Dag femtiofem - Dia cincuenta y cinco

Inatt vaknade jag av en härlig nackspärr klockan 04.00, antagligen orsakad av allt liggande i min hårda säng med min hårda kudde. Så jag tog mitt pick och pack och bäddade i den mjuka, men livsfarliga, soffan istället. Pricken över i:t är att jag börjat få ont i halsen och jag överväger allvarligt om det inte är dags för Ättestupan snart. Eller den katalanska motsvarigheten. Det blev såklart ingen skola idag heller för sjukdomsfallet, istället låg jag i bäddad soffa och rördes till tårar av Wild Kids på Svtplay medan jag väntade på Elin som skulle komma och ta hand om spindeln jag fångat under ett glas. När spindeln väl var fem våningar längre ner så begav vi oss tappert av mot vårdcentralen, eller CAP som den heter här. Jag gillar verkligen inte vårdcentraler då jag tillbringat alldeles för lång tid på dem i mitt liv. I väntrummet, inte hos själva doktorn. Där går det oftast hur fort som helst. Hur som helst så ställde vi oss i kö för att anmäla mig och tack vare det fantastiska European Health Insurance-kortet gick det väldigt smidigt. Till och med på spanska. Hon berättade att klockan 17 skulle dörr nummer 2 öppnas och då skulle jag få gå in där. Eftersom klockan var en halvtimme i 17 så gick vi till caféet intill och tog en fika så länge. Prick 17.00 kom jag tillbaks och när jag rundade hörnet öppnades dörren och mitt namn ropades upp. En kvinnlig läkare bad mig sitta ner och kände antagligen sympati för mitt trevande "Yo soy...no no, yo estoy enfermo..enferma!" och meddelade att jag fick prata engelska om jag ville. Det ville jag. Så hon undersökte och lyssnade och klämde och kikade. Sen gav hon mig en spray för min luftrörskatarr, en tablett för min feber och en diet för min magbacill. Och en order om att sluta röka. Allt detta kostade gratis. Förutom 3.50 Euros för medicinerna. Så nu undrar jag lite varför sjukvården i Sverige ser ut som den gör. Vi har knappt nån militärstyrka. Bristfällig skola. Kasst socialt skyddsnät och värdelös allmänvård. Fattar ingenting. I Sydafrika har de läkare på apoteket som gör en liten snabbundersökning och skriver recept helt gratis. I Spanien fungerar det ungefär lika smidigt. I Sverige får man sitta på en vårdcentral och vänta i åtta timmar för att träffa en doktor i trettio sekunder för det facila priset av 180 kronor. Grym timpeng. Och sen går man därifrån sjukare än innan, på grund av alla andra smittor man dragit på sig i väntrummet, till apoteket där man får köpa jättedyr medicin. Jag vill inte verka skattefientlig, men ärligt talat så undrar jag vart min skatt går just nu. Inte till något jag värderar uppenbarligen. Hoppas nu CAP skickar en saltad nota till Sverige för mitt besök, det förtjänar dom.

postat av bikt.com @ 22:01