Nea
måndag, februari 18, 2008
Jag minns när din storebror föddes. Hur jag med andan i halsen stegade genom korridoren på Mölndals sjukhus för att få en glimt av min systerson. Min gudson. Den efterlängtade ungen som jag drömt oroliga drömmar om där jag misslyckas med mitt uppdrag som moster. Som gudmor. Men jag misslyckades aldrig med din bror. Han var min vän efter två sekunder och han är det än idag. Drygt två år senare kom du till världen. En helt annan person med helt annan personlighet som jag inte riktigt kunde komma underfund med. Jag minns hur jag satt bredvid dig i baksätet hela vägen från Landvetter när du var drygt ett år och ni hade hämtat mig efter en lång resa från andra sidan jordklotet. Du grät hela vägen. Otröstlig. Livrädd för den främling som var din moster. Och du fortsatte gråta när du blev lämnad ensam med mig tills du var närmare två år gammal. Ofta trodde jag att vi aldrig skulle bli vänner. Att du aldrig skulle sluta gråta i min närhet. Men så hände något. En morgon när jag sovit över och som så ofta förut varit uppe med din nattuggla till far lite för sent med rödvin och cigaretter (börja aldrig med sånt). När jag ligger på soffan i ett alldeles för ljust rum och med täcket över huvudet försöker stänga ljuset ute. Stjäla några minuters extra sömn. Men era ivrigt viskande röster gör mig nyfiken och så fort jag öppnar ögonen springer du fram och kryper ner bredvid mig för att gosa. Du tar en slinga av mitt rufsiga hår och kittlar din kind. Och jag inser att vi är visst vänner. Somliga vänner är bara svårare att vinna. Men de är värda besväret.Du är den coolaste, roligaste, smartaste, goaste och finaste femåringen i hela världen. Grattis på födelsedagen lilla Nea. Min allra yngsta vän.
Etiketter: Kidsen
