Jag minns att det var en Torsdag. Det var en vanligt Torsdag bortsett från att jag var sjuk och hade svårt att andas. Jag minns att jag hade fått betala för mycket för något nere på Ica och orkade inte gå tillbaks för att klaga. Jag minns att jag försökte ringa dig så att du skulle klaga åt mig. Sånt gjorde du så gärna. Jag minns att du inte svarade och jag vaggade mig själv och nynnade "Mamma kom hem för jag längtar efter dig" för mig själv. Men du kom inte hem. Jag minns att jag satt i min pyjamas när det knackade på dörren. Jag minns att jag först blev glad och sedan orolig när min syster stod utanför. Jag minns att detta är det sista jag minns. Sen blir allt svart. Sen blir allt dimmigt. Höstsolen minns jag. Och pappas kök. Och den gränslösa förtvivlan. Dagar och veckor i en tjock glasbubbla. Jag minns att jag blev allergisk mot mina egna tårar. Trodde aldrig jag skulle bli hel igen, men för andra året i rad har jag glömt att minnas den dagen.
Jag radar upp fördelarna med hösten och pappret blir alldeles blankt. Vill inte ha höst igen. Det var ju höst nyss. Vintern kanske kan bli OK. Den 8 december kommer Wii. Och med Wii kommer Zelda - The Twilight Princess. Men hösten, du kan stanna hemma i år.
Igår hämtade jag hem Siri till ett fullparkerat centrala Göteborg. Min första solotur med henne gick nästan felfritt. Första rödljuset stressade mig lite så jag fick ett kärringstopp och när jag skulle svänga in till Skanstorget var trafiksignalen typ paj eftersom det bara var rött hela tiden, så till slut var jag tvungen att bryta mot lagen för att inte bli ståendes hela natten. Sen började en jakt på en parkeringsplats. Denna jakt pågick ett tag och slutade med att jag parkerade på tiominutersparkeringen utanför Ica och ringde till Älsklingen som fick komma ner och åka runt en kvart till utan resultat. Eftersom vår miljöbil får stå två timmar på tiominutaren bestämde vi oss för att lämna den där ett tag och försöka senare. Två timmar senare ger vi oss ut på nytt och hittar en söt liten plats som vi baxar oss in i och lämnar Siri bland de andra bilarna för en första natt i City. Undrar om det kommer vara såhär jämt.
Tack du underbara person som hittade min plånbok på gatan och inte gav dig utan ringde upprepade gånger på vår porttelefon tills vi öppnade och du kom in och lämnade min fina plånbok helt oskadd.
Vi fick vårt miljöbilstillstånd idag. Helt otroligt vad den svenska byråkratin kan åstadkomma ibland. För på Vägverkets hemsida står det att handläggningstiden är ca tre veckor och i min utbildning har jag fått lära mig att tre veckor är femton arbetsdagar. Vi fick det på två. Antagligen ville de snabba sig innan borgarna tog makten och krossade allt som gynnar miljötänkande här i vårt lilla land. Vi skiter liksom i vilket nu, för vårt tillstånd har kommit, tretton arbetsdagar före utsatt tid och nu kan vi hämta Siri från parkeringen hos Syster på landet. Nu ska hon bli en citybil med allt vad det innebär. Nu ska det bli åka av.
Idag körde jag Siri för första gången. Vår alldeles nya, underbara bil. Det var en fröjd att köra henne, roligare än vad jag trodde. Bättre än den blå bil av samma märke vi provkörde för några veckor sedan. Hon är så liten och tuff och folk vänder sig om efter henne där hon står parkerad. Hon är vår ögonsten. Världens bästa bil.
Sörjer alliansvinsten, men vet att svenskarna snart kommer minnas varför de borgerliga bara får regera fyra år medans de röd/gröna regerar i tolv. Tack och lov är jag tolv år äldre nu och kan ta förlusten med fattning. Man kan ju alltid fly landet, jag är säker att Siri hänger på.
Paris var helt underbart. Vi bodde helt perfekt i världens minsta hotellrum på världens minsta hotell som hade världens minsta hiss där man med nöd och näppe fick plats två. Solen sken under alla de fyra dagar vi var där och vi gick längre än jag trodde var möjligt. Dessutom tog vi trapporna upp de två första våningarna i Eiffeltornet. Vi drack rosa champagne i Eiffeltornet. Vi såg Mona Lisa och Venus de Milo. Vi käkade Baguetter och drack rödvin. Och vi hittade världens finaste lilla torg med världens bästa lilla uteservering som hade världens vackraste utsikt över nämnda torg. Torget som liknade en kuliss från en gammal svartvit film, men som var alldeles äkta och i färg. Vårt egna torg. Vi förundrades över folket som köade utanför Louis Vuitton-butiken på Champs Elyssés. Köa för att se fula väskor med astronomiska prislappar. Vi hade picknic med Cabernet Sauvingon i Bologneskogen och fnissade åt fransmännen i sina roddbåtar på sjön. Paris var allt jag hade väntat mig fast bättre. Förutom tunnelbanan, den var konstig och obegriplig och dum. Och priserna för allting var löjligt höga. Men det var det värt.
Grattis till min älskling som fick sitt körkort idag, du är lika bra som jag nu.
Imorgon bär det av på höstens weekendtrip till Paris. Där ska vi förlusta oss i Montmartre vid Moulin Rouge och Sacré Coeur, smaka på finkultur i Latin Quarters, kolla utsikten från Eiffeltornet och dricka vin på Seine. Och öl på flygplatserna vid mellanlandningar. Jag gillar mellanlandningar och jag gillar väntan på flygplatser. Väntan på ännu en spännande flygning där man inte vet om man kommer levande ur äventyret eller ej. Som Liseberg fast hardcore. Och jag gillar alla som är på väg, alla som talar olika språk och är förväntansfulla. Jag älskar förväntansfulla människor. Förväntansfull är svenskans vackraste ord.
Om mindre än två veckor blir jag bilägare för första gången. Vi har en ny liten bebis i familjen, en silvermetallicbebis. Och vi ska pyssla och gosa med den som om den var gjord utav ull. Problemet blir väl bara att bestämma vem som ska få köra den varje gång. Om mindre än en vecka sitter vi på ett café i Paris och dricker rödvin. Denna hösten kan nog bli uthärdig trots allt.
Ägaren till bikt.com heter Jenny, det är jag. Och anledningen till att jag nu har en textbaserad dagbok är för att jag inte orkar uppdatera min tecknade dagbok särskilt ofta längre. Dock kan man alltid spana in den, finns bland länkarna längre ner.
