I am sailing

Efter en vecka till sjöss i ett osannolikt skitväder med en av världens mest underutrustade segelbåtar står mina fötter åter på fast mark och självklart skiner solen. Våra första dagar i segelskolan var rätt dramatiska. På Tisdagen när vi seglade själva blåste det upp till styv kuling och vi fick en ofrivillig gipp som nästan kostade Pernilla vänsterhanden. Vi var rätt skärrade och skakis när vi äntligen lyckades göra fast vid bryggan och undrade vad vi egentligen hade gett oss in på. Kvällen tillbringade vi på det lokala pizzahaket tillsammans med de andra två tjejbåtarna men jag blev trött och skulle gå till båten för att slappa en stund. Väl nere på bryggan ser jag att båten bredvid oss, Fritiof, fått ena förtöjningstampen avsliten i den hårda vinden och stod och slog mot vår båt, Fragencia, med full kraft. Jag försökte hålla Fritiof på plats men det är inte helt enkelt och det var halt och blött. Johan, vår instruktör för dagen, kom lyckligtvis ut på bryggan i rättan tid och fick ta över situationen medans jag kröp ner i vår båt för att fundera på hur länge våra förtöjningar skulle hålla. Hela natten blåste det och för varje ryck i båten vaknade vi till och fick därför knappt en blund i ögonen. På Onsdagen ställdes förmiddagens lektion in på grund av vinden och vi fick istället sitta i klubbstugan och lära oss knopar, sjökort och väjningsregler till sjöss. Vinden in i höger öra, bara tuta och köra. På eftermiddagen hade det mojnat något och vi fick öva på att lägga till vid bryggan i tre timmar. Det blev väldigt intressant och stundtals ganska dramatiskt. Det är inte det minsta lätt att segla in i en hamn, vill jag bara påpeka.
På Torsdagen var det dags för vår "långsegling" till Gustavsberg. Vi var ensamma i båten på väg upp, men eftersom vi hört att det skulle börja blåsa mycket på eftermiddagen bad vi om att få instruktör på hemvägen. Och det fick vi som tur var. Det var en hyfsat lugn segling upp, vi var antagligen lite lata med att hantera storskotet i början för vi halkade efter rejält. Men vi knappade in på de andra och kom bara näst sist in i hamn, mest tack vare våra ypperliga navigeringskunskaper och för att vi slapp göra trehundra kovändningar som de andra. Väl framme vid bryggan visar det sig att den är trasig precis där vi ska lägga till med bredsidan. Det finns inget trä, bara en massa rostiga bultar som sticker ut en dryg decimeter. Och det hade vi inte hört någon varning om på komradion. Hade inte instruktörerna stått på bryggan och ropat som galningar åt oss att lägga oss längre bak så hade vi fått minst fem nya gluggar i Fragencias babordssida. På hemvägen var ägaren själv, Björn-Axel (Aka Styrbjörn eller Böna) vår instruktör. Det blåste rejält och trots att vi lämnade hamnen näst sist kunde vi, tack vare bra coaching, ta in ledningen strax efter uddevallabron. Sen fick vi tyvärr vända eftersom Styrbjörn var tvungen att se till att ingen kom på efterkälken. Det är RIKTIGT tungt att styra en Smilingbåt i kulingvindar. Jag använde bägge armar till att dra i rodret allt vad jag orkade och ändå lydde inte alltid båtskrället. Väl i hamn hamnade vi bredvid våra favoritbåtar Fritiof och Carmensita, tjejbåtarna. Det blev skålning och raj-di-daj i båtarna innan vi alla satte oss i brygghuset (Fritidsgården) där vi kopplade datorhögtalare till Ulles bärbara och min Ipod åkte fram med massa go gubbrock på högsta volym. Vi hade fått en extra halvtimmes sovmorgon av Böna till på Fredagen och det utnyttjade vi rejält. Den enda som vägrade befatta sig med oss på hela veckan var en sur jävel som dessutom var otrevlig, han tillbringade sina kvällar i båten.
På Fredag förmiddag fick vi åter öva tilläggning vid bryggan och på eftermiddagen skulle vi lära oss att ankra/lägga till i naturhamn. Därefter fick vi ta över båtarna själva och vi gick i samlad trupp till Slussen på Orust där vi som enda båt lade oss på rätt brygga. De andra lade till vid nån slags industribrygga. Men de slapp åtminstonde bli bortkörda kl 10 dagen efter på grund av att bryggan skulle byggas om. Först tänkte vi bara dra ut oss med draggen en bit, men den släppte och vi drog igång vår motor för första gången och tuffade tillbaks till Ljungskile. Vi hade fin vind i seglen och enda gången vi fuskade med motorn igen var när vi blev jagade av ett gigantiskt fartyg mitt i farleden och vi ville snabbt korsa den innan vi blev rammade. Tilläggningen i Ljungskile krävde fyra försök. Vår första instruktör, Lars (Cecilia Ljungs pappa visade det sig!) råkade befinna sig på bryggan när vi kom in och kunde ge oss värdefulla tips och råd, han tyckte vi var riktigt duktiga! Efter välförtjänta duschar gav vi oss av och handlade middagsmat, färskpotatis, grillkött, fetaost och massa goda grejjer. Sedan dök även den sure jävelns båt upp och vi önskade att Fritiof och gänget kunde kommit istället. När jag lämnade mina färskpotatisar obevakade för ett ögonblick hällde den sure jäveln diskmedel över dem och jag insåg att han dessutom var en psykopat. Hur som helst fick vi en god potatissallad med västkustens renaste färskpotatis och vi tillbringade hela kvällen i sittbrunnen eftersom den sure psykopaten tagit över hela brygghuset nu när han slapp gömma sig för alla andra båtar som tyvärr befann sig på Stillingsö över natten. Vi fick ombord en modig/galen skeppskatt och jag försökte låta bli att adoptera den. Till slut vann kylan och tvingade oss i säng.
Idag vaknade vi tio i nio och masade oss motvilligt upp ur de varma kojerna för att möta ännu en morgon i en kall och fuktig båt. Efter frukosten konstaterade vi att det inte blåste en enda sekundmeter och jag blev nerröstad med att gå ut för motor en sväng, så vi städade båten och var färdigpackade redan klockan 12. Sen fick vi snällt sitta och vänta i tre timmar på vår avslutning och på de övriga tre båtarnas ankomst. Ball värre, Ljungskile har så mycket att se. Vi besökte Bella Mare (pizzerian) för tredje gången på en vecka och slog sedan ihjäl tiden genom att läsa tidningar vid båthuset. Klockan tre blev det äntligen dags för diplomutdelning och vi fick höra härligt skvaller från de övriga båtarnas bravader på Stillingsö och "Sverigeön". Grundkänning, draggsläppning och bryggfastklamring. Sena nätter med skrål och klagan från de boende på öarna. Nåväl, vi gjorde nog ändå rätt i att ta det lugnt den sista dagen. Vi har lärt oss mycket, speciellt tack vare det hårda vädret. Segling är ingen lek. Det är värsta arbetslägret. Den tyngsta och obekvämaste sporten i hela världen. Man blir skitig, blöt och kall. Håret blir trassligt och kroppen full av enorma blåmärken. Man halkar, ramlar, välter och snubblar. Men det är jäkligt gött med After Sail.


Öppna fotodagboken

postat av bikt.com @ 19:05 kommentera

It's a hard knock life

Segelskolan i Ljungskile började hårt, redan under förberedelserna på bryggan regnade det katter och hundar och vi fick en hel del skurar över oss på förmiddagspasset men inte värre än att vi kunde skaka av oss dem. När vi hade lunchpaus spände vi upp bomkapellet, tack och lov, och sen öppnade sig himlen och visade vad den kunde. En timme senare hade det lugnat sig och vårt eftermiddagspass var lugnt. I tio minuter. Först hörde vi bara åskan på avstånd, sen var den en del av oss. Och innan åska kommer vind. Mycket vind. Vår båt låg nästan lodrät mot vattentytan och vi tackar vår lyckliga stjärna att vi hade Lars med oss. Vår lugna, trygga instruktör som jobbat med detta sen sjuttiotalet. Han revade focken och ropade åt mig att släppa efter på storseglet, men min hjärna reagerade inte först och i några isande sekunder trodde jag vi skulle kapsejsa. Men det gjorde vi inte, Lars var ju med. Vi kryssade bort till en skyddad plats bakom en ö där de andra fem båtarna cirkulerade i väntan på nästa attack från åskgudarna. Då öppnade sig himlen igen. Jag visste inte att det kunde regna så mycket. Det kunde det, och värre. För det kan nämligen hagla. Och det rejält. Men vi seglade ut den stormen också och sen seglade vi rakt mot solen som vi fick njuta av i säkert en trekvart. Efter det äventyret tog vi bilen till Torp i Uddevalla och shoppade loss. Ulle och Pernilla fick gummistövlar och jag fick äcklig spagetti bolognese. Nu sitter vi i brygghuset, vår nya fritidsgård. Där finns el, internet och duschar. Där kan vi dricka tuborg och se våra kläder torka. Håll tummarna för bättre väder resten av veckan. Tack.

postat av bikt.com @ 22:23 kommentera

Proud Mary

Fick köra en 300.000kronorsbil igår, automatväxlad V8. Den var tyst och snabb och fin och jag ville mer än gärna trycka gasen i botten på nittivägen. Men det får man ju inte. Körde även bil med barn igår. De tyckte att moster körde skumpigare än mamma, men annars fick jag rätt bra betyg.

Nu är det strax dags för det årliga segeläventyret. Skillnaden i år är att vi troligtvis kommer få lära oss att segla på riktigt. Det är nån form av segelkurs nämligen och vi kommer förhoppningsvis slippa dråpliga repriser från förra året. Men det vet vi med säkerhet först om en vecka. Hoppas vädret ger med sig och att vi åtminstonde slipper det eviga regnet.

postat av bikt.com @ 14:23 kommentera

Neverending story

Jag har tydligen gått igenom hela kursplanen i bilskolan, utan att veta om det. Alla avsnitt utom det sista. Det vet jag eftersom jag tragglat stadstrafik ett bra tag nu. Och när jag är grym på stadstrafik, ja då får jag köra upp enligt min lärare. Som tur är så fick jag köra med pappa i Söndags, och han satte mig ordentligt på prov. Ut i allén, upp på Avenyn, in och traggla eftersom hälften av gatorna är avstängda eller enkelriktade eller bara avsedda för busstrafik. Jag gjorde en del missar och fick backa tillbaks från en bussfil. Såg helt enkelt inte skylten eller kunde kanske inte tyda den ordentligt. Så nej, jag känner mig inte redo för att köra bil ensam riktigt än. Men det var inte över än. Pappa tvingade mig att köra vid Korsvägen, till Gårda, Lilla Bommen, Holmen och runt Nordstan med Brunnsparken och alla möjliga Hamngator. Även 45an vid operan och bort till Järntorget, upp i Linné och sedan hem via Övre Husargatan och Sprängkullsgatan. Det är jäkligt lurigt att köra bil i denna staden men jag är glad att jag fick testa alla värstingstråk innan gårdagens lektion, eftersom min lärare tyckte jag skulle köra just vid Korsvägen, Svenska Mässan, Lilla Bommen och sen E20 till Partille och tillbaks. Det gick rätt bra. Men jag missade skyltar även igår. Dock behövde jag inte vara så orolig för det, jag ska lägga mitt krut på att se längre in i kurvor och längre fram på vägen och att inte fega för mycket. För jag kör som en gammel gubbe, och jag vill köra som en ung tjej. Hoppas på max fem lektioner till och att min kära familj kan ägna stor del av sin dyrbara tid åt att lära det hopplösa svarta fåret köra som en drottning bland stadstrafiken.

postat av bikt.com @ 11:05 kommentera

Even flow

Jag körde fel idag. Körde fel flera gånger. Läraren tog ratten en gång och var nära på att bromsa åt mig två gånger. En gång vid ett övergångställe där nån var på väg ut. Och en gång vid en spårvagn. Men jag hann se faran själv, ingen skulle ha dött om jag hade kört ensam. Hon tror inte jag får körkort innan semestern. Det känns surt.

Allt känns surt.

Träffade en tjej i helgen, hon hade tagit 68 körlektioner. Sextioåtta. Och det var dessutom i en mindre stad. Dessutom kan man alltid jobba som cafébiträde. Det känns tryggt.

postat av bikt.com @ 17:29 kommentera

Summertime and the living is easy

Helgen har varit utomhus utan solskydd på Österlen, med bränd näsa som följd. Det har varit party och härliga frukostar i det gröna, grillkvällar i en grillstuga fylld med rök och glada människor. Stora, bruna vargspindlar som kan hoppa och skrämmas rejält. Havet på Sveriges östra sida. Lyxpizza i Ystad, laxröra i Kivik. Volvo V40 i 160 på 90-väg. Sju minuter tillgodo innan tåget går i Malmö. Slumrande på tåg efter Varberg. En suverän helg. Tack för den lilla Tina, som nu är tant.

postat av bikt.com @ 11:18 kommentera

Dummy

Jag har tröttnat på min blodiga panna, den klär mig inte. Gillar inte heller väggen jag stångar den emot. Nu skiter jag i det här, och det känns så skönt. Plötsligt känner jag solen värma och livet lockar med oändliga möjligheter. Världen är trots allt mycket större än såhär.

postat av bikt.com @ 15:46 kommentera