>Ain’t no Sunshine

>Jag brukar hävda att sommaren 1992 var den bästa tiden i mitt liv. Det var då jag tog studenten. Fyllde 18. Gick på U2-konserten på Scandinavium och vi hoppade över stängslet från våra platser och sprang allt vad vi orkade för att få en ståplats precis framför scenen. Då vi gick till Cue Club efteråt på U2 fest och träffade Rasmus för första gången. Vi dansade som galna och plankade in på Botaniska klockan fem på morgonen där vi sprang runt i det daggvåta gräset och var höga på livet. Oslagbara. Solen sken hela den sommaren. Livet var nytt och spännande och jag träffade fantastiska människor som var, precis som jag, kära i livet. Det var verkligen en underbar tid, men den bästa tiden i mitt liv var en helt annan. Det var den tiden jag hade med dig.
Du underbara människa.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply