Up Up and Away
torsdag, oktober 27, 2005
Detta kan bli det sista jag skriver, om tre timmar sitter jag i ett propellerplan på väg mot min favoritstad i Europa, Prag. I tre dagar ska vi njuta av den Gyllene Modern medans vi dricker dagsfärsk öl på U Fleku (ja ja, jag vet, men de
har väldigt god öl) och vandrar upp till den skrämmande vackra katedralen. Det var tolv år sedan jag senast såg henne, och jag ska äntligen få träffa henne igen. Wish me luck.
Rumble City - Kafkaland
tisdag, oktober 25, 2005
När man ser någon bete sig ungefär som Mia i Madicken, trots tjugofem års åldersskillnad, blir jag förvånad. När nån bjuder alla utom en. När ingen reagerar. Fast jag är stolt över mig själv. Stolt för att jag förvånas. Stolt över att jag aldrig skulle göra likadant själv. Och stolt över att jag kallade henne Bitch. To her face.
Prag väntar. Med en annan människa som förvånar mig, fast på ett positivt sätt. Den ende i hela världen jag aldrig tröttnar på. Då ska vi dricka riktig öl, ta mig fan.
Ramblings continuing
söndag, oktober 23, 2005
Hemma hos oss växer sig bananflugorna rekordstora medans vi ägnar oss åt saker vi tycker är roliga. Som att spela tevespel eller göra musik. Jag har börjat tycka om den tjockaste flugan som knappt orkar lyfta från diskbänken och tänker fortsätta göda honom med matrester så länge det går. Det är höst. Hösten suger. Och det enda sättet att göra hösten dräglig är genom att ta det väldigt lugnt. Inte städa. Bara spela.
En svag doft av tvål och rök
torsdag, oktober 20, 2005
Jag har sällan varit så rädd som den dagen då jag använde min nyckel för att gå in i din lägenhet. Eller rädd är kanske inte rätt ord, förtvivlad.
Kaffekoppen stod ensam i diskhon, kaffekoppen med blåklint målad på det vita porslinet. Och på ditt köksbord låg tobak och skvallrade om hemrullade cigaretter i ditt etui av plast. Jag tror jag minns köket allra bäst, kan inte svara på hur de andra rummen såg ut den dagen. Inte förrän jag kom in i ditt sovrum och såg din kudde i din obäddade säng. Då brast allt. Kudden hade konturen efter ditt rufsiga huvud och jag ville bevara den för evigt i en ask av glas. Jag ångrar fortfarande att jag inte begravde mitt ansikte i din kudde och andades in dig en sista gång. Men det spelar ingen roll, jag kommer ändå aldrig glömma hur du luktade.
Tigerbalsam
måndag, oktober 17, 2005
Igår kittlade det i halsen på ett, vad jag trodde, nytt och bra sätt. Jag trodde det var flimmerhåren som gjorde sitt återintrång i min sargade kropp och gladdes åt den nya sensationen. Det var inte flimmerhåren, eller det var iallafall inte bara flimmerhåren. Imorse hade jag en ond hals som kändes inflammerad, jag sov nästan tolv timmar i natt utan att känna mig utsövd. Jag är förkyld igen och hissen har fastnat på fjärde våningen.
Hemligheter och lögner
torsdag, oktober 13, 2005
Jag är hemligt kär i Peter Gabriel. Om ni kan lägga ner alla eventuella fördomar ni har om Peter Gabriel och lyssna på US. Hela plattan. US som i oss, inte United States. Det är en helt magisk skiva som efter elva år fortfarande gör mig sorgset lycklig och tömmer mig på allt som är dåligt. Den är meditation, precis som Tori Amos "Boys for Pele". Märkligt nog handlar bägge skivorna om hjärtesorg. Jag har inte hjärtesorg, men ibland kan man behöva komma ihåg hur det kändes.
Oktobersol
onsdag, oktober 12, 2005
För att slippa skammen att ha på sig samma trosor fram till på söndag nödgades jag ta ut kompledigt idag för att få en tid i vår överbokade tvättstuga. Egentligen hade vi tid i söndags, men idioterna jag delar trappuppgång med hade naturligtvis stulit vår tid. Så satte vi en ny tid i måndags, men då ägde ju hela soff-färgnings-incidenten rum och det fanns inte en chans att man skulle orka tvätta under de omständigheterna. Och som sagt så var tvättstugan fullbokad på kvällar och nätter ända fram till söndag. Jag gillar inte att skämmas, och jag gillar rena underkläder så kompledigt när det ändå är lugnt på jobbet och jag ändå har ont i halsen kändes som en riktigt bra idé. Och det var det. All tvätt är nu ren och ligger vikt i sina lådor. Men jag kunde ändå inte motstå frestelsen att färga soffan igen. Och nu ångrar jag mig. Med badkaret fullt av blöta, bruna tygstycken sitter jag här och ångrar mig. Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag inte bara acceptera att kuddarna har samma färg som innan om än lite flammigare och fläckigare? Därför att innerst inne är jag nog lite lik min mamma. Innerst inne är jag en estet som vill ha fint runt omkring mig. Inte städat, bara fint.
Och ännu en dag skiner solen så varmt. Det är mitten på Oktober och i solen är det varmt. Jag älskar dig, solen.
Stellenbosch
tisdag, oktober 11, 2005
Jag noterar med sorg i hjärtat att
Michael Madsen, favoriten från Reservoir Dogs, har blivit en tråkig hustler i femmans dramaserie Tilt. Sorgligt nog har en annan favorit, från teveserien Third Watch, nämligen
Faiths exmake, Fred, hamnat i denna anonyma teveserie. Hollywood verkar vara en grym och kall plats. Livet är vackrare i Stellenbosch, Sydafrika. Iallafall där de tillverkar
Neethlinghof. Mycket gott vin till helt acceptabelt pris.
P.S. Jag har varit i
Stellenbosch, det är en av de vackraste platserna på jorden. Åk genast dit.
OMFG
måndag, oktober 10, 2005
Kan nån förklara varför jag väljer att färga en soffa på min lediga dag? Det är ett rent helvete att färga en soffa i badkaret, även om klädseln är avtagbar. Det började fint med att jag färgade de två små soffkuddarna som är 40x40 cm och väldigt hanterbara. Ena gummihandsken gick sönder direkt och jag fick tejpa helvetet, men kuddarna gick fin-fint att färga iallafall. Sedan kommer de lite större tygstyckena. Låt mig bara berätta att det inte är nån vanlig tunn bomullsklädsel jag pratar om här, nej det är en rejäl canvas av tjockaste sort och eftersom affären endast hade två mocca-färger kvar så var det ganska snålt med vatten+färg i badkaret. Man får hela tiden passa tygerna, kladda runt med vattnet, lyfta, vända och jämna ut tyget gång på gång under den halvtimme det ska ta att färga varje stycke. Redan nu var jag uppe i 4000 gram tyg med ett färgpaket som räcker till 400. Nåväl, efter att ryggkuddarna blivit stötta och blötta i en halvtimme så är det dags för sittkuddarna. De är ännu lite större ändå. Och väger väl kanske tio kilo i blött tillstånd. Sist men inte minst ska hela huvudklädseln i badkaret. Huvudklädseln till ära fick den ett helt nytt och eget paket färg. Och jag hade bara en handske. Därför är min högerhand helt svart-brun-lila och det råder varken Vim eller stålull på. Tjugokiloskolossen ligger i ett svart-brun-lila bad och jag orkar verkligen inte vända på honom igen. Min rygg har gått av på en tre, fyra ställen och jag tar ett glas vitt för att fira.
Nästa måndag ska jag fanimej inte göra ett smack.
Pumpkin PJ's
söndag, oktober 09, 2005
Efter ett femtioårskalas med smörgåstårta, öl, vin (Merlot), konjak och tårta tog jag ettan hem och upptäckte att det varit troll i lägenheten under min frånvaro. Lampan i hallen lös upp och slocknade lika snabbt med en smäll. Lampan i storarummet betedde sig minst sagt förhäxat och jag fick tillbringa lördagskvällen i mörker. Men det gjorde inget eftersom jag ändå somnade i soffan framför en tvivelaktig film. En minnesvärd kväll, men Cortney höll sig borta.
I'm a loser baby, so why don't you...
lördag, oktober 08, 2005
Igår var det, surprise surprise, utgång. Först ett härligt Amarone med manchego till i solen på trädäcket utanför vårt jobb. Sedan köttbullar på Jazzå. Och sedan födelsedagsfest hemma hos vår receptionist. Efter det gick vi till mitt hatställe Respect. Det var verkligen inte kul men vi drack iallafall våra öl fram till stängningsdags. Jag rev mig blodig på fingret på en trasig toadörr och träffade nån jag inte känner så väl som gav mig en lucky strike.
Wish I was Cate, but I'm Cortney
fredag, oktober 07, 2005
Att klippa plåster i två bitar är ingen god idé. Åtminstonde inte om man ska gå ut i solen och dricka öl på eftermiddagskvisten. Bredvid en rökare. Och tre öl senare är man på väg att gå i två bitar om man inte får ett andetag fyllt med rök. Men då är det tur att man har starka vänner som kan stå emot hot, löften, bedjande blickar och korpaktiga fingrar. Det är jävlarimig en kamp det här. Måste vinna.
Waiting to Exhale
torsdag, oktober 06, 2005
Jag tar mig igenom dagarna utan cigg ganska smärtfritt. Igår var en prövning då vi tog tre kalla hof på båten i solnedgången, men jag överlevde och kunde cykla hem utan att få astma. Jag vaknar utan astma. Och somnar utan. Tänk att jag misshandlat mina stackars oskyldiga luftrör så länge, 18 år and counting. Idag klippte jag plåstret i två bitar och halverade på så sätt dagens nikotinintag, men när vår vedervärdigt ondskefulla kaffemaskin på jobbet jävlades var jag på god väg att springa ut och ta tre djupa andetag med rök. Det gjorde jag ju inte såklart.
Idag har jag namnsdag, det går utmärkt att gratta mig. Gärna via ett digitalt vykort som finns här nånstans. ---->
Rock on
onsdag, oktober 05, 2005
Det värsta med att inte ha DN längre är att man inte kan läsa Rocky varje dag. Tur att han finns att läsa på nätet, trots att det mest är gamla strippar där. Rocky är nämligen min kärlek. Största skillnaden är att Rocky gillar att fika, annars är han min kärlek upp i dan.
All play and no work makes me a fun girl
måndag, oktober 03, 2005
Ännu en ledig måndag och jag märker dekadensen smyga sig på. Men idag var det berättigat med dekadens. Idag blev jag en icke-rökare. En sån som ska gnälla på alla rökare i tid och otid. Som ska se ner på dem, lite i smyg. Mest för att man är avundsjuk såklart, det är därför ex-rökare är den värsta sortens rökmotståndare. Jag har även vart hos frissan och snackat skit i två timmar. Naturligtvis blev jag klippt oxo, annars hade 800 spänn verkat lite dyrt. Och så har jag legat i soffan under en filt och spelat tevespel med en lakritssmakande polkagris i munnen. Och tagit djupa andetag för att lindra suget. Nikotinbrist ger förresten huvudvärk, ungefär som koffeinbrist. Thank god for nikotinplåster.
In the jungle
söndag, oktober 02, 2005
I fredags anlände ett nytt spel mycket passande i min brevlåda. Vårt nya testspel är inget mindre än Far Cry: Instincts, vilket vid en första anblick såg fattigt och töntigt ut men efter vidare efterforskningar (fyra timmars spelande) är jag beredd att kapitulera inför spelets storhet. Med hjärtat i halsgropen ålar jag genom djungeln på en solig paradisö och riggar fällor för elitsoldater som är ute efter mitt blod. Och eftersom jag hittat alla spels favoritvapen, sniper rifle, så känner jag mig rätt överlägsen just nu. Innan jag blev bortkörd från teven som värsta tonåringen vill säga. Familjens andra tonåring ska nämligen se på skejtfilm med sin skejtkompis. Gårdagens misslyckade sås blev lite bättre idag, men jag tror jag måste söka terapi för min såsfobi. Och jag måste röka tio cigg innan jag går å lägger mig idag, för imorgon är det slut på det roliga. Då åker plåstren på.
Regnets tid
lördag, oktober 01, 2005
När det ser ut som om det är mitt i natten ute trots att klockan är över tio vet man att hösten är över en. Hatar hösten. Ser inget romantiskt med regn, blåst, kyla och röda löv. Löv ska vara gröna, så gröna att man får ont i ögonen. Nyspruckna och chockgröna. Nu är det bara rött, blött, kallt, mörkt och jävligt. Till fördelarna med denna dag hör att vi har en flaska Amarone i skafferiet, vin så gott att man blir berusad bara av doften (och kanske av att det är 15%igt). Dessutom ska jag få lunch hos Lisa idag, då ska jag spana in hennes tavlor. Jag älskar hennes tavlor.
