Dag tjugofem - Dia veinticinco

Söndagen inleddes med promenad i sommarsolen upp till Placa del Pi där vi tog en cortado och så småningom även en caña i väntan på Elin. Sen begav vi oss till Park Güell som ligger väldigt högt upp här i världen. Som tur är består större delen av backen upp till parken av rulltrappor. Och som tur var så fungerade de denna soliga dag. Parken i sig var väl ingenting att skriva hem om direkt. Dammiga vägar med lite Gaudibyggnader utspridda här och var. Och så den kända ödlan av ovan nämnda arkitekt som var ungefär hälften så stor som vi hade föreställt oss. Men vi slapp betala inträde av okänd anledning, så vi kände oss inte lurade iallafall. Efter denna dammiga upplevelse tänkte vi att havet var ett bra utflyktsmål och åkte ner till Port Olimpic för att jaga rätt på ett lunchställe. Men det var perkele vad dyrt det var i hamnen, så vi kollade mest på vattnet och på den imponerande byggnaden som huserade den gigantiska restaurangen och det stora shoppingcentrat. Sen gick vi till lilla kära torget vid St:a Maria del Mar och käkade varma mackor istället. Vår plan var ju att gå till den gudomliga restaurangen "Sinatra" och äta exakt samma som förra året, så i väntan på nästa hungerattack gick vi hem till mig och tog ett glas vin eller två och kollade på Poltergeist på dubbad spanska. Väl på Sinatra insåg vi att menyn hade förändrats sen sist, så vi fick hålla till godo med en fem centimeter tjock, grillad köttbit. (Mycket smarrig) Och en vattnig, osaltad potatisgratäng. (Inte mycket smarrig) Men efterrätterna. Åh, efterätterna. Skapade av gud fader själv. Eller åtminstonde av en mycket skicklig kock. Min lilla chokladbakelse med smultronglass var så god att ögonen tårades. Och Elin drömde till och med om sin chokladmousse i natt. Efter en stund på restaurangen gick jag ut för att röka. Där hann jag stå i max fem sekunder innan en kille gick förbi och började snacka. Oj, vad han snackade. "Vad heter du? Vad kommer du ifrån?" -Angelica. -Från Storbritanien. Såklart. Efter en stund erbjöd han mig Marijuana. Eller om jag hellre ville ha Hasch. Och han såg så himla nöjd ut. Jag tackade nej och gick tillbaks in i värmen igen. Såg jag verkligen ut som att jag var där för att köpa droger? Utanför en lyxrestaurang? Finklädd? På en Söndagskväll?
Fast det är kanske så de ser ut, hans kunder.

postat av bikt.com @ 18:15