkla. Men de som kommer mellan 10 och 20 är inte lika lätta. Och inte hade jag handlat nån blyertspenna heller, så jag fick skamset låna en av Nestor så jag kunde skriva min läxa i lilla boken. Ernesto, vår andra lärare, sitter mest och småpratar med oss hela lektionen. Vilket egentligen är helt suveränt. Då lär man sig språket på ett avslappnat sätt samtidigt som man får stillat det sociala behovet. Konstigt nog känner jag mig inte ensam. Men det kanske kommer. På vägen hem letade jag upp favvobutiken Muji och handlade ett anteckningsblock plus rökelse som luktade vårblad för att dölja odören i lägenheten. Hittade en svindyr blyertspenna med klassiska kompositörer på i en turistaffär som jag slog till på. Sen till affären för att handla nödvändigheter som coca cola och chokladdoppade kringlor. Och hem till lilla lägenheten som snart ska visas upp på internet i all sin prakt. Pappa hade köpt både kamera och headset för att kunna skypea med mig, igår fick jag prata i min mic medans han skrev svaren. Men nu kunde jag titta på den lilla gullegubben och höra hans röst. Härligt. Middagen blev åter spagetti carbonara, men med både äggula och lite tomat och vitlök. Muy, muy bien! Och till det, en rioja och svtplay. Nä, nu ska jag plugga siffror. Hasta la vista!

postat av bikt.com @ 19:38