Dag fyrtiosex - Dia cuarenta y seis

I Torsdags dök Annika och Martin upp i Barcelona och jag mötte dem efter skolan på ett regnigt Placa Catalunya. Det hade regnat i fem dagar och det är en ovanlighet i denna stad. Men vi lät oss inte nedslås av nåt löjligt regn, utan tog oss via supermercadon och ett sexpack Estrella till min lägenhet där vi slappade en stund innan vi gav oss ut på äventyr i Barri Gotic. Första stoppet var på favoritpinchosbaren där vi stillade vår hunger med lax och korv på små rara smörgåsar. Sen gick vi vidare i jakt på cavabaren som Greig visade för nån vecka sen. De hade siesta så vi hamnade på ett coolt ställe som hette L.P. Bar, och som gjorde skäl för sitt namn genom att ha gamla LP skivor upphängda på väggarna. Vidare därifrån till Manchester bar, en rökig bar med skum belysning som enligt egen utsaga bara skulle spela Ramones och dylikt. Men när vi kom in så var det minsann Postal Service, inte så jätte 80-talspunkigt direkt. Efter Manchester var vi hungriga och hittade en sunk-kebab där vi köpte med oss mat hem, stark mat för en gångs skull. Yey!

På Fredagen var det dags för Annika att fylla år och med födelsedagen kom sommaren. Vi hade bestämt träff med Greig, Ruben och Laura i Gracia för att gå på en "typical spanish bar" och käka tapas. Det var Rubens och Lauras stamställe, med furumöbler och lysrörsbelysning. Men härlig stämning, god mat och "ja må hon leva" på tre olika språk. Ruben lärde mig uttrycket "Moscha moscha" som typ betyder "blöta" och det var exakt vad vi gjorde med brödet i vitlöksoljan där räkorna hade legat och stekts. Efter denna inblick i äkta katalansk matkultur åkte vi till stan för att gå på en livespelning med en kompis till Greig. Det var Prince-covers som skulle framföras och jag var inte sen med att hoppa på det tåget. Eller in i den bilen som tillhörde Ruben för att för första gången åka riktig personbil i centrala Barcelona, by night. Fick en fin sightseeing på köpet. På väg till klubben klappade jag av outgrundlig anledning en väldigt glad pudel. Det fick jag ångra bittert en halvtimme senare då ena ögat var en rödsvullen pingisboll. Listigt.

Lördagen bjöd på sightseeing, något jag faktiskt missat under tiden här. Vi gick till Casa Batllo, som jag länge velat se insidan av. Och det var helt makalöst tjusigt. Sedan gick vi till Sinatra och käkade, till Ovella Negra för en kanna av deras berömda (och billiga) Sangria, till en liten bar på min gata som jag aldrig tidigare upptäckt men som hade billig San Miguel och fem skärmar med Apple TV kopplade till sig där man kan sitta och se på film helt gratis. Om man nu skulle få för sig att man vill göra en sån sak ute på krogen.

På Söndagen åkte vi upp till Tibidabo, det magnifika berget i norra delen av staden. Först ett tåg, sedan en spårvagn, sedan paus på en uteservering med panoramautsikt över hela staden, och sist en rälsbana med 70 graders vinkel sista biten. Högst upp på Tibidabo är det helt surrealistiskt. En gammal nöjespark ligger belägen här. Bredvid ett stort kloster som pryder högsta toppen. En aning konstrastrikt.
Vi tog bussen tillbaks till stan och hamnade på en italiensk restaurang som serverade pasta, och pizza, från himmelriket. Har nog aldrig ätit så god pasta i hela mitt liv. Dios mio. Och så imorse var det dags för kära underbara Annika och Martin att åka ifrån mig, mycket vemodigt. Men på Fredag får jag nytt finbesök, så jag får väl försöka njuta av att vara ensam en stund istället för att sakna de vänner som just åkt. Tack för denna helgen, det var makalöst.

postat av bikt.com @ 18:11