V for Vegas

fredag, mars 17, 2006

Timmarna tickar på och snart sitter jag vettskrämd på ett plan onödigt långt upp i luften. Men vad gör man inte för att få se Amerika från sin mest spektakulära sida. På nåt sätt känner jag extra mycket kärlek för just Las Vegas. Det är så bisarrt och extremt på ett okontrollerat sätt, vilket känns väldigt oamerikanskt. Det är frigjort och galet. Syndigt och billigt. Den välkända amerikanska dubbelmoralen kan aldrig få ett fäste där, eftersom det just inte finns någon moral att tala om. Sinatra levde där. Och Elvis. Vegas känns som en osäker tonåring med alldeles för mycket smink, det är något rörande över den staden. Inbillar jag mig. Om en dryg vecka kan vi se om mina känslor för Vegas är desamma, eller om jag är desillusionerad. Men då krävs det ju att alla plan håller sig i skinnet. Och i luften.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Hem