Precious Things
tisdag, januari 31, 2006
Det gick så jäkla bra igår, min lektion i backning av bil. Jag ville så gärna ringa och berätta. Men som sagt, du har inte nån telefon. Jag berättar här istället, hur bra det gick. Kanske gick det så bra för att jag backat så mycket med pappa, det blir lätt så när man svänger in på ett otympligt område. Lättare att backa än att vända liksom. Det som är lite fantastiskt är att du och jag lärde oss köra bil av samma person. Och vet du en sak? Han säger att vi är lika när vi kör. Det tycker jag är coolt, jag kör som du. Önskar du kunde se det.
Precious Things, Tori Amos - Little Earthquakes, 1992
Cinema Paradiso
torsdag, januari 26, 2006
Nu är det bara en dag kvar till årets Filmfestival och för första gången på två år ska jag faktiskt se ett gäng filmer och inte bara häva festivalöl på Pustervik i tio dagar. Försökte hitta någon halvviktig film som folk kommer slänga sig med i vartenda hörn av Järntorget men jag tappade intresset för halvviktiga filmer 1998. Däremot var Walk the Line slutsåld och det var ju väldigt tråkigt. Ja, jag vet att den kommer på bio, men jag vill se den på Draken och ingen annanstans. Istället ska jag se två brittiska, två amerikanska och en sydafrikansk film. På lagom tider (aldrig före 10 eller efter 21) och lagom avstånd hemifrån (Järntorget, där går gränsen). För jag är världens bekvämaste cineast.
Home of the Brave
tisdag, januari 24, 2006
Nog för att det är fint och schysst att ge en utsatt familj ett nytt hem eller en rolig resa. Men det måste väl finnas andra program att visa på teve? Jag orkar inte se ännu en inredningsdesigner med tårar i ögonen berätta om hur värdig denna familjen var teamets hjälp. Orkar inte med ännu en liten håla där A L L A bara Ä L S K A R familjen i fråga, ingen kan lura mig att en hel amerikansk stad älskar en hel amerikansk familj. Om amerikanarna hade varit så älskvärda skulle det nämligen varit fred på jorden.
Thinking
måndag, januari 23, 2006
Är man sorlig och tragisk om man är helt uppspelt över sin nya Bodumkanna som man fått för halva priset tack vare 20% rabatt och en värdecheck på 50:- ?(räkna ut originalpriset nu, mattegenier) Eller är man bara en alldeles sund och frisk Shop-o-holic?
Past The Mission
Jag har ägnat hela helgen åt att stilla mitt dopaminbegär och igår blev jag så less på mig själv och what I've become.
Det är slut nu. Slut på undanflykter och begärets eviga kamp mot förnuftet.
Snälla lämna mig ifred. Snälla låt mig bli frisk, stark och hel. Snälla mig, låt mig vara.
Idag gick det väldigt bra i bilskolan måste jag säga. Även om jag får kritik för att jag kör för långsamt i stan och för att jag tar lite väl lång tid på mig att fatta beslut så är jag jävligt nöjd med dagens körning. Jag börjar lära mig det här nu, och jag har inga problem med uppfång längre. Det är rätt kul att köra bil faktiskt.
Antal tjuvstopp: 1
Antal rondeller jag fegade mig igenom: 1
Antal felkörningar: 1
Antal livsfarliga spårvagnskorsningar: 3
Antal uppväxlingar till 5ans växel: 2
Antal "Det är rätt gött att köra fort": 2
Antal poäng från mig till mig på en tiogradig skala: 8
Past the mission, Tori Amos - Under The Pink, 1994
Baby you can drive my car
söndag, januari 22, 2006
Dagens privatlektion i bilkörning utspelade sig på följande platser i Göteborg med omnejd: Haga, Dag Hammarskjöldsleden, Marklandsgatan, Högsbo, Frölunda Torg, Fiskebäck (där vi gick ut och tittade på det frysta havet efter en tvivelaktig parkering i djupsnön), Önnered, Näset (där allting började, både livet och övningskörningen och där jag idag fick bränna loss i snödrivorna på vändzonen längst upp vid badentrén), Frölunda, Högsbo industriområde (där överraskade jag pappa med att köra upp för en backe och parkera snyggt så vi kunde gå ut och ta en promenad i snön upp till en sjö där en korp kraxade för oss) Dag Hammarskjöldsleden, Haga. Att köra bil i ett snötäckt landskap är svårt på så många sätt har jag kommit på. Dels är det bländande och halt, men det är helt ok. Mitt problem är att jag inte ser strecken i vägbanan och nästan kör upp på trottoaren för att jag ligger för långt till höger hela tiden. Övningen idag bestod i att växla upp och växla ned, och det gick hyfsat. Men bilens placering i vägbanan är fortfarande ett mysterium för mig.
Summering:
Antal tjuvstopp: 1
Antal katter som hann över vägen: 1
Antal katter som inte hann över vägen: 0
Antal gubbar och tanter som gick mitt i vägen: 27
Antal rondeller jag tog mig an med bravur: 2
Antal rondeller jag fegade mig igenom: 12
Antal rondeller jag var livsfarlig i: 1
Antal decimeter snö: 4
Antal "Håll dig mer till vänster Jenny!!": Oräkenliga
Drive my car, The Beatles - Rubber Soul, 1965
Closer
lördag, januari 21, 2006
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna er så mycket som jag gör just nu. Det finns inte många jag hellre spenderar min tid med än er, mina små troll. Troll på Tenerifa som längtar hem till det blå huset för att äta middag. Troll som har ont i magen för att det är svårt med utländsk mat när man är ett svenskt litet troll. Jag skulle ge mycket för att vara där ni är nu, fast det är klart. I snökaosets land är det många som skulle göra detsamma.
Igår var det jumboflaska rödvin och dekadens på riktigt hög/låg nivå. Annika somnade på min soffa innan klockan slagit tolv och jag glodde som förhäxad på Prison Break och önskade att jag var lika sjukt intelligent som Scofield. Då skulle jag...lära mig köra bil på tretti sekunder.
Beam me up, Scotty!
tisdag, januari 17, 2006
Jag vill åka nu. Bort från mörkret. Bort från kylan. Sovmorgon och kall öl i varm solstol. Men den
trippen vi gjorde för ett år sen är tretusen kronor dyrare i år. Tre. Tusen. Kronor. Och då pratar vi inte om en resa till Aruba i Västindien, utan en liten oansenlig stad på Gran Canaria. För tretusen spänn får jag åtta körlektioner. Jäkla inflation.
Monday morning fairytale
måndag, januari 16, 2006
Man tror kanske inte att de verkligen finns på riktigt längre. Att de bara är figurer från forna sagor. Utdöda. Bortglömda. Men det är inte sant, för jag såg dem. Imorse. Klockan åtta bankade de på vår dörr, bankade eftersom vi stoppat en strumpa i ringklockan så att den inte ska höras. Och jag öppnade yrvaken på min enda sovmorgon denna vecka. Där stod de, livs levande. Två exemplar. Precis så som de ser ut i sagorna, med sina svarta kläder. Fem minuter senare lämnade de vår lägenhet och vår köksfläkt var då nysotad och fin. Eftersom jag plockat bort allt som stod på fläkten igår för att de skulle kunna komma åt skåpet bakom var det enkelt för mig att göra samma sak. Jag öppnade skåpet för att se vad de hade gjort och upptäckte en gömma med saker jag ställt där och sedan glömt bort. Ett paket kakao. Ett paket Maizena. Två pepparkvarnar i plast. Fyra äggkoppar i plåt. En glasflaska med olja och vinäger. En kapsylöppnare i form av ett spöke. En riktig skatt. Precis som i sagorna.
C. Love
lördag, januari 14, 2006
Natten bestod av bowling, karaoke och rombaserade drinkar. Karaoken var årets fegaste, bara två vågade greppa micken den första timmen. Och jag var en av dem, givetvis. Jag lyckades i alla fall hålla mig från att sjunga Copacabana. Good girl. Dagen har varit mysbrallor, morgonrock och tårar till matinén med Bette. Köttfärs och rödvin. Björn Hellberg.
Imorgon ska jag sätta uppfång i motlut så det visslar om det. Aldrig ska jag misslyckas med det igen.
Because I'm Bad
onsdag, januari 11, 2006
Icicle
måndag, januari 09, 2006
Jag har aldrig kört bil så dåligt som idag. Aldrig vill jag köra så dåligt igen. Jag var nära på att ge upp och jag undrar på allvar om jag någonsin kommer lära mig köra bil. Det där jag fått beröm för tidigare var som bortblåst. På tio försök lyckades jag med uppfång i motlut en enda gång. Och det var definitivt mer tur än skicklighet. Jag hade för mycket gas. Hade för lite gas. Kopplingen för långt ner och för långt upp. Jag kom alldeles för långsamt fram till backen, jag hann inte bromsa för det gick för fort. Motorn dog fem gånger och jag höll på att bränna lamellerna och gud vet vad. Min lärare fick ta över bilen tre gånger. Jag hade tårar i ögonen mot slutet och hela vägen tillbaks till bilskolan. Jag svor åt bilen. Jag svor åt mig själv. Fan vad jag hatar växellåda. Jag hatar koppling. Jag hatar dragläget.
Icicle, Tori Amos - Under The Pink, 1994
Strike of bad Lucky
onsdag, januari 04, 2006
Jag hatar att det enda jag vill ha just nu är en Lucky Strike. Hatar dig Lucky, hatar dig för att jag älskar dig.
Walk on by
tisdag, januari 03, 2006
Jag såg någon som gick precis som du. Har aldrig tänkt på det förr, men du var lite hjulbent och hade en knappt märkbar vaggande gång. Det låter konstigt men det var ingenting man tänkte på. Så såg jag någon gå just nu. Jag fick en sån plötslig lust att springa ut och springa efter. Och ge dig en kram.
Jag saknar dig.
Rocket in my pocket
måndag, januari 02, 2006
Nyår bjöd på en hel del överraskningar. Jag tappade mitt favoritfat, det där äggformade fina gamla femtiotalsfatet, i golvet. Tillsammans med Jockes älskade Gäddtallrik. Allt gick sönder i en sorglig hög och jag blev ledsen som alltid när något glider mig ur händerna. Men som en klok kille sa, nu får vi mer plats i skåpen.
Vi pölsade genom snön hem till Lotta, med två flaskor bubbel. Och strax innan tolv skulle vi ut i krigszonen för att titta upp i himlen och Oooh:a. Jag var motvillig, gillade inte alls alla raketer som okontrollerat dominerade himlen och luften omkring mig. Två meter ut på gården hann jag innan raketen träffade mig. Rakt i benet. Raketen som någon glatt skjutit iväg från skansen krona två minuter tidigare. En gånger en centimeter tjock träpinne. Femtio centimeter lång. Rakt i benet. Det gjorde fan så ont. Men kanske ska jag vara glad att den inte landade i ögat. Eller nåt.
Nyårsdagen var en riktig zombiedag framför respektive dator. Från uppgång till nedgång. Hela dagen. Idag smakar munnen järn och jag jobbar trots att jag borde vara ledig.
Gott nytt år.
