Dag fyrtio - Dia cuarenta

I två dagar har jag legat nerbäddad med en förkylning som envist vägrar gå över. Eftersom det bara blivit värre under de tre senaste veckorna så stannar jag hemma även idag. Har försökt göra egen nässprej, med vatten och salt, men jag tror jag feldoserade och skadade säkert något viktigt luktcentra. Jag tog mig ändå ut på stan igår, för att träffa Elin på en cafe con leche och chocolat con churros (mums!) och för att handla multivitaminer och annat som sjuka människor gärna köper i hopp om att bli friska. Och så pluggade jag pretérito indefinido, den mest krångliga formen av spanska verb. Men nu tror jag det sitter. Tills nästa form dyker upp åtminstonde.
Börjar sakna de mest underliga saker hemma. Som att ta bilen en solig och kall höstmorgon till ICA Maxi i Sisjön. Det känns som ett helt annat liv, någonting som hände när man var barn. Surrealistiskt.

postat av bikt.com @ 09:30 kommentera

Dag trettioåtta - Dia treinta y ocho

I Fredags fick jag och Elin en guidad tur genom Gracia av Greig. Den första baren var en gammal jazzklubb som fick Elin att slå volter av lycka. Påminde lite om 7ans ölhall, men med gitarrer i taket istället för ölflaskor. Hundratals gamla gitarrer som hängde på rad bredvid andra dammiga instrument. Sedan gick vi från bar till bar och fick en glimt av vad Gracia har att erbjuda. Igår vaknade jag extremt sent och släpade mig bort till El Corte Inglés för att handla saker som bara finns där. Som Nescafe espresso, chocolate chip cookies och gott vitt vin för 2.20 euros. Så köpte jag en nässpray till min täppta näsa, men jag tror att tanten missförstod mig för den gjorde mig bara ännu mer täppt. Sedan bar det av till Elin som hade lagat middag och dukat så fint med linneduk och levande ljus. Vi satt och tittade ut från hennes balkong och märkte inte ett skvatt av Earth Hour. Sen gick vi till bussen i regnet(!) och tog oss hem till Sanaz som hade house warming party med fri bar. Åh ett sånt party sen. Så mycket party att polisen kom och hälsade på. Så var det slut på det roliga.

postat av bikt.com @ 20:35 kommentera

Dag trettiosex - Dia treinta y seis

Nu är det halvtid för min vistelse i Barcelona och dagarna har bara runnit mig mellan fingrarna. Tiden går lika fort här som hemma och det skrämmer mig lite. Tanken var att jag skulle få distans, tänka, växa och veta vad jag vill göra i mitt liv. Men jag vet inte om jag blivit klokare. Bara rikare. På verb, vänner och upplevelser. Fast det är ju inte det sämsta.
Vi träffade Ruben häromdagen. En spansk fotbollspelare som vill studera på universitetet i USA och måste lära sig engelska. Så vi byter tjänster, pratar engelska med honom i en timme och sen byter vi till spanska. Hur trevlig som helst, så vi tillbringade fyra timmar med honom och resten av kvällen med Greig som visade oss små hemliga, underbara ställen i staden. Ikväll ska vi få en tur i Gracía med allt vad det innebär och få träffa ännu fler intressanta människor förhoppningsvis.

Tack till dig som pysslade om mig min sista kväll i Sverige. För att du tog hand om mig och fick mig att glömma allt vad resfeber heter. Jag tänker på dig.

postat av bikt.com @ 20:36 kommentera

Dag trettiotre - Dia treinta y tres

Inatt sov jag kanske tre timmar sammanlagt, resten av tiden yrade min hjärna spanska ord och meningar hela natten igenom. Kanske var det på grund av det sena kaffet. Kanske för att grannarna på andra sidan pappväggen grälade högljutt. Kanske var det för att det enda språk jag hört under hela söndagen var spanska. Kanske var det fullmåne. Hur som helst borde jag nog varit tröttare, men jag klarade dagen utan problemas. Vi fick två nya klasskamrater idag. De två mest uttråkade och surmulna tjejer jag någonsin träffat. En från Florida och en från Amsterdam. Otroligt ocharmiga. Men vår underbart stränga lärarinna Rebecca satte dem på plats rätt rejält när de envisades med att prata amerikanska under lektionen. SIN INGLÉS! No habla inglés in la clase! Det intressanta är att dessa tjejer gått i skolan i tio veckor och de kan fortfarande inte prata spanska. Så för att inte samma öde ska drabba oss har Elin, tack vare sin date (vi kan kalla honom Greig), hittat en utbytesstudent till oss så att vi får öva på talet. En spansk fotbollsspelare som vill lära sig engelska, så vi pratar spanska med honom och han pratar engelska med oss så rättar vi varann. Vi ska träffas i övermorgon för första gången, så får vi se om det är något man kan tänka sig fortsätta med. Mañana amigos!

postat av bikt.com @ 22:47 kommentera

Dag trettioett - Dia treinta y uno

Den 21 Mars firas vårens ankomst i Barcelona, bland annat med att man anordnar en fiesta i Parc de la Cituadella. Jag mötte Elin på ett café alldeles bredvid parken och hon uppdaterade mig om hur gårdagens date med killen hon träffade på St Patrick's day hade gått. Sen gick vi in i parken och strosade runt ett tag, det verkade inte vara fest än så vi gick och käkade tapas på ett litet torg (Olles torg) och njöt av vårsolen. Herregud vilka goda tapas! Elin beställde friterade potatisbollar med kött inuti och jag beställde kycklingspett med sesamfrön och soja. Det godaste jag ätit sen efterätten på Sinatra. När vinden hade kylt ner oss tillräckligt gick vi var och en hem till vårt för en liten siesta innan kvällens utgång. Jag har börjat vänja mig vid det spanska livet med siestor och sena utgångar på stan. Vi gick till Placa Reial och blev inlurade på en bar av två greker där vi drack svindyr Estrella i plåtflaska(!), grymt smart idé eftersom det håller ölen kall riktigt länge. Men vi tröttnade snart på det posha stället och satte oss på torget istället, där det visade sig att ölen var exakt lika dyr. Jag måste börja leva snålt nu efter alla mina klänningsköp. I enighet med traditionen avslutades kvällen på Sidecar där det dansades ända till la madrugada.

Senaste veckans bilder finns att beskåda här!

postat av bikt.com @ 18:45 kommentera

Dag tjugonio - Dia veinenueve

Saker man inte vill höra från taxichaffören när de släpper av en mitt i natten på ens egen gata: Está es un calle muy peligrosa! och sedan vara medveten om att man måste gå minst trehundra meter ensam i natten på den "peligrosa" gatan. Detta var ny information för mig, jag visste att gatan var lite skum, men "muy peligrosa"?! Det värsta är att bilarna inte kan köra hela vägen fram eftersom gatorna är för smala eller enkelriktade eller whatever. Inte en enda gång har jag blivit släppt vid dörren. Men nåväl. Jag har inte råkat ut för något än, knock on wood.
Ikväll var det ännu en av Sanaz berömda kvällar, man kommer hem till henne vid 22 och tror att hon är redo att gå ut men efter tre timmar har vi fortfarande inte kommit iväg. Hon har inte bytt om, inte sminkat sig, man måste vänta in en massa andra personer och man blir alltid uppehållen längre än man egentligen klarar av. Och sen är det dags att gå, men då ska nån sminka sig, nån ska byta om, nån hittar inte sin telefon eller sin väska eller What. Have. You. Och när man väl är utanför dörren så vill alla gå till olika ställen. Men majoriteten vill till de dyra, hemska, klubbarna vid Port Olimpic trots att de inte ens har råd med egna cigg utan tigger hela tiden. De har inte ens råd att ringa på sina egna telefoner men betalar gladeligen 8 euro för en flasköl. Missförstå mig rätt, det är underbara tjejer. Men jag har nog vuxit ifrån allt strul. Varför inte bara gå till en bar i närheten, som sen förvandlas till en klubb - liksom alla ställen i denna stad. Hursomhelst så var jag idag inte ensam om att hata Catwalk, en danska i sällskapet hade samma preferenser som jag vad gäller musik och publik på klubbarna, så vi lyckades lura med alla till Placa Reial för några drinkar åtminstonde och bytte snabbt telefonummer med varann. Det är inte alltid enkelt att hitta nån med samma böjelse för sunkiga krogar med billig öl vid långbord eller mörka dansklubbar i källare som spelar åttiotalspunk. Slutligen vann ändå Catwalk över Sidecar vilket var lika bra, vill uppleva en Lördag förmiddag i Barcelona för en gång skull.

postat av bikt.com @ 03:23 kommentera

Dag tjugosju - Dia veintisiete

Vi fortsätter böja verb till förbannelse i skolan, nu i både presens, dåtid och futurum. Jag har avskyr all krånglig grammatik, men en av de tusen dåtidsformerna föll mig i smaken direkt. Den har bara en böjning oavsett vem det handlar om, med det lilla tillägget He, Ha, osv framför verbet. Så "He comido macarones con bacon a las dos por la tarde" betyder helt enkelt att jag åt makaroner och bacon klockan två på eftermiddagen. Och det gjorde jag och Elin på torget vid katedralen efter skolan (då borde jag sagt "Hemos comido macarones..." istället, "vi åt makaroner...") på ett ställe med årets suraste servitörer. Kanske för att vi envisas med att få titta på den billiga Menu del Dia varje gång vi är där. Efter lunchen gick jag hem för att göra lite läxa och ta siesta innan vi skulle ge oss ut på en Irländsk pub och fira St Patrick's day. Men snart hörde Elin av sig och hade fått nog av sin stökiga rumskamrat som smutsar ner för allt vad han är värd. Nu hade han inte ens spolat efter sig på toaletterna och hela diskbänken var full med disk, hela lägenheten full med hans kläder och prylar. Och hon som redan klagat hos receptionisten på skolan hade blivit lovad att han skulle få flytta, men inget verkade ha hänt. Droppen var nog när han drog hem nån brud kl tre på natten till måndagen och höll Elin vaken till deras högljudda sexaktiviteter vägg i vägg. Hur som helst så fick Elin nog och flyttade hem till mig över natten. Tack gode gud att jag valde att bo själv i lägenhet. Kvällen och halva natten tillbringades på den överfyllda irländska puben inte långt från mig. Säkert femhundra pers där inne, helt galet. Liveband, grönklädda människor, "lustiga" hattar, Guiness på fat och allt annat som gör en St Patrick's day värt namnet. Fiesta!

postat av bikt.com @ 19:42 kommentera

Dag tjugosex - Dia veintiseis

Idag fick jag börja i en ny klass och insåg ganska snart att smekmånaden var över. Mina snälla, roliga lärare har ersatts av rappa, hårda språkexperter. Ismael, förmiddagsläraren, var iofs både trevlig och söt (och bjöd mig dessutom på komplimanger), men jäklar vad snabb han var. Jag satt mest och bläddrade i ordboken hela lektionen. Och när han säger 'Jenny es muy inteligente' kunde jag inte riktigt ta det på allvar även om han säkert trodde att det var sant. Tranquilo! Efter lunch stötte jag på Ernesto och frågade om jag åtminstonde skulle få vara kvar i hans eftermiddagsklass, men han visste inte mer än jag. Så jag gick till rektorn och fick veta att så inte var fallet, tyvärr. Så jag hamnade på Rebeccas ökända lektion. Snacka om stenhård lärare. Om man ens tittar på orboken så får man ett slag över fingrarna med hennes imaginära linjal. O. My. God. Måste öva öva öva på alla småord, alla bindeord, alla ord för att överhuvudtaget ha en chans att förstå vad hon pratar om.
Efter skolan gick vi till Placa Reial för den traditionella Spagetti Bolognesen. En oväntat påstridig servitör körde 20 frågor med mig och trodde att jag ljög om min ålder, något varenda människa jag träffat sagt sen jag kom hit. Som om man skulle ljuga om att man är 10 år äldre. Snart är det lika bra att säga att man är 24 direkt. Eller göra som pappa och säga "Jag har fyllt 27". Det är ju ingen lögn iallafall.
Medans vi satt där och åt pasta dök en kvinna upp på torget och började sin udda show. Man är rätt van vid gatushower vid detta laget, men denna var något i särklass. Hon dansade runt och ropade på folk i allmänhet, killar i synnerhet och sedan gjorde hon helt enkelt så att hon drog upp tröjan och visade brösten. Så gick hon runt, barbröstad, och fortsatte sina galenskaper. Un poco loco? Frågade jag servitören. MUCHO LOCO! Svarade han. Sen frågade han om jag ville ta en drink med honom imorgon då han var ledig. Jag har andra planer sa jag, St Patrick's day och allt. Men nästa tisdag då? Frågade han. Quiza, svarade jag. Men egentligen menade jag Nunca.

postat av bikt.com @ 22:58 kommentera

Dag tjugofem - Dia veinticinco

Söndagen inleddes med promenad i sommarsolen upp till Placa del Pi där vi tog en cortado och så småningom även en caña i väntan på Elin. Sen begav vi oss till Park Güell som ligger väldigt högt upp här i världen. Som tur är består större delen av backen upp till parken av rulltrappor. Och som tur var så fungerade de denna soliga dag. Parken i sig var väl ingenting att skriva hem om direkt. Dammiga vägar med lite Gaudibyggnader utspridda här och var. Och så den kända ödlan av ovan nämnda arkitekt som var ungefär hälften så stor som vi hade föreställt oss. Men vi slapp betala inträde av okänd anledning, så vi kände oss inte lurade iallafall. Efter denna dammiga upplevelse tänkte vi att havet var ett bra utflyktsmål och åkte ner till Port Olimpic för att jaga rätt på ett lunchställe. Men det var perkele vad dyrt det var i hamnen, så vi kollade mest på vattnet och på den imponerande byggnaden som huserade den gigantiska restaurangen och det stora shoppingcentrat. Sen gick vi till lilla kära torget vid St:a Maria del Mar och käkade varma mackor istället. Vår plan var ju att gå till den gudomliga restaurangen "Sinatra" och äta exakt samma som förra året, så i väntan på nästa hungerattack gick vi hem till mig och tog ett glas vin eller två och kollade på Poltergeist på dubbad spanska. Väl på Sinatra insåg vi att menyn hade förändrats sen sist, så vi fick hålla till godo med en fem centimeter tjock, grillad köttbit. (Mycket smarrig) Och en vattnig, osaltad potatisgratäng. (Inte mycket smarrig) Men efterrätterna. Åh, efterätterna. Skapade av gud fader själv. Eller åtminstonde av en mycket skicklig kock. Min lilla chokladbakelse med smultronglass var så god att ögonen tårades. Och Elin drömde till och med om sin chokladmousse i natt. Efter en stund på restaurangen gick jag ut för att röka. Där hann jag stå i max fem sekunder innan en kille gick förbi och började snacka. Oj, vad han snackade. "Vad heter du? Vad kommer du ifrån?" -Angelica. -Från Storbritanien. Såklart. Efter en stund erbjöd han mig Marijuana. Eller om jag hellre ville ha Hasch. Och han såg så himla nöjd ut. Jag tackade nej och gick tillbaks in i värmen igen. Såg jag verkligen ut som att jag var där för att köpa droger? Utanför en lyxrestaurang? Finklädd? På en Söndagskväll?
Fast det är kanske så de ser ut, hans kunder.

postat av bikt.com @ 18:15 kommentera

Dag tjugofyra - Dia veinticuatro

Efter en galen fredagskväll som slutade på Sidecar i vanlig ordning låg vi utslagna hela lördagen, mas o menus. Jag skyller allt på sangrian, denna livsfarliga dryck. Vid åttatiden på kvällen vågade vi oss slutligen ut till Il Pomo D'oro, en italiensk restaurang som Ernesto hade tipsat om. Två tredjedelar av sällskapet njöt av Pizzan och "utsikten" och resten mådde sådär. Så vi gick hem och kollade på Schlagern och Mia & Klara på svtplay istället för att köra en repris av gårdagen. No more Sangria, ever.

postat av bikt.com @ 18:08 kommentera

Dag tjugotre - Dia veintitrés

Ingen anledning till oro, bäddsoffan uppförde sig hela natten och Andreas är frisk och hel. Jag hade sista dagen med Néstor idag, han ska på semester i en vecka och vi kommer få hamna i en ny klass. Så trist, han är den bästa läraren jag någonsin haft och det berättade jag för honom. Och hans chef. Som lovade att jag skulle få tillbaks Néstor när han kommer tillbaks. Men det vågar man inte riktigt hoppas på. Min lilla tyska klasskamrat som skulle stanna i 12 veckor gav upp idag och åker hem till Deuchland i afton. När jag frågade varför så svarade hon "Jag har ju varit här i tre veckor och sett allt". Eh. Ok. Men har du lärt dig nån spanska då? Men det visste jag ju redan att hon inte hade. Lilla tjejen, hon ville bara testa att åka hit för att hennes kompis hade gjort det. På eftermiddagen var det dags för den otroligt roliga Ernestos lektion. Och han tillbringade den med att fråga ut mig om mina helgplaner. När han hörde att vi skulle till Sidecar ikväll så sken han upp, han skulle dit själv. Ska bli muy interesante att träffa honom borracho. Efter skolan gick jag och Elin för att möta Andreas och käka sen lunch på ett trevligt ställe bland gränderna i gamla stan, några minuter från mitt hem. Trerätters och två öl för 12 Euro, som hittat. Sen gick vi via affären och investerade i Cava, cerveza och toapapper. Una Fiesta Grande!

postat av bikt.com @ 17:12 kommentera

Dag tjugotvå - Dia veintidos

Vaknade tre och trettitre av okänd anledning, gick ut i den kolsvarta lägenheten och trampade på något som knastrade under foten i badrummet. Ja ja, sånt händer, tänkte jag och kände mig rätt tuff helt plötsligt. För självklart var det en kackerlacka som lurat på golvet och jag blev inte ens rädd. Imorse såg jag att så inte var fallet, det var nåt annat, oidentifierat objekt, som jag trampat på. Dock ingen insekt. Men hur som helst så var jag tuff där mitt i natten, det kan ingen ta ifrån mig.
Efter skolan gick jag och Elin på en barrunda eftersom det var sånt underbart väder att man bara måste sitta på uteservering. Sen gick jag hem och pysslade en stund i väntan på Andreas. Vid halv åtta dök han upp på Placa de Catalunya och vi gick hem och dumpade väskorna och gav oss ut på stan igen i jakt på mat. Det blev pizza och cola för min del, ovan vid så mycket mat höll jag på att gå sönder. Så vi köpte med rödvin och gick hem för att undersöka bäddsoffans mekanism. Den är lurig visade det sig. Om man sitter för långt ner så riskerar man att få hela soffan över sig. Jag väntar nu med spänning på ett satans liv från rummet med soffan och föreställer mig hur Andreas sitter fastkilad nånstans i mitten. Ska bli mycket intressant det här.

postat av bikt.com @ 22:08 kommentera

Dag tjugoett - Dia veintiuno

Något piggare tog jag mig till skolan idag, men ångrade mig nästan halvvägs genom dagen. Det handlar ju bara om fyra timmar men att sitta och knappt kunna andas i fyra timmar är inte helt behagligt. Fast jag fick lära mig nya fina ord. Som "mono". Mitt nya favoritord.
När skolan var över mötte jag Elin vid flådiga HM bredvid Placa de Catalunya och vi gick och käkade lunch. Néstor har lärt mig att "Menú del Día" är det billigaste sättet att äta på, något de flesta restauranger har under lunch även om de hellre visar up "La Carta" där rätterna är betydligt dyrare. Man får förrätt, huvudrätt och efterätt, inkl dricka för ca 10 Euro. Inte direkt fine dining, men det duger.
Efter lunch gick vi och shoppade. Jag fick en munkjacka av VANS som jag hade spanat på ett tag och som nu kostade 18 euro mindre än sist jag tittade. Inget att diskutera helt enkelt. Och så försökte vi oss på att skaffa spanskt kontantkort till mobilen, men gick bet då man var tvungen att ha passet med sig. Får göra ett nytt försök imorgon. Sen tvingade jag Elin att köpa DVD-R skivor för att backup:a sina foton. Om jag bara själv kunde lära mig att leva som jag lär.
Nu sitter jag i min soffa och hör hur barnen i lägenheten bredvid skrattar och gråter om vartannat, sena vanor som de har. Här är väldigt lyhört, men jag trivs med det. Gillar att höra grannarna men slippa se dem. Ta del av deras vardag på lagom avstånd. Det känns tryggt på något vis.

postat av bikt.com @ 20:58 kommentera

Dag tjugo - Dia veinte

Efter en barklädd helg åkte jag på en välförtjänt bihåleinflammation och fick stanna hemma från skolan idag. Försökte lära mig lite spanska på egen hand för att inte hamna på efterkälken, men det gick sådär. Man lär sig otroligt mycket under en dag i skolan, så vi får väl se om jag får börja om i nybörjarklassen på måndag. Gav mig ut en vända i området för att hitta C-vitaminer mot förkylningen och bacon till pastasåsen. Men bacon fanns inte i nån av mina fyra servicebutiker på gatan så jag fick hålla till godo med en gammel chorizo. Lyckades därmed även matförgifta mig själv. Sedan dök Elin upp och hennes portugisiske guapo från i fredags hade skrivit spanska meddelanden till henne på FB, så vi plockade genast fram Google translate och skrev tillbaks. Romance is in the air!

postat av bikt.com @ 21:05 kommentera

Dag nitton - Dia diecinueve

Vaknade klockan 03.30 och kunde inte riktigt somna om, tror en bacill satt sig på nåt olämplig ställe och börjar rusta till förkylning i min kropp. Var mest som en zombie i skolan och kände att jag borde plugga mer. Inte för att de andra i klassen är duktigare, men för att lärarna verkar förvänta sig att vi kan vissa saker vid detta laget. På lunchen fick vi det senaste skvallret från Ezra, de hade gått tillbaks till Catwalk (stället med den mindre trevliga vakten) på lördagen (18 Euro i inträde!) och någon av tjejerna (nämner inga namn) hade följt med en guapo ner till stranden och...
Ja. Lilla flickan. Så dumt.
Elin och jag tog en vända på stan efter skolan, hittade kaustiksoda och Vim, nu ska det satan bli rent och proppfritt här.

postat av bikt.com @ 20:55 kommentera

Dag arton - Dia dieciocho

Söndagar i Barcelona är gudomliga. Hemma brukar jag hata söndagar, men här längtar jag till söndag. Man öppnar balkongdörren vid tio, solen strålar in och det enda man hör är nån enstaka fågel på avstånd. Alla sover fram till minst klockan elva och det är dödstyst i staden. Så då går jag ut och strosar genom gränder där solen silar genom dammet och kläderna på sträcket på balkongerna långt där uppe. Allt är gyllene och ändå smutsigt från lördagens vrålfester på gatorna. Nackdelen är dock att inget är öppet. Och i denna stad där de bara säljer tobak i vissa specifika tobaksaffärer kan det bli ett problem. Så jag gick. Och gick. Och gick. Och slutligen, på underbara Portaferissa, hittade jag en TABACO affär som hade ett halvöppet jalusi. Gick in i affären bredvid, i väntan på att tabaco skulle öppna, och råkade komma ut igen med en väska. Tänk så det kan bli. Så mötte jag upp med Elin vid lunch och tog en tur genom staden. Via Santa Maria del Mar (såklart), där vi ramlade in under pågående mässa. Har aldrig bevittnat en äkta katolsk nattvard förut. Sedan promenerade vi vidare till Placa Reial för den obligatoriska Spagetti Bolognesen och en gigantisk cerveza. Kvällen tillbringades på Elins balkong som har makalös utsikt över land och hav, tillsammans med hennes sköna nyinflyttade grek/skotska lägenhetskamrat Emanuel. Men med det grymma namnet hade man ju inte väntat sig annat.

Veckans bilder i urval

postat av bikt.com @ 21:41 kommentera

Dag sexton och sjutton - Dia dieciséis y diecisiete

Fredagen bjöd på strålande sol och värme, fick sällskap av Sanaz, Isra och Roberta på lunchen och blev hembjuden till Sanaz där Roberta skulle laga pasta. Italienska som hon är. Jag frågade om födelsedagsbarnet Elin fick hänga på, och det var såklart inga problem. Efter skolan letade jag upp Elin och drog med henne till en uteservering där vi tog varsin Caña (fatöl i litet glas) sedan gick vi vidare mot stan och shoppade lite innan vi satte oss på Placa del Pi med ännu en cerveza. Vidare till "Dia", den billiga supermarketen i mitt område, och hem till mig där jag gjorde pastasallad. På kvällen gav vi oss av till Sanaz jobb och inväntade alla som skulle dyka upp. Men folk dök inte upp, och folk gick vilse, och allt slutade med att vi käkade på McDonalds istället innan vi gick hem till Sanaz för att vänta på att hon gjorde sig iordning för vår bombastiska kväll på Shoko i Barceloneta. Efter extremt lång tid så kunde vi äntligen ta metron och vi var väl framme vid kvart i tolv. Paolos namn i dörren släppte in oss alla åtta gratis och vi fick även en drinkbiljett på köpet. Tack och lov för det. En flasköl på Shoko kostade 7 euro. Efter Shoko gick vi vidare till ett annat ställe precis intill, Sanaz hade fribiljetter så även här slapp vi kö och betalning. Men en nitisk vakt slapp vi inte. Han gick runt på dansgolvet och studerade allt som man gjorde fel. Bad oss flytta på våra grejer och var allmänt störig. Dessutom kostade ölen 8 euro här och varken musiken eller personerna på klubben var riktigt i min smak. Så jag släpade med Elin till Sidecar istället. Now that's my kind of place! Här kostar en flasköl 2,50 och det är smockat med sköna människor och bra musik. Det blev sent och blött och jag vaknade vid 14 tiden idag. Denna fina soliga dag missade jag helt. Men jag har en känsla av att det kommer fler.

postat av bikt.com @ 19:29 kommentera

Dag femton - Dia quince

Vi svenskar pratar gärna om vädret, det är tydligen typiskt svenskt att göra så. Men jag vill nog mena på att även spanjorerna gärna talar om vädret. Iallafall katalanerna. Men kanske beror det på att det är ett ovanligt kallt väder här nu. Och det har regnat i, håll i er, två dagar. Inte hela tiden såklart. Men regn har förekommit och det är ändå värt att nämna. För att inte tala om vinden. Det blåser nästan storm här och det känns som höst. Fast vad gör väl det. Solen går ner vid halv åtta, det är tio grader när det är som allra kallast och jag njuter av nästan varenda sekund här nere. Idag pratade jag med svenskan (hon som lämnade klassen efter en halv dag) på skolgården. Hon har nyss kommit hit och i hennes lägenhet som är tänkt för fyra är det tomt på folk. Imorgon fyller hon år och hon känner ingen. Så jag bjöd direkt med henne på Paolos partaj på nåt ställe vid stranden imorgon. Dresscode, javisst. Men passar inte mina skor det stället så passar inte det stället mig. Ha! I helgen är det nån stor "food fare" på Placa Espanya och för studenter kostar inträdet 4 Euro, perfekt läge för all you can eat innan matchen mellan Barcelona och Bilbao på nån lämplig bar med sköna människor. Och gissningsvis lägenhetsfest hos Sanaz och hennes killkompisar.
Idag har jag städat lägenheten igen. Nån gång ska väl ändå lukten av os och katt försvinna tänker jag. Och man vill ju ha fint hemma, man vet ju aldrig om nån kommer på besök. Jo förresten det vet man. Om en vecka kommer Andreas, hurra!
Hasta mañana, amigos. Buenos noches.




Väderleksrapporter vi gillar, så länge vi är i Barcelona iallafall

postat av bikt.com @ 22:22 kommentera

Dag fjorton - Dia catorce

Idag hanterade jag gå till skolan snabbt-uppgiften riktigt bra. Tror den är så finslipad den kan bli, mas o menus. Om jag går längre fram på perrongen i väntan på tåget sparar jag ytterligare trettio sekunder, men annars har jag nu tjugo minuters resväg till skolan, varav 13 är promenadsträcka. Hem går jag varje dag, det tar ca två timmar. Inklusive shopping. Att det kunde vara så kul att gå i skolan hade jag aldrig anat. Vi sitter i ett klassrum och bara snackar. Även om det är på ett ganska främmande språk så är det nästan bara intressant och trevligt hela tiden. Förutom när vissa ska dra ut på pratet och inte hittar orden, men det är ju en språkkurs så det får man ju räkna med. Idag fick jag t.ex. lära mig att varje restaurang (och hotell) i Spanien måste ha en "el libro de reclamaciones", den kan man be om ifall man inte är nöjd med servicen eller maten och så fyller man i sitt klagomål. Sedan när inspektörerna kommer och knackar på restaurangdörren så måste ägaren visa upp boken med alla reklamationer. Den boken skulle man gärna vilja ta del av innan man sätter sig till bords i fortsättningen. Jag fick även lära mig skillnad mellan tapas och pinchos. Pinchos är små rätter serverade på ett bröd med en tandpetare nedstucken igenom, som en liten snitt. Medans tapas är mer eller mindre vilken rätt som helst i miniformat. Wayne, min brittiska klasskamrat, berättade helt appropå att han är kompis med PJ Harvey. Min naturliga respons blev "Can I touch you?" Han har tydligen ordnat Polly Jeans första betalda gig ever. Han är helt otrolig den snubben. Utbildad arkitekt, konstnär, arkeolog, historiker och lärare.
På lunchen träffade jag lilla Sanaz, min underbara Iranska/Holländska skolkamrat som bjöd med mig ut på Fredag. Dock är det antagligen dresscode på skorna, men hon hade några extra stövlar på lager som hon skulle rota fram om jag var intresserad. (Hon höll på att trilla baklänges när hon fick veta min ålder, hon trodde jag var tjugo. Eftersom hon är nitton så blev jag gravt smickrad och hon fick en ännu större plats i mitt hjärta såklart.) Även Mateera, den coola thailändskan i min klass, undrade om vi skulle hitta på nåt i helgen. Så jag lär inte sitta sysslolös på helgerna framöver iallafall. I väntan på kvällens fotbollsmatch dricker jag nu Blå Band. Eller ja, "Banda Azul" som det heter i Spanien. Fast här är det inte en soppa, utan ett halvgott rödvin från Rioja.


Pinchos, inte tapas. Om man reagerar över ikonen på tallriken så gör man helt rätt. Men den är faktiskt äldre än nazismen. Ikonen alltså, inte tallriken.

postat av bikt.com @ 20:51 kommentera

Dag tretton - Dia trece

Varje morgon tar jag en ny väg till skolan, dels för att upptäcka nya ställen men mest för att effektivisera restiden så mycket som möjligt. Fyrtio minuter innan skolan började gav jag mig av imorse, två minuter innan skolan började var jag framme. Längsta restiden hittills. Mest berodde det kanske på att hållplatsen jag tänkte testa idag var helt stängd så jag fick gå tillbaka hela vägen till min vanliga hållplats och sen gick jag lite vilse när jag väl kom upp i Eixample. Tricket är att alltid gå mot bergen har jag kommit på, då hittar man alltid fram, förr eller senare. Efter skolan gick jag på upptäcksfärd i butikerna i Eixample och jag lyckades bocka av massor av saker på min långa lista. Konstig glödlampa till badrummet. En vettig kökskniv. En stekspade. Och lite "ropa" såklart. Kläder från Zara och HM, HM vid Placa Catalunya som har coolaste ingången jag nånsin sett till en butik. Via "wok to walk" och hem och landa innan vi skulle gå på Picassomuséet, jag och några skolkamrater. Efter två timmar Picasso gick vi till underbara Santa Maria Del Mar för att visa Ilena och Amir och sen gick vi till en suverän tapasbar där man betalar genom att visa upp hur många tandpetare man har kvar på tallriken. Två poco öl senare, och många långa politiska diskussioner, följde jag Amir genom gamla stan för att visa honom till den gula tunnelbanelinjen, men om sanningen ska fram så var det mest han som fick följa mig i vanlig ordning. Vi var bjudna på nån slags fest på Buddha Bar ikväll, men det var tydligen dresscode och mina sneakers föll nog inte in i godkäntkategorin. Lika bra, nattlivet här börjar kl 24 och jag är inte superlockad av att sitta i klassrummet trött och bakis och rabbla spanska verbos mañana.

postat av bikt.com @ 21:27 kommentera

Dag tolv - Dia doce

Idag fick vi nya klasskamrater i skolan. Tre britter, en thailändska och en svensk tjej. Den svenska tjejen bytte dock klass efter halva dagen av okänd anledning. På kvällen skulle det vara välkomstmiddag och det var ytterst knapphändig information om den så jag frågade Wayne, en av britterna, som berättade att vi skulle mötas på Placa Catalunya kl 20.00. Sagt och gjort, jag kom dit och kände inte igen en enda kotte förrän jag hörde nån ropa Hola Guapa över hela torget. Det var Paolo, vår brasilianska festfixare. Han ledde gruppen mot en tapasbar där det var dukat för fyrtio pers, vi var femton. Men vi hade inte desto mindre trevligt. Hamnade bredvid en av de roligaste personer jag nånsin träffat, Sanaz från Holland. Eller ursprungligen Iran. Där satt hon mittemot en kille från Syrien och försökte vara finkänslig angående Koranen. "Jag gillar ena halvan" tills hon fick veta att han inte var muslim, då blev det "Jag HATAR Koranen!" istället. Hon bjöd mig på fest på lördag som hon och hennes tre rumskompisar ska ha i deras lägenhet. Sedan drog vi vidare till en bar på den farliga sidan av Ramblan. Mycket trevligt ställe, nitto procent skejtare, jag kände mig som hemma. Vi beställde en kanna sangria för 10 euro, den bästa sangria jag druckit. Efter vi tömt den så följde Wayne och Ilena (en supertrevlig Italiensk tjej) mig ända hem genom mitt luriga område, underbara människor.

postat av bikt.com @ 16:00 kommentera

Dag elva - Dia once

Idag har det inte hänt mycket att skriva hem om. Men som bekant säger en bild mer än tusen ord, så jag bjuder på cirka tjugotvåtusen ord i bildform idag istället.
Dag ett till tio i bilder

postat av bikt.com @ 20:09 kommentera