Dag fjorton - Dia catorce

Idag hanterade jag gå till skolan snabbt-uppgiften riktigt bra. Tror den är så finslipad den kan bli, mas o menus. Om jag går längre fram på perrongen i väntan på tåget sparar jag ytterligare trettio sekunder, men annars har jag nu tjugo minuters resväg till skolan, varav 13 är promenadsträcka. Hem går jag varje dag, det tar ca två timmar. Inklusive shopping. Att det kunde vara så kul att gå i skolan hade jag aldrig anat. Vi sitter i ett klassrum och bara snackar. Även om det är på ett ganska främmande språk så är det nästan bara intressant och trevligt hela tiden. Förutom när vissa ska dra ut på pratet och inte hittar orden, men det är ju en språkkurs så det får man ju räkna med. Idag fick jag t.ex. lära mig att varje restaurang (och hotell) i Spanien måste ha en "el libro de reclamaciones", den kan man be om ifall man inte är nöjd med servicen eller maten och så fyller man i sitt klagomål. Sedan när inspektörerna kommer och knackar på restaurangdörren så måste ägaren visa upp boken med alla reklamationer. Den boken skulle man gärna vilja ta del av innan man sätter sig till bords i fortsättningen. Jag fick även lära mig skillnad mellan tapas och pinchos. Pinchos är små rätter serverade på ett bröd med en tandpetare nedstucken igenom, som en liten snitt. Medans tapas är mer eller mindre vilken rätt som helst i miniformat. Wayne, min brittiska klasskamrat, berättade helt appropå att han är kompis med PJ Harvey. Min naturliga respons blev "Can I touch you?" Han har tydligen ordnat Polly Jeans första betalda gig ever. Han är helt otrolig den snubben. Utbildad arkitekt, konstnär, arkeolog, historiker och lärare.
På lunchen träffade jag lilla Sanaz, min underbara Iranska/Holländska skolkamrat som bjöd med mig ut på Fredag. Dock är det antagligen dresscode på skorna, men hon hade några extra stövlar på lager som hon skulle rota fram om jag var intresserad. (Hon höll på att trilla baklänges när hon fick veta min ålder, hon trodde jag var tjugo. Eftersom hon är nitton så blev jag gravt smickrad och hon fick en ännu större plats i mitt hjärta såklart.) Även Mateera, den coola thailändskan i min klass, undrade om vi skulle hitta på nåt i helgen. Så jag lär inte sitta sysslolös på helgerna framöver iallafall. I väntan på kvällens fotbollsmatch dricker jag nu Blå Band. Eller ja, "Banda Azul" som det heter i Spanien. Fast här är det inte en soppa, utan ett halvgott rödvin från Rioja.


Pinchos, inte tapas. Om man reagerar över ikonen på tallriken så gör man helt rätt. Men den är faktiskt äldre än nazismen. Ikonen alltså, inte tallriken.

postat av bikt.com @ 20:51