Down in New Orleans
måndag, mars 24, 2008
Ett genomsnittligt telefonsamtal med min morfar varade i ungefär 14 sekunder. Oftast ringde jag nämligen och störde mitt i Cops eller V75 och då är det inte så intressant med kallprat för en man som passerat åttio och vars stora intressen just handlar om biljakter och trav. Men ibland, vid några unika tillfällen, då kunde vi prata hur länge som helst. Speciellt om vi kom in på ämnet resor och båtar. Han var till sjöss i sin ungdom, liksom alla män i min släkt har varit. Och han åkte till New Orleans och Sydamerika på fyrtiotalet, innan han träffade min mormor och skaffade barn. Just den saken fascinerade mig alldeles särskilt, att han faktiskt var i New Orleans och levde rövare för så längesedan. Han var sjövild, min morfar, och hade alltid en fräckis på lager. En räv bakom örat. Glimten i ögat. Idag gjorde han sin sista resa. På väg till sin norska väninna Gunhild för att fira lite påsk, segnade han ner på gatan och gick inte att väcka igen.
Sov gott Morfar. Och hälsa Mamma så är du snäll.
As time goes by
söndag, mars 23, 2008
Jag hittade en text jag skrivit sommaren 2002 i min speciella bok som bara handlar om mamma. Det är förvånansvärt vad lite jag gjort för att ändra mitt liv sen dess.
Jag valde det enkla livet. I brist på fantasi, i brist på mod. I brist på annat. Jag kanske inte ens valde. Inte medvetet. Men nu sitter jag här och undrar om jag inte valde fel. Om jag inte borde valt en väg som var krokig och mörk istället för den raka, ljusa. Den enkla. Den som förtär mig.
I brist på nya intryck ökar rädslan för det okända och när det kända blir mindre blir det okända större och spiralen växer och växer. Så nu är rädslan en del av min ospännande vardag. Kanske något jag skapat för att krydda den. Jag har fått lastbilsskräck, turistskräck, flygplansskräck. Även för plan jag inte åker med. Samtidigt som jag känner hur livet rinner ur mina händer så är jag paralyserad av att inte våga ta några risker, oavsett hur små de är. Så jag röker mina cigaretter och cyklar utan hjälm trots att jag är livrädd för trafiken. Men istället för att vara respektlös mot döden är jag respektlös mot livet och hånar det med att ständigt stå still. Jag unnar mig en resa om året till något land som inte ligger så långt bort och inte är drabbat av terrorism eller okända farsoter. Där man får mycket öl och cig för pengarna och inte riskerar att bli rånmördad i sin hotellsäng. Resten av året går lönen till film och tevespel som tar mig långt från min tresitssoffa några timmar varje kväll. Alla rör sig men jag står ständigt still. Och även om jag kunnat röra mig så vet jag inte vart. Ju närmare man sett döden, desto fulare att förakta livet. Och jag har sett döden på allt för nära håll, allt för tidigt. Kanske är det rädslan att dö så ung som gjort mig rädd att ta risker.
Det är årets vackraste kväll och allt jag vill är att lägga mig på ett tak och lyssna till ljuden som studsar mellan husväggarna. Men det skulle vara både opassande och farligt. Så jag stannar på marken med värkande hjärta och sover snart bort en underbar natt.
Sun is Shining, the Weather is Sweet
onsdag, mars 19, 2008
Stirrar mig nästan blind på det nya fenomenet "solsken" och den blå himlen utanför fönstret ger åtminstone en illusion av vår. Men det är svinkallt ute som det ju oftast är i denna stad så fort solen skiner på vintern. Jag har jobbat jobbat jobbat en hel del den sista tiden och inte kunnat njuta av vare sig väder eller andra glädjeämnen. Igårkväll lade jag iallafall ifrån mig den virtuella penseln, nu ligger saken inte i mina händer längre. Jag kan slappna av. Ta påsk. Det ska bli alldeles, alldeles underbart.
Goodbye Monkey!
tisdag, mars 04, 2008
Kvällens stora besvikelse var att favvostället Hello Monkey tagit bort den Vietnamesiska Biffsalladen från menyn och ersatt med en Vietnamesisk Kycklingsallad. Det hade inte varit lika illa ifall portionen var lika stor, innehöll samma grönsaker istället för töntig isbersgsallad, rödsallad och frysta bönor och kom tillsammans med ris som tidigare. Priset var ändå det samma. Hatar när bra ställen kommer på att de är bra och sänker standarden. Då är det tur att en annan favorit är på väg att segla upp som etta på topplistan. Gamla El Toro Bravo har bytt namn och hippat till sin inredning och har dessutom ställt upp ett litet biljardbord där man kan lattja helt gratis hur länge man vill. De har byggt en liten uteplats med sköna soffor och värme på innergården och Heineken på flaska kostar bara 34 spänn. Det är bara Dub:en och den trevliga personalen som håller Monkey på förstaplatsen. Ett litet tag till. När sommaren kommer finns det ingen Dub i världen som kommer locka till Hello Monkey.
In the springtime of his Voodoo
Först var det ett härligt solsken. Sen snöade det. Sen kom solen igen. Sen hagel. Allt inom loppet av en timme.
Våren har kommit till Göteborg.
Hoppsan!
måndag, mars 03, 2008
Låt mig presentera det nyaste tillskottet i vår familj. Min systerdotters kanin, Hoppsan. Fast egentligen heter hon Matilda, bara så ni vet.
