>Sorrow

>När min mamma dog, plötsligt och oväntat för tio år sedan, trodde jag att jag också skulle dö. Av sorg eller av att jag kastade mig ut från fönstret i den lilla vindsvåningen på femton kvadrat som var min första egna lägenhet. Det var en flyktig tanke, jag skulle aldrig göra det. Jag ville bara så förtvivlat gärna träffa henne igen. Det var den största sorg jag någonsin upplevt. En bottenlös, nattsvart sorg utan tröst.

Men du lever. Och du, we’ll always have Paris.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply