Lång dags färd mot natt

Häromnatten stal jag en bil för att jag var försenad till bilskolan och min lektion med Isabelle. Bilen var från en annan körskola, vilket tydligt framgick av dekalen på framdörrarna. Eftersom jag skulle träna efter lektionen hade jag baxat in en stor bag i den stulna bilens bagagelucka och synen bakåt var ganska begränsad därav. Jag körde ungefär från Järntorget till Masthuggstorget och parkerade på en lerig gräsplätt utanför kyrkan där. Öppnade bagageluckan, tog ut min bag, låste bilen och snabbade mig in för att få min lektion. Väl inne i körskolans lokaler var det som om jag vaknade upp ur en koma. Eller en dröm. Vad hade jag gjort? Hade jag 1. Stulit en bil. Och 2. Kört den utan körkort mitt i centrala stan. Jag försökte väcka mig själv ur vad som föreföll vara en obehaglig dröm, men jag var redan vaken. Så jag började frukta mitt förstånd. Hur kan en normal, hyfsat laglydig, människa helt plötsligt bara hamna i ett psykosliknande tillstånd där hon stjäl en bil utan att blinka och kör den, trots att hon knappt ens kan köra bil? Jag blev allvarligt rädd för mig själv och mitt beteende, men det viktigaste var just nu att sopa undan alla spår från bilstölden. Så efter att Henrik Berggren spelat en rysligt bra akustisk version av Shoreline i biblioteket, och efter det att de två sagan om ringen-freaksen haft sitt sagan om ringen bröllop med sina lajv-polare i samma byggnad så tog jag med mig Andreas för att få hjälp att sopa bevis under mattan. En plan var att ringa körskolan som ägde bilen och säga att "Hey, jag har hittat en bil som verkar vara er, nyckeln sitter i tändningslåset. Hämta den vetja!"
När vi närmade oss platsen där jag parkerat bilen upptäckte vi att bilskolan redan hittat sin bil för där var tre långhåriga knuttar och inspekterade bilen. Vi tog genast en annan väg och pustade ut med en välförtjänt öl på en krog istället.

Min andra körlektion i Måndags gick rätt bra. Jag missade en cyklist på ett övergångställe, men eftersom jag bara kör i 15km/h så är det sällan någon fara. I helgen ska jag ut och sladda med fadern, akta er!

postat av bikt.com @ 09:43 kommentera

Nord och Syd

Idag säljs mitt drömsommarställe till högstbjudande och jag får inte ens vara med i kampen. Dagens I-landsproblem kan tyckas, men älskar man något så gör man. Pappa ville också ha det och vi kunde köpt det tillsammans. Men vad skulle då min kärlek säga, han vill inte ha ett land i norr. Han vill endast ha ett i söder. Jag blir galen på denna inskränkta envishet. Och jag kommer aldrig hitta ett lika perfekt ställe. A l d r i g. Och jag kommer aldrig förlåta att jag inte ens fick titta på det. Kram, Lillgården, kanske blir du min en gång.

postat av bikt.com @ 15:36 kommentera

Insomniac

Varför ser så många säljbilder på fritidshus ut som stillbilder från Blair witch project? Tror mäklaren verkligen på allvar att någon normal, sansad människa vågar sätta sin fot här:

eller här:

eller här, på själva mordplatsen:


Tänker man, OOooo så mysigt. Här vill jag att mina barn ska leka, när man ser denna bilden?

Kan man verkligen slappna av i sitt fritidshus när psykopater smyger runt knuten?



Kanske borde mäklarna bara lära sig att komprimera jpeg bättre, eller överlämna fotograferandet åt någon som helt enkelt kan fotografera.

postat av bikt.com @ 11:29 kommentera

A grand day out

Igår var jag nervös hela dagen. Jag såg framför mig hur sorgligt det skulle vara när de fiskade upp bilen med mig i från kanalen och hittade Wallace & Gromitleksaker i min väska. "Hon var ju bara barnet" skulle de säga. Mest för leksakernas skull, men också för att jag hade tofsar i håret den dagen. Men det hände sig inte så, att jag körde av vägen och rakt ner i vattnet. Istället körde jag på vägen, hela vägen, ända från Järntorget till Klippan. På mindre vägar, men ändå. Och jag mötte en vit volvo på smal väg utan problem. Och jag mötte inte bara en, utan två långtradare. De skrämde mig rejält, men allt gick bra iallafall. Jag växlade till trean, fast det blev femman av misstag. Jag körde i nedförsbacke, i uppförsbacke, i en liten rondell. Jag stannade alldeles fint vid trottoaren flera gånger. Jag fick bara tjuvstopp en enda gång. Min lärare var snäll och förstående och gav mig beröm, trots att jag råkade sätta på vindrutetorkaren när jag skulle svänga till höger, mest eftersom vi bara övat på vänstersvängar. Och jag ser det mest som en merit att bli omkörd av en gaffeltruck.

postat av bikt.com @ 13:35 kommentera

Face your demons

Denna helgen har bjudit på lyxfredagsöl, eller fredagsvin, på Barrique. En vinbar som tar 105 spänn för det billigaste glaset, och sedan bar det utför. 135:-/glaset kostade det dyraste vi fick i oss. O mama. Efter denna orgie i dyra viner och ostar cyklade jag i rasande tempo till Billhälls (nej, jag vägrar säga Hemköp) och hann köpa ett drygt kilo färsk oxfilé på extrapris innan de stängde. Och en massa annat gott som man bara måste ha efter tre glas dyrvin. Sedan somnade jag framför teven i vår trefärgade soffa.
På lördagen kom Annika och vi spelade Resident Evil 4 till PS2, o my god vilket bra spel. Men man vågar inte spela det ensam, trots att vi redan spelat samma spel till Gamecube tidigare i år. Vid fyratiden brassade jag igång lyxmiddagen bestående av Oxfilé, grillade rotfrukter, potatismos, rödvinssås och en flaska Amarone. Sedan fick vi två minimänniskor på besök som väste "Bus eller godis" mellan gluggarna i tänderna. De fick en twix gav sig av, tack o lov för vem vet vad buset kunde bestått av!
Söndagen började på Fysiken med ett styrkepass ägnat axlarna. Och sedan roddmaskin och löpband. Linda kom på besök och fick oxfilé, ugnspotatis, grillade rotfrukter, rödvinssås och ett väldans gott Sydafrikanskt vin, Nederburg. Sedan gick vi å såg Wallace & Gromit, varulvskaninens förbannelse. På originalspråket. Herregud vad rolig den var.
Idag har jag varit på körskolan och skrivit in mig, imorgon får jag min första lektion. Jag är lamslagen av skräck och undrar om man verkligen inte får ta sig något stärkande innan man kör bil. Det borde man få.

postat av bikt.com @ 15:51 kommentera

Settling down

Hej. Jag lever. Flygresan gick så oväntat bra. Och propellerplan till vilken destination som helst rekommenderas. Bara man inte flyger för långt, för då kommer nog bränslet ta slut. Hur som helst. Prag var lika vackert som jag mindes det, om inte vackrare. Nu när det var klätt i höstskrud och allt. Nitton grader och strålande solsken varje dag. Suverän taklägenhet precis vid Legi Most med utsikt över säkert tretti kyrktorn och spiror. Långa promenader genom stadens alla vindlande små gator och ett otal Urquell på ett otal uteserveringar. Man fick feströka i Prag, men det var inte gott så man lät bli. Öl på U Fleku, som sig bör. U Fleku som dessutom låg på vår bakgård, vi hade utsikt över deras uteservering från vår balkong, men tack och lov var den stängd för säsongen så vi slapp somna till ompa-ompa musik varje natt. Vi var på medeltida tortyrmuséum, såklart. Och äcklade oss över medeltidsbefolkningen. Vi käkade inte tjeckisk mat en enda gång, trots att vi ansträngde oss. Vi kunde inte bränna våra fickpengar, trots att vi ansträngde oss. Vi ville inte åka hem.
Men nu är jag hemma iallafall. Och har redan lyckats smasha en glasglob till hall-lampan i golvet. I tusen bitar. Och vi har nya grannar mittemot. Ja, här händer det grejjer vill jag lova. Jag kan inte bärga mig tills nästa flygresa.

postat av bikt.com @ 11:07 kommentera