If I Can Make It There

Ok, så har Jetlagen lagt sig och jag har så smått börjat smälta mitt intryck av min expressresa till New York. Eller, express är väl att ta i. Det tog oss nära 40 timmar att ta oss från Göteborg till NYC. Jag var i god tid till Landvetter, inga köer i varken bagageinlämning eller säkerhetskontroll. Lounge med extra stark cafe latte och småsnack med reskamraterna. Så ser vi att planet är försenat till Düsseldorf, där vi bara hade en dryg timme tillgodo för anknytningen till Amerika. Is på vingarna säger de när vi frågar. Dimma säger vi när vi landar. Det är så tjock dimma att man knappt ser handen framför sig. Men det påverkade tyvärr inte New York flygen som avgick så punktligt så. Vi sprang till informationen och efter att ha blivit runtskickade tre gånger säger vi till på skarpen och får veta att vi är ombokade till München där nästa plan till NYC väntar på oss. Men planet till München blir också försenat och vi landar med bara minuter tillgodo. Efter en språngmarch genom hela flygplatsen stänger de gaten framför ögonen på oss. Vi tittar bedjande, går ner på knä med knäppta händer. Men de låter sig inte bevekas. Vi är fast i München. Informationsdisken ger oss vouchers till ett lyxhotell på flygbolagets bekostnad. Vi beklagar oss dock. Vi kunde tillbringat kvällen på en vinbar i Meat packing district istället. Inte blir vi uppgraderade för det. Nästa stopp är bagagespårningen. Vårt bagage trodde det skulle till USA. Men nu är det vilse nånstans i Tyskland istället. Kvinnan hade ingen aning, men förde noggrant våra uppgifter till sin databas och gav oss varsin necessär med nödvändigheter för att överleva en natt utan packning. Hann precis med bussen till hotellet som låg en kvart ifrån flygplatsen. Vi lämnade våra necessärer på lyxrummen och satte oss i hotellbaren. En man som luktade urin bekantade sig med oss och vi gjorde snabb sorti till restaurangen. Vi valde inte gratismålet som ingick i missat flyg-dealen. Det blev schnitzel och lyxcabernet från Californien istället. Och öl. Och poolparty. Och sömn i sköna sängar med dubbla madrasser.
Men vi hann med nästa flyg. Missade en dag av möten. En problemfri resa över Atlanten senare och vi blev hälsade av ett New York i solnedgång. In i taxi. Incheckning. Hockey på Madison Square Garden. Trötta som as. Men de pubertala medelålders männen i raden framför höll oss alerta, en hårsmån från att få en öl eller foot long hotdog i knät. New York Rangers förlorade mot Boston och vi gick hemåt, med Empire State Building som landmärke. Sen sömn. Dag två var långa, långa möten med bagels (som jag aldrig testade) och popcorn doppade i choklad (som jag givetvis testade). Direkt från möten till restaurang. Vin, mat, drinkar och en underbar Soho-bar som höll oss vakna alldeles försent med sina iskalla Heineken.
Dag tre var en resa ut till New Jersey i soluppgång. Tusen misslyckade foton på vägen. Och ett ännu längre möte i industrilokal. Tillbaks till staden, hotellet, duschen. Och ut på restaurang efter lite vilse i China Town. Barhäng, hängmörat kött (28 dagar), skaldjursplatå från sagorna och efterfest i Meat packing district. Nattklubb med låg medelålder och franska barer med innefolket. Dag 4, shopping på nolltid. Broadway upp och till vänster. Sen upp och till vänster igen. Bar med gratisöl om man like:ade dem på Facebook. Klart man gjorde det. Liten marknad, stor Wired konceptstore. Bocka av butiker på listan. Grymma Adidas-sneakers i svart mocca. Kväll med sjurätters avsmakningsmeny och vinpaket på tvåstjärnig Michelinrestaurang. Promenad till Brooklyn Bridge i högklackat. Jag måste bara få se den. Den var nedsläckt och man såg knappt nånting. Besvikelse och tunnelbana till hysteriskt upplyst Times Square. Soft barhäng runt hörnet, varva ner. Varva upp på leksaksaffären bredvid innan den stänger vid midnatt. Tunnelbanan hem. Sova sova sova. Och dag 5. Frukost på Landmark, mittemot hotellet. Som alla andra dagar. Bästa stället. Äkta diner med ägg/bacon/potatis och oerhört svagt kaffe. Upptäckte att de hade en espressomaskin som gjorde oväntat bra espresso. Det var så dags. Sedan promenad genom hela China Town. Ner till Brooklyn Bridge. Äntligen i solljus. Promenera långsamt längs strandpromenad bredvid, under och bredvid bron. Vidare genom kontorskomplexen mot ground zero. Ner via nästa kust och strandpromenad till Battery Park med Frihetsgudinnan i blickfånget. Tunnelbana till Central Park och uppenbarelse när jag känner igen ingången från ett av de svårare uppdragen i GTA4. Genom ett soligt Central Park till 5th Avenue där vi vandrade oss trötta och hungriga till ett hål i väggen som visade sig gömma en grym restaurang på övervåningen. Soffslappande och miniburgare. Soft musik och ölsejdlar. Sedan in på FAO Schwartz och handla julklappar till nån annans barn. Tunnelbana till rätt del av Manhattan igen och promenad i Washington Park där nån släpat in ett piano och spelade filmmusiken till “Pianot” och jag lärde mig tala med ekorrar. Till marknaden igen för souvenirer till syskonbarn och sedan hem till hotellet för att stänga väskan och checka ut.

Intensivt. Men underbart. Jag ska träffa henne igen, men nästa gång ska hon få tid att förföra mig på riktigt.

This entry was posted in Resor. Bookmark the permalink.

Leave a Reply