Here. In My Head
tisdag, februari 28, 2006
Det har varit lite för mycket, lite för länge. Det har varit mycket att hålla i huvudet. Mycket att ha ordning på. Stressen som aldrig försvinner för att man inte kan slappna av då man är rädd att något ska ramla ur minnet. Och när man tror att man kan sänka axlarna och slappna av till slut, då tror man fel. Jag känner hur jag håller andan och hyperventilerar om vartannat. Men snart ska det vara över. Snart.
Petter verkar ha en beef med Timbuktu. Men han diggar Ken Ring. Tur att jag aldrig gillat Petter, så slipper jag ändra åsikt nu.
Here. In my head, Tori Amos, 1994
You know what you are
måndag, februari 27, 2006
Ibland vill man bara sparka in tänderna på nån. Då är det tur att Trent finns.
You know what you are, Nine Inch Nails - With teeth, 2005
I'm so excited
tisdag, februari 21, 2006
Herregud vad sprallig jag är idag, orsak?
Om fyra veckor är jag här:
Och ska även få åka hit:
Och hit:
Hur kan man inte vara helt sprallig i ett sånt läge?
Jag hittade min nya högerhandske. Den låg under skrivbordet hemma och väntade på att nån skulle städa där.
I'm so excited, Pointer Sisters - So Excited, 1982
Trial and Error
måndag, februari 20, 2006
Efter att ha kört bil tre dagar i rad tycker man att jag borde fått in lite rutin. Och kanske har jag det, men det är ändå inte ok att köra över heldragen linje när man byter fil precis
innan ett rödljus på en hårt trafikerad gata i centrala delarna av sveriges näst största stad. Tänk att jag gjorde samma miss, på samma ställe, två dagar i rad. Nu har jag i alla fall läst i min bok att man bör vänta till
efter en korsning med att byta fil och jag ska nog försöka lägga det på minnet. I skolan idag fick jag titta och peka på motorn och alla komponenter där. Det gick galant, så jag fick snart åka iväg för att öva på kapitel 7 som behandlar väjningsrelger, uppsikt och korsningar å sånt. Det gick hyfsat bra, även om jag aldrig riktigt kan lära mig att vrida på huvudet utan att samtidigt automatiskt vrida på ratten och hamna i motsatt körbana. Jag kör för långsamt på raksträckor och för fort in i korsningar. Och jag börjar förstå att alla som har körkort inte automatiskt kan köra bil. Tror det kan vara rätt bra att känna till.
Jag har tappat ännu en högerhandske, den andra på två veckor. Den fina som jag köpte hos de sötaste tanterna i Linnéstan. Den är borta och saknar sin äkta hälft. Och jag får ha två vänsterhandskar på mig som straff för mitt slarviga beteende. Det ser ut som jag har två vänsterhänder, fast den andra är bakofram.
Hey Good Lookin'
lördag, februari 18, 2006
Det är rätt coolt att jag kan se mig själv i dig, trots att jag inte är din mamma. Dels såg jag ut som du när jag var i din ålder och så delar vi samma intressen. Ja, jag kanske inte var lika tokig i dockor som du, och jag döpte nog inte alla mina dockor till Maria. Inte heller hade jag någon häst som jag döpte till Hästen Prästen. Men jag var liksom du helt galen i elektronik, som telefoner och radioapparater. Det är sällan du går någonstans utan en telefon i bakfickan. Och när jag fyllde tre år fick jag en elvisp i miniatyr, med tillhörande bunke i orange genomskinlig plast. Jag och Titti smög runt husknuten och testade vispen med grädde i. Det skvätte grädde överallt och vi fick rätt mycket skäll. Trots det ville jag att du skulle ha en elvisp när du fyllde tre. Det kändes viktigt. Fast idag finns inga sådana gammalmodiga modeller i leksaksaffärerna. Därför fick jag köpa en stavmixer med bunke, i grön genomskinlig plast. Tyvärr var det lock på bunken så du kan inte göra dina föräldrar galna med gräddskvätt överallt. Men jag tror nog du kan hitta på andra bus, om du behöver tips så finns jag alltid här för dig.
Grattis på treårsdagen mitt lilla busfrö.
Love, Moster
4 weeks to go
Uprising
onsdag, februari 15, 2006
En lyckad dag består av en lyckad lektion i parkering. Tre kryss, jag backade snett och fattar inte riktigt hur jag ska hamna rakt igen. Men det fanns värre exempel på den parkeringen och då var det folk med körkort som orsakat dem. /\ <-- så typ. Även ett handskfynd, halva priset i världens sötaste affär med världens raraste tanter bidrar till en lyckad dag. En riktigt lyckad dag bjuder sedan på Gula Änkan och god mat. Gott rödvin gör inte dagen sämre. Får man sedan veta att man ska till Las Vegas, ja då är lyckan fullständig.
Uprising - Bob Marley, 1980
It must be love. Love. Love.
måndag, februari 13, 2006
På nyårsafton visade jag prov på min oerhörda klantighet och tappade två fat från hög höjd ner på golvet där de gick i bitar. Det sorgliga var inte att jag var klantig, det sorgliga var att det dels var Jockes gäddtallrik som han älskar på ett något osunt sätt ("Det är så roligt att ha snacks i tallriken och så helt plötsligt, när jordnötterna är slut, dyker en gädda upp!") och dels min "äggtallrik" som jag har ett väldigt speciellt förhållande till. Ja, man kan säga att jag älskade min äggtallrik. Tallriken är inte till för att ha ägg på i första hand, den är äggformad och målad med fina tulpaner längs kanten. Den är femtital och jag älskar femtital. Man blir helt enkelt glad av min äggtallrik. Och jag var otröstlig på nyårsafton.
Igår kom min baby hem från en helg i Stockholm, tåget var försenat och jag hade gått o lagt mig. Han kom hem från en helg i Stockholm och han hade en present till mig. Den finaste presenten jag någonsin fått i hela mitt liv.
It's a sad sad situation
torsdag, februari 09, 2006
Fy fan för vintern säger jag bara. För två år sedan satt jag på en bar i Camps Bay, Kapstaden, Sydafrika och drack jäkligt kall och billig öl medans jag tittade ut över havet vid strandpromenaden. Det såg ut exakt såhär, havet.
Nu sitter jag förkyld i en gråmulen värld som går mig på nerverna. Ena dagen regn, andra dagen snö. Hela tiden kallt och halt. Ge mig Castle beer, ge mig Two Oceans, ge mig afrikanska nätter. ge mig Ashanti, Oak Lodge ja till och med Stumble Inn. Ge mig babianer som jag hatar. Ge mig allt det och låt mig slippa denna skitvinter.
Tur att man kan leva en stund på
minnet iallafall.
Sorry seems to be the hardest word, Elton John, 1976
I love the smell of flood in the morning
måndag, februari 06, 2006
Det har snöat i veckor i vår stad. Snön har skottats upp i Mount Everest-liknande högar och sen har ny snö tillkommit varje dag. Men idag på morgonen bestämde sig gud att det var dags för ett spratt, and there was rain. Och regnet smälte hälften av snön. And there was flood. Och under allt detta, en hal isgata att slira runt på med sina enda vinterskor. Som läcker. Så när jag halkar bort till körskolan i regnet tänker jag att det nog är helt omöjligt att köra bil under de här förhållandena. Det tyckte inte dom.
Dagens övning var att vända bilen på olika vis, en hel del backning, en himla massa krypkörning och en väldig mängd rattvridningar. I Majorna där vi kör är de inte så himla noga med snöröjning på vändzoner vilket resulterade i en hel del tjuvstopp. Men jag lyckades vända, på alla olika sätt. Givetvis hjälpte läraren mig med tips och råd och jag är inte säker på att jag någonsin vill köra bil utan att ha henne i passagerarsätet. Jag fick även öva lite mer på att växla ner innan korsningar, och även på den punkten har jag skärpt mig avsevärt. Och jag kan inte längre förstå vad som var så svårt med att fånga upp bilen i motlut. På tillbakavägen fick jag köra i meterdjupa sjöar med flit och med fart, för att få känna på hur det var. Och det var hur kul som helst. Nästan lika kul som att dränka en V70 i brunt snöslask (det var faktiskt inte meningen). Med tanke på de förhållanden jag utsatts för under min hittills korta period som bilförare borde jag sikta in mig på en rallykarriär. Men det är klart, då måste man våga köra över 50.
I-landsproblem no 194
fredag, februari 03, 2006
Jag är sur på det kommunala bostadsbolag som jag hyr lägenhet hos. Jag har varit rätt sur på dem rätt länge, men nu är jag surare ändå. De har en internbyteskö. Som namnet antyder är den till för deras hyresgäster som de påstår sig prioritera. Där söker vi sen ett halvår aktivt byte till större lägenhet för att jag ska slippa snubbla sönder olika mixerbord och gitarrpedaler eftersom jag inte kan se neråt utan bara rakt fram när jag förflyttar mig i mitt hem. På hemsidan talar de om att den som vinner bytet är den som bott längst i sin nuvarande lägenhet och eftersom vi "bara" bott i vår lägenhet i knappt tre år så har jag liksom förutsatt att lägenheterna gått till någon annan hyresgäst som bott i sin lägenhet sen den byggdes för tretti år sen eller så. Men så hände det sig en dag att min arbetskamrat utropade att han sökt en lägenhet mitt emot oss via Boplats. Jag vet att jag sökt just denna lägenhet via vår internbytessite och undrar med all rätt hur den helt plötsligt en månad senare hamnat till allmänhetens förfogande. Varför vill jag ens ha ett internbyte hos ett såpass korrupt kommunalt bolag att Systembolaget framstår som Sankte Per, Jesus och alla änglarna. Funderar på om jag ska rasa lite till, då de inte tagit mitt ras-mail på allvar eller ens bemödats sig med att besvara det. Kanske dags att utnyttja mitt medlemsskap i Hyrersgästföreningen. It's on. The fight is on.
