Sail away

Årets tjejsegling gick över förväntan bra. Vi fick hyra en Maxi 77 i fint skick och stack från Fiskebäck vid 17-tiden på fredag eftermiddag. Vi blev lite oroade ett tag när vi upptäckte att vattensäcken inte gick att fylla utan att det blev översvämmning i båten, men efter en konferens med ägaren vågade vi ändå ge oss av mot nya djärva mål. Eftersom besättningen inte längre består av 75% singeltjejer blev de nya djärva målen något lugnare än tidigare år. Vårt första stopp var på Knippla, där vi fick en fin plats bredvid bensinstationen. Hamnvakten tyckte vi låg bra där och det tyckte vi också, så vi låg kvar. Morgonen efter trippade vi bort till de lyxiga duscharna (lyx är att inte behöva dela duschrum med trettio andra, lyx är ett eget privat duschrum) och sen gjorde vi oss redo för avfärd. Nästa mål var Björkö, där vi skulle hämta is och minnas förra årets ofrivilliga vistelse. Vi fick hjälp att lägga till precis vid ishuset och snart hade vi fyllt två bärkassar med is och gjorde oss redo för Klädesholmen. Men det blev ingen Klädesholmen, det blev Åstol. Denna fina pärla till Ö. Vi lade till med bredsidan utanför två norskflaggade Hallberg Rassy på 34 respektive 43 fot. Och jag fick äntligen mina fördomar om otrevliga norrmän till sjöss krossade. Supertrevliga och hjälpsamma visade de att jag har haft fel i två år, sedan den sura kossan på Kärringön skällde på oss för att vi gick på hennes båt för att komma i land.
Hur som helst, efter några hof/jever i båten gick vi iland och besökte öns enda restaurang, Rökeriet. Där åt vi en ljuvlig fisksoppa och rökta räkor med aioli. Om ni åker dit nån gång, nöj er med soppan. Den var makalös.
Söndag morgon var den varmaste hittills och vi var tvugna att ta upp frukosten på bryggan för att hettan i sittbrunnen var olidlig. Efter en promenix och ett cafébesök gick vi tillbaks till båten för att ta en långsegling till Marstrand. Vi puttrade iväg och lämnade Åstol åt sitt öde. Gick utomskärs för att få lite fin segling och jag var bara tvungen att bada efter båten. Vi kastade i en tamp och mig strax därefter, men vi var tvugna att reva ett segel för det gick lite för fort för mitt eget bästa. Ännu en gång hoppade jag i och behövde inte oroa mig det minsta för maneterna som inte visat sitt fula tryne för mig en enda gång i sommar. Och när vi slutligen kom fram till Marstrand fick vi den allra bästa platsen, längst in vid duscharna, bryggan närmast Strandverket. Där satt vi och njöt och badade från båten flera gånger. Lagade pannbiff med potatissallad i båten och tog några glas vin i solnedgången. För Ulles skull gick vi upp till Värdshuset, men det var ett krogbesök vi lika gärna kunnat vara utan.
Måndag morgon vaknade vi av regnet. Och helt plötsligt kände vi igen våra tidigare seglarveckor. Men vi deppade inte för det, eftersom vi ändå fått tre vackra dagar. Så vi köpte frukost på café och vred sen ur alla mina pissblöta kläder jag glömt ute under natten. På med Sydväst, stövlar och regnställ. Sen backade vi ut ur Marstrands hamn på väg tillbaks till Fiskebäck igen. Vi klarade oss utan nämnvärt regn ända till Södra farleden. Men då fick vi både regn och dimma som tack. Och ett gigantiskt skepp kunde anas genom dimman, på väg ut ur Göteborgs hamn. Vi gissade att skeppet skulle gå i norra leden. Vi gissade fel. Full gas på motorn och bra vind i seglen räddade oss ur knipan med ett par hundra meters marginal. Sedan var det hyfsat lugnt ända fram till hamnen. Och just som vi lade till slutade det regna.
Jag tror vi börjar hajja det här nu.

postat av bikt.com @ 20:46