Dag sextionio - Dia sesenta y nueve

I Torsdags var det dags för mig och Elin att bjuda Greig och Mark på svensk matlagningskonst. Vi fixade köttbullar med potatis och gräddsås, plus nån slags lingongelé som var det närmsta vi kom rårörda lingon. Det blev riktigt lyckat och vi fick goda recensioner för middagen. Och så fick vi varsin St Jordi ros av Greig, som vi tyvärr inte köpt nån bok åt. Många trevliga timmar senare ramlade jag hem och sov för länge för att gå till skolan denna soliga Fredag. Jag städade lägenheten istället i väntan på mina gäster, Pappa och Ia. Elin kom förbi och vi gick ner till stranden för att sola våra chockbleka ben en liten stund. Värsta porrstranden visade det sig, folk hade näst intill sex helt öppet. Eh, get a room? Efter strand blev det grillkorv med bröd och cava på Elins balkong innan utgång med Alvaro, en portugis som vi pratade spanska med hela kvällen. Grymt bra övning. Elin och Alvaro följde mig till El Corte Inglés strax efter två på natten där Pappa och Ia ivrigt väntade. Sen gick vi via en smörgåsbutik hem till mig för en nattmacka och sömn. På Lördagen begav vi oss mot St:a Maria del Mar som pappa hade på listan över saker han måste se, men av någon underlig anledning var hon stängd just denna dag. Så vi gick och käkade de gudomliga tapasarna på Lonja de Tapas istället och njöt av solen. Sen bar det av till playan där det nästan blåste storm och tillbaks igen till Princesa 23 för några glas cava innan siestan. På kvällen gick vi till Sinatra där jag återigen blev bjuden på middag och ännu en gång åt exakt samma rätt. Den smakar helt olika varje gång, det hade inte Gordon Ramsey uppskattat. Jag körde mitt trick med gratis cava lappen återigen, men de hade slut på cava så vi fick Cosmopolitan(!) istället. Som vi fick vänta på i 45 minuter. Men gratis är som bekant gott, så vi bestämde oss för att vänta ut dem.
På Söndagen åkte vi buss till Tibidabo och kollade in den otroligt kitchiga kyrkan och den alltid så härligt tomma nöjesparken utan väntetid till attraktionerna. Sen åkte vi ner till Mirablau för öl och kycklingmacka. Och stans bästa utsikt. På kvällen gjorde vi ett nytt försök med St:a Maria och när vi kom ner till Born såg vi att överallt längs husväggarna hade folk ställt upp plastmuggar med levande ljus. När vi kom fram till Passeig del Born var hela gatan full med människor som ställde upp och tände hundratusentals ljus i olika mönster. Bredvid kyrkan likaså. Och framför. Hela stadsdelen var fylld av ljus och frivilliga som ställde upp dem. Vi förstod verkligen ingenting, men det var otroligt rörande och vackert. Kyrkan var öppen och de höll en kort kvällsmässa som vi lyssnade på. Så mäktigt. Jag vill aldrig lämna denna kyrkan. Förstår inte vad det är som gör mig så dragen till den platsen, det är omöjligt att förklara. Men det är en så mäktig byggnad, med en så mäktig historia. Och den ligger så märkligt till, inbyggd bland husen. Efter kyrkobesöket gick vi till favoritpinchostället, som jag aldrig kommer ihåg namnet på, och åt en faslig massa pinchos och drack en hel del god cava (tack Ia!). Sen gick vi genom Born för att titta på ljusen en sista gång. Så hem via en Mojito på min underbara Apple-TV-bar.
På Måndagen frågade jag både Ismael och Rebeca om ljusen i Born, men de visste inte varför. Däremot visste, naturligtvis, Nestor varför. Det var till minne av nån "Artista" och mönstren de ställer upp ljusen i ska föreställa havet. Igår var det dags för FCB-Chelsea som vi kollade in på George Payne, den irländska baren vid Urquinaona, där en trevlig snubbe från Holland som inte ville att jag skulle gå bjöd på mer cava än jag behövde. Det fick jag lida för idag. Och idag hade jag mitt slutprov i skolan. Jag är glad om jag får 50% på det provet, och det kan jag inte ens skylla på cavan. Det var rätt svårt och jag inser att jag nog borde pluggat minst en månad till. Nu har jag bara en dag kvar i skolan, på fredag är det första maj och röd dag även här. Då är det städning, packning och besiktning av lägenheten. Lägenheten som jag skött prickfritt ända tills igår då en glaskaraff utan anledning åker i golvet från sin hylla och slår upp ett hål i stengolvet när den krossas i tusen bitar. Mierda.

postat av bikt.com @ 22:02 kommentera

Dag sextiotre - Dia sesenta y tres

Sitter på min "balkong" och tittar upp på den molnfria himlen och alla ballonger som svävar förbi. Ballonger som folk tappat eller släppt fria, ballonger som delats ut eftersom man idag firar St Jordi i Katalunien. Eller St. Göran och draken som vi känner honom bäst. Att St Jordi var en Katalansk hjälte visste jag inte, inte heller att Katalanska flaggans fem röda ränder kom sig av att draken drog sina fem blodiga klor över den gula tygbiten i dödsögonblicket. Så av gammal tradition så köper man böcker till männen och en röd ros till kvinnorna idag, på Dia del Libro. Varför man ger bort en bok vet jag inte, men på platsen där drakens blod rann ut växte det enligt legenden upp en röd ros. Idag är det 25 grader varmt och sommar, jag har Sauvignon blanc i glaset och lingonsylt i kylen. Vi ska nämligen laga köttbullar till Greig och hans polare i afton, de måste ju få testa äkta svensk mat innan jag lämnar landet för denna gången.
Imorgon kommer pappa och Ia på besök, oförskämt sent på natten men ändå. Jag ska visa dem St:a Maria del Mar och mina favoritställen. Vi ska leka sommar och semester ett tag till och jag ska njuta av min sista helg i min favoritstad på jorden. Som Ruben sa igår; Barcelona está la segunda ciudad en España, pero la primera ciudad en el mundo. Jag kan inte annat än hålla med.

postat av bikt.com @ 17:31 kommentera

Dag sextioett - Dia sesenta y uno

Fredagen bjöd på en betydligt friskare Jenny och för att fira detta samt pappas lyckade hjärtoperation gav vi oss ut på en välförtjänt barrunda. På Manchester bar hittade vi en ensam snubbe från Leeds som vi förbarmade oss över och tog med på resten av rundan. På klassiskt manér avslutades kvällen på Sidecar där det dansades och roades fram till gryningen. På lördagen var det därmed sovmorgon och klockan 20 var det dags att möta Ruben på Placa d'Espanya. Vi kastade oss in i hans bil som om han vore jagad av polisen, vilket han nästan var efter att ha åkt fast en kvart tidigare då han inte lydde "STOP" skylten. Så gled vi upp längs avenyn i hans bil, tätt bakom en spännande limo som säkert var fylld av kändisar, upp mot Montjuic där jag äntligen fick andas frisk luft för första gången på nästan nio veckor. Då fick jag hemlängtan. Men så kände jag solens sista strålar värma och då gick det över. Vi hittade en restaurang som både var trevlig och visade fotboll, till Rubens stora glädje. En härlig laxbit och några glas vitt senare hamnade vi på Princessa 23 där Heath Ledger-kopian i baren fick underhålla oss till stängningsdags. På söndagen var det strålande väder så jag och min nya klänning gick och hämtade Elin och vidare till stranden. Då blev det mulet. Och började regna. Och så gick vi vilse i hamnområdet på väg till Placa del Olles, men på köpet fick jag träffa alla Barcelonas katter. De är retade och hänger i industriområdet bredvid Yachtklubben med ett hemlöst gammalt par. Om nu någon skulle vilja hälsa på dem.
Efter favorittapas på Olles blev det Jazzklubb med jamsession och Famous Grouse. Och idag kom äntligen sommaren till Barcelona. Hur varmt och skönt som helst, till och med i skuggan. Och jag väntar på Elin, sölkorven (ja, jag vet att du läser detta), för att fira av en tjej som lämnar oss imorgon på vår härliga Irländska pub. La vida es bueno!
Hasta luego!

postat av bikt.com @ 21:43 kommentera

Dag femtiofem - Dia cincuenta y cinco

Inatt vaknade jag av en härlig nackspärr klockan 04.00, antagligen orsakad av allt liggande i min hårda säng med min hårda kudde. Så jag tog mitt pick och pack och bäddade i den mjuka, men livsfarliga, soffan istället. Pricken över i:t är att jag börjat få ont i halsen och jag överväger allvarligt om det inte är dags för Ättestupan snart. Eller den katalanska motsvarigheten. Det blev såklart ingen skola idag heller för sjukdomsfallet, istället låg jag i bäddad soffa och rördes till tårar av Wild Kids på Svtplay medan jag väntade på Elin som skulle komma och ta hand om spindeln jag fångat under ett glas. När spindeln väl var fem våningar längre ner så begav vi oss tappert av mot vårdcentralen, eller CAP som den heter här. Jag gillar verkligen inte vårdcentraler då jag tillbringat alldeles för lång tid på dem i mitt liv. I väntrummet, inte hos själva doktorn. Där går det oftast hur fort som helst. Hur som helst så ställde vi oss i kö för att anmäla mig och tack vare det fantastiska European Health Insurance-kortet gick det väldigt smidigt. Till och med på spanska. Hon berättade att klockan 17 skulle dörr nummer 2 öppnas och då skulle jag få gå in där. Eftersom klockan var en halvtimme i 17 så gick vi till caféet intill och tog en fika så länge. Prick 17.00 kom jag tillbaks och när jag rundade hörnet öppnades dörren och mitt namn ropades upp. En kvinnlig läkare bad mig sitta ner och kände antagligen sympati för mitt trevande "Yo soy...no no, yo estoy enfermo..enferma!" och meddelade att jag fick prata engelska om jag ville. Det ville jag. Så hon undersökte och lyssnade och klämde och kikade. Sen gav hon mig en spray för min luftrörskatarr, en tablett för min feber och en diet för min magbacill. Och en order om att sluta röka. Allt detta kostade gratis. Förutom 3.50 Euros för medicinerna. Så nu undrar jag lite varför sjukvården i Sverige ser ut som den gör. Vi har knappt nån militärstyrka. Bristfällig skola. Kasst socialt skyddsnät och värdelös allmänvård. Fattar ingenting. I Sydafrika har de läkare på apoteket som gör en liten snabbundersökning och skriver recept helt gratis. I Spanien fungerar det ungefär lika smidigt. I Sverige får man sitta på en vårdcentral och vänta i åtta timmar för att träffa en doktor i trettio sekunder för det facila priset av 180 kronor. Grym timpeng. Och sen går man därifrån sjukare än innan, på grund av alla andra smittor man dragit på sig i väntrummet, till apoteket där man får köpa jättedyr medicin. Jag vill inte verka skattefientlig, men ärligt talat så undrar jag vart min skatt går just nu. Inte till något jag värderar uppenbarligen. Hoppas nu CAP skickar en saltad nota till Sverige för mitt besök, det förtjänar dom.

postat av bikt.com @ 22:01 kommentera

Dag femtiofyra - Dia cincuenta y cuatro

Efter några dagars magsjuka med feber fick jag skicka mina söta små hjälpredor till Farmacian och fixa salmonellatabletter, för det var vad jag misstänkte att jag råkat ut för. Farmacian hade inte salmonellatabletter, för det får man såklart bara av señor doktorn. Så de fick en mild antibiotika istället. Själv var jag hemma i det vackra vädret, dubbelvikt på kakelgolvet i kramper. Tror inte ens det gör så här ont att ha födselvärkar, om alla mödrar ursäktar. Tack och lov hade den höga febern gett med sig och i ungefär en kvart i taget, mellan värkarna, kunde jag njuta lite av solen som strålade in från min franska balkong. Kändes riktig jävla pisstråkigt, pardon my french, att ha besök och inte någon möjlighet att tillbringa dagarna med mina favoritkillar. Tur att jag iallafall fick roa mig kungligt i Fredags, bilderna från den kvällen kan jag leva på ett bra tag.
Nu har jag ätit tabletterna i nästan två dygn och mår lite bättre, men både Elin och Greig har övertygat (läs: tvingat) mig att gå till sjukhuset imorgon. Kanske för att jag varit sjuk oavbrutet i sex veckor nu. Tänk om jag är allergisk mot Spanien? Det vore rätt typiskt, först katter och nu Spanien. Fast jag börjar ändå längta hem rätt ordentligt. Efter mina underbara syskonbarn, min familj, mina fantastiska vänner. Efter mitt hem, min balkong, mellanmjölk, pannkakor, doften av havet. Och jag tror jag vet vilken riktning jag vill att mitt liv ska gå nu, det var ju lite därför jag kom hit.

postat av bikt.com @ 22:54 kommentera

Dag femtiotvå - Dia cincuenta y dos

I Fredags dök Samuel och Andreas upp och jag mötte dem på ett grådaskigt Placa Catalunya. Därefter begav vi oss hem till mig för att installera gossarna och vidare till Il Foro för att äta kött. Men liksom allt annat här så öppnade de inte förrän sent och vi tog tillfället i akt och käkade lite pinxos och en cana vid Santa Maria där Greig och Elin dök upp och gjorde oss sällskap till köttstället. Några härliga stekar senare gick vi till ett hemligt Mojito ställe Greig kände till och sen blev det Manchester bar, ännu en bar och en till och sen en sista. På Lördagen (Påååsk!) gick vi ut och vandrade runt lite planlöst och sen gick vi till det fantastiska pastastället vi var på med Annika och Martin förra veckan. Sen gick vi hem och packade påsen full med sill, lax och köttbullar som hade direktimporterats från Svea Rike. Så fick jag ont i magen. Vi gick hem till Elin och magen blev värre. Vi åt påskmat och magen blev värre. Jag lade mig på Elins säng och fick feber. Sen gick det utför. Natten var feberyra och magsjuka. Dagen också. Men mina söta gäster har tagit hand om mig och handlat allt jag bett om. Och de har också klarat sig så duktigt själva i Barcelona, trots tråkregn. Imorgon blir det bättre, både min hälsa och vädret. Så måste det bara bli.

postat av bikt.com @ 20:35 kommentera

Dag fyrtionio - Dia cuarenta y nueve

Nu har jag varit i Spanien längre än i något annat land och jag gillar det bara mer och mer. Fick mail från hyresvärden som undrade om jag ville förlänga kontraktet. OM jag ville. Men jag kan inte. Varför kan man inte få göra allt? Bo hemma och här samtidigt? Vädret har inte varit så bra på sistone och jag fryser nästan jämt. Men det spelar ingen roll. Det har blivit hemma här och jag känner mig kluven. Börjar förstå språket och kan göra mig förstådd tillbaka. Det är en rätt häftig känsla.
I måndags började lite nytt folk i klassen. En fotbollsspelare (för Espanyols ungdomslag) från Finland, trevlig snubbe. En hockeyspelare från Holland, inte trevlig snubbe. Han är kompis med vår andra holländska klasskamrat så de pratar med varann under hela Ismaels lektioner. Sjukt störigt, jag var på vippen att dela ut en rundspark igår men höll mig i skinnet. På Rebeccas lektion fick de dock tre ordentliga utskällningar, hon är helt underbar. "Detta är inte ett dagis, det är ett college. Kan ni inte hålla tyst får jag placera er i varsin ände av klassrummet" Och i slutet slängde hon helt enkelt ut snubben, underbart. Jag har börjat gå på eftermiddagslektionerna nu också för att lära mig lite extra spanska. I förrgår handlade det om modernismen och igår berättade Rebecca om Semana Santa (påsken) och hur den firas i Spanien. Måste bara hitta ett processionståg där de går och bär på en Madonna- eller Jesusstaty och har olika färger på kläderna beroende på vilken dag i påsken det är. Katolisismen är rätt pampig när de firar högtider. Dock får man inte fotografera tåget, Rebecca varnade oss för det, "de sörjer, respektera det". Och det är ju faktiskt sant.
Igår blev vi hembjudna till Greig på lunch efter skolan. Hittade ett vitt vin för 1.69 i en plastdunk på två liter som jag tyckte var värd att testa. Och det var ärligt talat ganska gott. Perfekt. Så vi satt hos Greig i flera timmar och fick träffa hans otroligt speciella rumskamrat Sarah från New Jersey som hade exakt samma musiksmak som jag och hade en extremt intressant livshistoria att berätta. På kvällen var det dags för den efterlängtade kvartsfinalen mellan FBC och Bayern München vilken vi bevittnade på Flahertys, en pub i slutet på Ramblan, tillsammans med Greig och hans vänner plus halva Barcelona. Jäklar vilken folkfest! Kramkalas och eufori. Såklart, det var ju en helt fantastisk match. Nu är det snart dags för veckans sista lektioner innan Semana Santa kickar in och Andreas och Samuel dyker upp med sill och lax. Ska köpa mig något snyggt, för det är jag värd.

postat av bikt.com @ 09:24 kommentera

Dag fyrtiosex - Dia cuarenta y seis

I Torsdags dök Annika och Martin upp i Barcelona och jag mötte dem efter skolan på ett regnigt Placa Catalunya. Det hade regnat i fem dagar och det är en ovanlighet i denna stad. Men vi lät oss inte nedslås av nåt löjligt regn, utan tog oss via supermercadon och ett sexpack Estrella till min lägenhet där vi slappade en stund innan vi gav oss ut på äventyr i Barri Gotic. Första stoppet var på favoritpinchosbaren där vi stillade vår hunger med lax och korv på små rara smörgåsar. Sen gick vi vidare i jakt på cavabaren som Greig visade för nån vecka sen. De hade siesta så vi hamnade på ett coolt ställe som hette L.P. Bar, och som gjorde skäl för sitt namn genom att ha gamla LP skivor upphängda på väggarna. Vidare därifrån till Manchester bar, en rökig bar med skum belysning som enligt egen utsaga bara skulle spela Ramones och dylikt. Men när vi kom in så var det minsann Postal Service, inte så jätte 80-talspunkigt direkt. Efter Manchester var vi hungriga och hittade en sunk-kebab där vi köpte med oss mat hem, stark mat för en gångs skull. Yey!

På Fredagen var det dags för Annika att fylla år och med födelsedagen kom sommaren. Vi hade bestämt träff med Greig, Ruben och Laura i Gracia för att gå på en "typical spanish bar" och käka tapas. Det var Rubens och Lauras stamställe, med furumöbler och lysrörsbelysning. Men härlig stämning, god mat och "ja må hon leva" på tre olika språk. Ruben lärde mig uttrycket "Moscha moscha" som typ betyder "blöta" och det var exakt vad vi gjorde med brödet i vitlöksoljan där räkorna hade legat och stekts. Efter denna inblick i äkta katalansk matkultur åkte vi till stan för att gå på en livespelning med en kompis till Greig. Det var Prince-covers som skulle framföras och jag var inte sen med att hoppa på det tåget. Eller in i den bilen som tillhörde Ruben för att för första gången åka riktig personbil i centrala Barcelona, by night. Fick en fin sightseeing på köpet. På väg till klubben klappade jag av outgrundlig anledning en väldigt glad pudel. Det fick jag ångra bittert en halvtimme senare då ena ögat var en rödsvullen pingisboll. Listigt.

Lördagen bjöd på sightseeing, något jag faktiskt missat under tiden här. Vi gick till Casa Batllo, som jag länge velat se insidan av. Och det var helt makalöst tjusigt. Sedan gick vi till Sinatra och käkade, till Ovella Negra för en kanna av deras berömda (och billiga) Sangria, till en liten bar på min gata som jag aldrig tidigare upptäckt men som hade billig San Miguel och fem skärmar med Apple TV kopplade till sig där man kan sitta och se på film helt gratis. Om man nu skulle få för sig att man vill göra en sån sak ute på krogen.

På Söndagen åkte vi upp till Tibidabo, det magnifika berget i norra delen av staden. Först ett tåg, sedan en spårvagn, sedan paus på en uteservering med panoramautsikt över hela staden, och sist en rälsbana med 70 graders vinkel sista biten. Högst upp på Tibidabo är det helt surrealistiskt. En gammal nöjespark ligger belägen här. Bredvid ett stort kloster som pryder högsta toppen. En aning konstrastrikt.
Vi tog bussen tillbaks till stan och hamnade på en italiensk restaurang som serverade pasta, och pizza, från himmelriket. Har nog aldrig ätit så god pasta i hela mitt liv. Dios mio. Och så imorse var det dags för kära underbara Annika och Martin att åka ifrån mig, mycket vemodigt. Men på Fredag får jag nytt finbesök, så jag får väl försöka njuta av att vara ensam en stund istället för att sakna de vänner som just åkt. Tack för denna helgen, det var makalöst.

postat av bikt.com @ 18:11 kommentera