Entre dos tierras estás
fredag, februari 16, 2007
Efter en hysteriskt stressig vecka med sena kvällar på jobbet kunde jag kasta mig från min arbetsplats till ett biopalats och med andan i halsen hann jag precis lagom till Pans Labyrint kl 18.30. Innan filmen hann jag dessutom springa på en kvinna så att hela hennes popcornask föll ner på golvet och jag var en hårsmån från sammanbrott där på palatsets tredje våning. Efter tio ursäkter och fem erbjudanden om att köpa nya popcorn gav jag henne tjugo kronor och kände mig fullständigt tillintetgjord. Jag fortsatte min språngmarsch mot toaletten och hela jag skakade och tårarna bara vällde upp utan att jag kunde hindra dem. Skärp dig för fan. Och det gjorde jag. In i salongen, bekväma stolar och bra platser. Godis från Holger och dricka från Andreas. Lugn, Jenny. Lugn. Och filmen var vacker. Och grym. Och fantastisk. Och om man väljer att se den ur ett vuxet perspektiv, där barnet bara fantiserar alltihop för att hon inte klarar av den grymma verkligheten, ja då är det den sorgligaste filmen någonsin. Men jag väljer inte att se den så, för då börjar jag bara gråta igen.Jag vaknade i natt av att vartenda ben i kroppen höll på att gå av. Det gjorde så ont att jag började gråta och jag kunde inte röra mig. Kunde inte vända mig om och lägga mig på rygg. Det tog en evighet innan jag kunde byta sovställnig och det var en helvetes plåga att göra det. Jag kan inte förstå vad det handlade om. Kanske är det sängen som är kass, men detta var något av det värsta jag varit med om.
Idag ringde Insplanet mig, eftersom jag bett dem göra det. Jag fick nämligen min första bilförsäkringsinbetalning för några veckor sedan och det var då jag insåg hur dyrt det verkligen var med bil. 4300 kronor i halvåret ville de ha och jag kunde bara inte köpa att en försäkring kunde vara så hutlös. Så Insplanet (ja, jag gör gärna reklam för dem) skulle hjälpa mig hitta en bättre försäkring, gratis. Och nu har jag en precis lika bra försäkring, fast 5000 kronor billigare. När jag ringde tanten på If/Citroën försäkring för att avsluta den hutlösa och hon frågade om jag visste vad jag gjorde och jag svarade att de kunde ju försöka matcha 5000 kronor billigare per år så satte hon kaffet i vrångstrupen och bad om mitt registreringsnummer igen. "Jaha, är det Aktsam då eller" sa hon lite nedlåtande. Nej, svarade jag. "Jaha, du har inte haft körkort i tre år? Då är ju vi lite dyrare förstås" No kidding.
