>Dag tjugosju – Dia veintisiete

>Vi fortsätter böja verb till förbannelse i skolan, nu i både presens, dåtid och futurum. Jag har avskyr all krånglig grammatik, men en av de tusen dåtidsformerna föll mig i smaken direkt. Den har bara en böjning oavsett vem det handlar om, med det lilla tillägget He, Ha, osv framför verbet. Så “He comido macarones con bacon a las dos por la tarde” betyder helt enkelt att jag åt makaroner och bacon klockan två på eftermiddagen. Och det gjorde jag och Elin på torget vid katedralen efter skolan (då borde jag sagt “Hemos comido macarones…” istället, “vi åt makaroner…”) på ett ställe med årets suraste servitörer. Kanske för att vi envisas med att få titta på den billiga Menu del Dia varje gång vi är där. Efter lunchen gick jag hem för att göra lite läxa och ta siesta innan vi skulle ge oss ut på en Irländsk pub och fira St Patrick’s day. Men snart hörde Elin av sig och hade fått nog av sin stökiga rumskamrat som smutsar ner för allt vad han är värd. Nu hade han inte ens spolat efter sig på toaletterna och hela diskbänken var full med disk, hela lägenheten full med hans kläder och prylar. Och hon som redan klagat hos receptionisten på skolan hade blivit lovad att han skulle få flytta, men inget verkade ha hänt. Droppen var nog när han drog hem nån brud kl tre på natten till måndagen och höll Elin vaken till deras högljudda sexaktiviteter vägg i vägg. Hur som helst så fick Elin nog och flyttade hem till mig över natten. Tack gode gud att jag valde att bo själv i lägenhet. Kvällen och halva natten tillbringades på den överfyllda irländska puben inte långt från mig. Säkert femhundra pers där inne, helt galet. Liveband, grönklädda människor, “lustiga” hattar, Guiness på fat och allt annat som gör en St Patrick’s day värt namnet. Fiesta!

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply