Cars and guitars
tisdag, december 27, 2005
Julens absoluta höjdpunkt var när jag fick ratta svågerns automatväxlade Hyundai med V6a till kyrkogården för att tända ett ljus åt lilla mamma på julaftonseftermiddagen. Jag har aldrig haft en bättre upplevelse som involverat bilar och det är väl inte konstigt att alla amerikanska ungdomar lyckas ta körkort vid sexton års ålder. Nu kunde jag helt och hållet fokusera på vägmärken och övrig trafik. Och det enda jag undrar är v a r f ö r finns bilar med manuell växellåda överhuvudtaget?
Julen i övrigt har varit lugn och skön. En underbar julafton hemma hos pappa och en mysig juldag där vi tog tåget till Torup via Halmstad i ett glittrande soligt vinterlandskap. Två dagars lyxtillvaro på landet senare är vi hemma igen och imorgon börjar allvaret igen. Men inte så länge, för jag fick en resa till Malaga i julklapp. Spanska solkusten, here we come!
A very merry christmas
fredag, december 23, 2005
No title
måndag, december 19, 2005
Fem tjocka pepparkakor och en fet mask. Plus Linnéa såklart.
Erik har ätit hälften av sina pepparkakor här och hade svårt att stå still.
Glädjens högtid
Något av det värsta jag vet är när folk inte ställer upp och hjälper varann. Sånt suger. Men jag har väldigt gott minne. Räkna inte med mig den dagen ni ska flytta. Den dagen ni vill att jag passar eran lägenhet. Era husdjur. Era barn. Jag är upptagen då.
The fast and the furious
Idag har jag fått beröm, alltså riktig ärligt beröm, från min bilskolefröken. Hon tycker jag kör JÄTTEBRA när jag krypkör. Att jag är VÄLDIGT DUKTIG på att krypköra. Och så sa hon att jag arbetar MYCKET bra med fötterna och har STOR POTENTIAL. Något hon sa att hon inte säger till alla, men hon sa det till mig!
Uppsikt, ge tecken, bromsa. Koppla, växla, släpp kopplingen. Kolla att kusten är klar. Ge gas och kör. Detta är mitt nya mantra och jag försöker verkligen. Mitt problem är att hjärnan inte är snabb nog, än. Jag tar för lång tid på mig att titta i backspegeln och det går för fort för att jag ska hinna växla ner. Kanske ska jag skita i att växla ner. Jag kan växla när jag står still istället. Men det är inte rätt. Idag övade vi att fånga upp bilen i lutning. Och när jag fick använda handbromsen, i kraftig lutning, var jag helt grym. Det fick jag också höra. Men att starta i svag lutning och få dragläge på en halv sekund är inte riktigt min grej. Eller att stanna i en lutande korsning, utan att använda bromsen och ändå stå still. Saker att öva på över jul och nyår helt enkelt.
Igår passade jag barnen och vi bakade massor av pepparkakor. Linnéa ville helst bli klar snabbt så hennes kakor blev en halv decimeter tjocka och vissa av dem var bara deg rullad till en maskform. Erik var dock på tävlingshumör och ville göra lika många pepparkakor som moster. Jag visade Erik ett spel på datorn och han sa högt och ljudligt till sina föräldrar att MOSTER ÄR BÄST! Sen var jag sämst för att jag inte tyckte han skulle spela hela kvällen utan gå och lägga sig istället. Bägge barnen skickade alla fjorton napparna i kuvert till Tomten igår och det var en svår avgiftning för alla. Inte minst syrran som fick ligga bredvid en otröstlig Erik som önskade sig nya nappar av Tomten i julklapp. Men imorse, kl 8, stod som utlovat två stora paket från Tomten i hallen, som tack för napparna. Och snart kommer bägge två glömma vad som var så fantastiskt bra med att ha en gummibit i munnen hela tiden.
Eternal sunshine
fredag, december 16, 2005
Imorgon ska vi gå och titta på en lägenhet som är nästan dubbelt så stor som vår. Kanske byter vi till oss den, kanske inte. Hur som helst har vi gjort så fint hemma att kungen kunde komma på besök utan att vi behövde skämmas. Eller, tja, kanske hade kungen kunnat komma ändå. Tror han gillar när det är lite stökigt.
Igår hamnade jag och Andreas på ett av våra favvo-hak, sjuans ölhall, trots att vi egentligen var på väg till träningen. Resultatet av det besöket blev fyra staro och sex lucky, var. Efter nyår ska jag skärpa mig, jag lovar.
Juleljus
torsdag, december 15, 2005
Jag såg barnen sjunga på dagis på Lucia, och inte ett öga var torrt. Trots att jag ändå är rätt tuff och motståndskraftig mot barns charm så fick även jag torka mig i ögonen några gånger. Det var ju bara så...fint. De var ju så oskyldiga, förväntansfulla. Duktiga. Well. Julstressen tar livet av mig, långsamt. Jag håller andan när jag tänker på alla julklappar jag borde köpa. Allt jag borde göra men inte gör. Fast jag har oväntat nog blivit biten av städbacillen och aldrig i hela livet har jag städat så grundligt och ordentligt som jag gjort hemma de senaste tre dagarna. Jag leker ett jättelikt femtonspel där jag bara flyttar högarna med prylar från ett rum till ett annat. En dag är det fint i köket, men högar av saker i hallen, nu är det fint i badrum och sovrum men köket är omöjligt att komma in i. Även om ugnen är ren som snö.
Midnatt råder
tisdag, december 13, 2005
Igår var det dags för bilskola igen och för allra första gången såg jag riktigt fram emot att få köra bil. Det roliga har tagit överhanden från det läskiga och jag vet ju att om jag skulle ligga risigt till så kan alltid läraren ta över bilen och dessutom ratta den från passagerarplatsen. Det har hon gjort förr och det gjorde hon även igår. Och jag sitter bredvid, stum av beundran.
Hur som helst, igår var första gången som Isabelle inte behövde sitta i förarsätet på hela lektionen. Precis som med pappa i Söndags satt jag från start till mål på platsen bakom ratten och fick styra helt själv, hela vägen. Och igår fick jag backa ur parkeringshuset, köra upp längs första långgatan och in i Majorna. Bland spårvagnar och barnvagnar. Lastbilar och cyklar. Jag kopplar fortfarande innan eller samtidigt som jag bromsar, jag fick välförtjänt skäll för det. Och jag gasade när jag växlade vid två tillfällen, då skällde jag på mig själv. Men jag fick även beröm. Min lärare tyckte jag var duktig! Och jag kan inte bärga mig tills jag får köra igen.
Haga, klockan tio på morgonen.
söndag, december 11, 2005
Igår var jag ute med massa brudar och drack hof på Linnégatan. Rökte cigg gjorde jag också, dekadent som jag är. Fortfarande lite mer Courtney än Cate alltså. Men imorse var det allvar, då kom pappa med bilen kl 10 prick och jag som var lite trött och lite bakis ville fega ur och inte köra på Dag Hammarsköld som vi sagt tidigare i veckan. Tack och lov är pappa tuffare och envisare än jag, hur nu det är möjligt, och så fick jag snällt köra bilen själv. Hela vägen från Haga till Sisjön, till syrran, till Näset och familjen Grimberg. Gunnar stod och fixade med något på utsidan och förstod först inte alls vilka skummisar som ställde sig och tutade vid hans brevlåda. Efter några minuter med honom vände vi längst ner på Sandhamnsgatan, kollade in vårt gamla hus och fortsatte på Näsetvägen mot Frölunda, via Tynnered. Sedan åkte jag tillbaka till Haga på Dag Hammarsköld, eftersom Oscarsleden är lite överkurs för mig just nu...
Så, befann ni er någonstans längs den röda markeringen idag mellan 10 och 11.15 så kan ni ha sett mig köra bil, hyfsat bra dessutom.
The moon riding high
fredag, december 09, 2005
Livet är märkligt och jag kommer aldrig att förstå mig på det. På Söndagen fick Eva och Niklas en son och på Torsdagen försvann en av mina favoritmänniskor från jordelivet. Jag hoppas Mini får ditt goa glada humör, Bosse. Jorden blir en tråkigare, kallare plats utan dig. Hälsa min mamma.
The Moon Riding High, taget ur sitt sammanhang från Brothers in Arms av Dire Straits. Från skivan med samma namn, släppt 1986
Such great heights
fredag, december 02, 2005
Min bilkörning utvecklas hela tiden, även när jag cyklar. Nu tänker jag på att hålla till höger, på högerreglar och att svänga utan att korsa motsatt vägbana. Körde bil på is i söndags och i djup snö i måndags. I mörker ena dagen och livsfarligt solsken den andra. Och om någon skulle ligga för döden så hade jag kunnat hantera en bil såpass att jag kunnat köra till närmsta sjukhus utan att döda någon på vägen. Jag har börjat tro på att till och med jag kan lyckas få ett körkort. Och det känns riktigt coolt. Snart kan jag köpa min
drömbil och dessutom ratta den själv.
När vi lämnade Erik på dagis i tisdags morse och han vinkade av oss så tittade han på sina dagiskompisar medans han ropade "Hejdå moster! Moster, hejdå!" som för att visa dem att "Titta, jag har en moster" och jag började nästan lipa, så mallig blev jag över hans mallighet.
I kväll ska jag få min efterlängtade födelsedagsmiddag av min älskling. På dagen ett halvår efter min födelsedag. Och jag ska äta tills jag storknar och dricka sjukt dyra, jag menar goda, viner. Och vi ska få sitta på ställets mysigaste, hemligaste bord. Det har jag särskilt beställt.
Such Great Heights, The Postal Service - Give Up, 2003
