Nea
måndag, februari 18, 2008
Jag minns när din storebror föddes. Hur jag med andan i halsen stegade genom korridoren på Mölndals sjukhus för att få en glimt av min systerson. Min gudson. Den efterlängtade ungen som jag drömt oroliga drömmar om där jag misslyckas med mitt uppdrag som moster. Som gudmor. Men jag misslyckades aldrig med din bror. Han var min vän efter två sekunder och han är det än idag. Drygt två år senare kom du till världen. En helt annan person med helt annan personlighet som jag inte riktigt kunde komma underfund med. Jag minns hur jag satt bredvid dig i baksätet hela vägen från Landvetter när du var drygt ett år och ni hade hämtat mig efter en lång resa från andra sidan jordklotet. Du grät hela vägen. Otröstlig. Livrädd för den främling som var din moster. Och du fortsatte gråta när du blev lämnad ensam med mig tills du var närmare två år gammal. Ofta trodde jag att vi aldrig skulle bli vänner. Att du aldrig skulle sluta gråta i min närhet. Men så hände något. En morgon när jag sovit över och som så ofta förut varit uppe med din nattuggla till far lite för sent med rödvin och cigaretter (börja aldrig med sånt). När jag ligger på soffan i ett alldeles för ljust rum och med täcket över huvudet försöker stänga ljuset ute. Stjäla några minuters extra sömn. Men era ivrigt viskande röster gör mig nyfiken och så fort jag öppnar ögonen springer du fram och kryper ner bredvid mig för att gosa. Du tar en slinga av mitt rufsiga hår och kittlar din kind. Och jag inser att vi är visst vänner. Somliga vänner är bara svårare att vinna. Men de är värda besväret.
Du är den coolaste, roligaste, smartaste, goaste och finaste femåringen i hela världen. Grattis på födelsedagen lilla Nea. Min allra yngsta vän.
Etiketter: Kidsen
I Heart You
torsdag, februari 14, 2008
Trots att jag aldrig brytt mig ett skvatt om Valentines Day, eller alla hjärtans dag, så har jag fått väldigt fina presenter idag. Av Samuel fick jag tre öppnade cigarettpaket av olika märken. Och en tändare av favoritmodellen Bic med numret till "Din Takläggare" på, vilket kan visa sig användbart i framtiden. Dessutom har jag blivit utbjuden ikväll, något som passar min tunna plånbok alldeles utmärkt. Och så skiner solen och värmer så ljuvligt från en klarblå himmel. Och mötet imorgon eftermiddag blev inställt. Det är nästan för bra för att vara sant.
Excuse me while I kiss the sky
onsdag, februari 13, 2008
Nej, jag är inte död. Jag är bara stressad för tillfället. Eller har fullt upp med olika saker. Som jobb. Fritid. Sol. Vårkänslor. Och att bränna pengar. Men snart har jag säkert något nytt, ointressant att berätta och ni kommer bli de första som får höra det. I promise.
Good deeds
måndag, februari 04, 2008
Imorse skulle jag ringa ambulansen eftersom en gammal man ramlat och slagit ansiktet blodigt och slår numret 911. Kanske dags att sluta se på amerikanska filmer.
Jag ansträngde mig också alldeles särskilt för att berätta för en kvinna vad en rättvis klocka var. Och som om inte det vore nog gav jag en annan främmande kvinna eld till sin cigarett. Om det sista var en god eller ond gärning låter jag dock vara osagt.
Riders of the Storm
fredag, februari 01, 2008
Det utlovade ovädret kom till slut. Inte helt oväntat. På väg hem från jobbet via mitt hem till kvällens film blev vi blästrade av snöblandat regn rakt framifrån i stormbyarna. Och på väg hem efter den obligatoriska aftermovie-ölen på Pustervik var gatorna fyllda av fallna soldater i cykelskepnad. Ingen cykel kan stå i detta väder. Ingen människa heller för den delen. Men jag gillar det. Det kallas oväder, men egentligen är det inget annat än äkta väder. Till skillnad från vissa ställen där solen alltid skiner. Det är alltid 22 grader varmt. Alltid 6 mps sydvästlig vind. Här kan man ge sig fan på att det alltid händer något. Även om det så bara är väder.
